![]() |
||
Referat från våra arrangemang![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]()
![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]()
![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() |
Anteckningar från föreläsningen ”Kvinnorna, makten och samhället”, anordnad av Fredsrörelsen på Orust på Internationella kvinnodagen den 8e mars 2012.
Sociologen och förra riksdagsledamoten Ingela Mårtensson talar med fredsforskaren och fredsforskaren och ickevåldsaktivisten Stellan Vinthagen om FN:s resolution 1325 och dess möjliga tillämpning för fredlig utveckling.Erni Friholt inleder kvällens tema med en kort tillbakablick. Redan 1977 instiftade FN kvinnodagen och mycket positivt har skett. Åtskilligt återstår dock av olösta demokrati- och jämställdhetsfrågor, i Sverige, i världen. Samtalet idag, mellan de båda föreläsarna, fokuserar den internationella situationen och främst övergripande, generella maktstrukturer, som hindrar utvecklingen av demokrati, fred och säkerhet. Erni läser också upp ett brev från barnbarnet, som vill ge sitt stöd till alla som arbetar med de aktuella frågorna. Rosa Luxemburg hedras med en bakelse på sin bemärkelsedag. Den 5:e mars skulle hon fyllt 141 år.Medlemmar i Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet deltar i dagens samtal. Ingela Mårtensson inleder med en sammanfattning av FN-resolutionen 1325, Kvinnor, Fred och Säkerhet, antagen i Säkerhetsrådet 31 oktober 2000. Hon påpekar, att Säkerhetsrådet uppmanar medlemsstaterna att formulera konkreta handlingsplaner för denna resolution. Resolutionen betonar bl.a, att medlemsstaterna skall ”……..öka kvinnors deltagande på alla beslutsnivåer i nationella, regionala och internationella institutioner och mekanismer för att förebygga, hantera och lösa konflikter. Hinder skall undanröjas för kvinnors deltagande, när samhällen byggs upp efter krig och konflikt. Hitintill har dock endast 7% av länderna utvecklat handlingsplaner. IM beskriver likaså organisationen ”Operation 1325”. Redan 2003 träffades flera kvinnoorganisa-tioner för att starta ett samarbete i fråga om ”Makt åt kvinnor i fredsprocessen”. Det övergripande syftet var att förverkliga den historiska resolutionen. Ekonomiskt stöd erhålles från Folke Bernadottestiftelsen. Stiftelsen uppmanar till internationella projekt och 2006 formaliserades detta arbete i paraplyorganisationen ”Operation 1325”. Insatserna sker i form av utbildningar, information och utveckling av metoder för att påverka makthavare. IM ger sedan många exempel från sitt konkreta arbete i olika delar av världen och de kontakter, som hon haft med många enskilda kvinnor men också med grupper. IM framhåller sin besvikelse över att kvinnodeltagande på olika nivåer i maktapparaterna, i realiteten inte alls ökat sedan 90-talet. Hon ger exempel från Irakiska Kurdistan och att många olika parlament förblivit helt utan kvinnorepresentation , hon omnämner t.ex. ett kvinnoutskott, som var satt ur spel på grund av, att starkt religiösa kvinnor totalt dominerade beslutsprocessen. En människorättskommitté i ett regionalt parlament var utan beslutsfunktion genom att inte erhålla några arbetsuppgifter alls från det nationella parlamentet. Denna grupp kvinnor ville ha samarbete med den svenska organisationen. I Amman, dit M B Theorin och IM reste gemensamt, iakttogs samma situation och i Egypten, trots hoppet, som kvinnor fått utifrån den ”arabiska våren”, har Muslimska Brödraskapet inte upplåtit en enda kvinnoplats i parlamentet. Salafisterna har likaså fått allt större inflytande. Här finns också kvinnogrupper, som vill ha kontakt med ”Operation 1325”. Läs vidare på hemsidan om denna svenska organisation, ”Operation 1325” med Maj Britt Theorin som ordförande. IM överlämnar ordet till Stellan Vinthagen med hänvisning till den positiva utveckling, som dock skett i Liberia och som SV dokumenterat. (I dagens SvD, 8e mars, finns, en artikel under rubriken ”Tungt bryta ny mark för Liberias kvinnor”. Antecknarens kommentar). SV inleder med sin generella syn, att det är ett mycket långsiktigt arbete att verka för förändrade maktstrukturer i världen och på så sätt nå målen för Resolution 1325. Notera att kvinnor har fått fredspris vid flera tillfällen, nu senast två av dem från just Liberia. SV uppehåller sig vid begreppen Patriarkat och könsmaktsordning, både ur en forskares och en motståndsmans perspektiv. ”Patriarkatet”, säger SV, är den äldsta maktordningen i människans historia”. I sin doktorsavhandling ”Ickevåldsaktion” försöker han förklara, med samhällsvetenskapliga teorier, hur fredliga motståndsrörelser kan nå resultat. (Läs vidare på nätet om SV). Maktutövningen uttrycker sig inom sociala, ekonomiska och militära sektorer, ju viktigare område, dess färre kvinnor. Kvinnor skolas in i helt andra värdegrunder än männen. SV betonar sin pessimism, på kort sikt, i detta förändringsarbete mot jämställdhet och fred och blir därför mycket inspirerad av den händelseutveckling, som skett i Liberia. Kvinnor har haft stort inflytande över fredsprocessen. De har också intagit många höga poster inom parlament och regering, kunde man förstå av SVs redovisning. SV försöker klarlägga, med olika exempel, vad som kan ha varit annorlunda omständigheter i Liberia, vilket medfört kvinnornas större inflytande. Han menar, att kvinnorna besjälats av attityden att INTE låta sig hämmas eller hindras, de har gått vidare från dokument och pappersexercis till krav på handling, de har arbetat kreativt med konkret vardagsmotstånd. ”De har fortsatt kräva” säger SV. SV utvecklar flera av sina forskningsteorier om krigets och våldets mekanismer och hur människans attityder och värderingar förvrängs i och av krigssituationer. I krigszoner begås våldsamt omoraliska handlingar, som ett samhälle i fred aldrig skulle godta, handlingarna skulle straffas omedelbart.” Krig tillåter och hyllar allt det som vi är emot, krig hyllar motsatsen till humanism”, säger SV. När kriget upphör, ”har tröttat ut sig själv”, då är det männen, som fortsätter att organisera även fredspro-cessen. Kvinnan är som alltid marginaliserad”. IM påpekar, att Nato står för militarismen, som världens starkaste militärmakt, men har ändå, sedan nyligen, börjat framhålla vikten av resolution1325och inkluderat resolutionen i sin strategi.”Varför?”, frågar sig IM. Är det ett schackdrag för att få större legitimitet eller möjligen ett sätt att även föra civilsamhället in under militärt styre? Jämförelse görs med motiveringen till militären, att ”vinna folkets hjärta” i Afganistan. Sker denna uppmaning blott för att befrämja militärens egna behov av underrättelser och information för militära strategier? Ockupationstrupperna förväntas dessutom bygga upp civila samhällsstrukturer. Det är givetvis mycket cyniskt, om resolutionen skulle komma att stödja militärmakten! Nato-stadgan har ändå formuleringar om demokrati och mänskliga rättigheter, säger IM. SV tror inte heller på en ockupationsmakts äkta avsikter. SV återgår till beskrivningen av den framgångsrika lösningen av det mångåriga inbördeskriget i Liberia samt reflektioner kring vilka faktorer, som gynnat processen. SV betonar i sammanhanget att människor, som har en önskan att engagera sig för viktiga fredsfrågor, måste erbjudas konkreta handlingsalternativ, idéer om vad man kan göra. Det är lätt att bli helt handlingsförlamad av den överväldigande situationen och fastna i föreställningen, att man inte kan göra något, inte påverka de stora paradigmerna och skeendena. Från Liberia finns ett otal exempel på kvinnornas olika åtgärder, aktioner av överraskande och ovanlig art - t.ex att man låste in förhandlarna och vägrade att släppa ut dem förrän positiva resultat uppnåtts. (Som lyssnare undrar man dock, hur det kom sig, att inte militära styrkor befriade de män, som fått männens mandat att delta i dessa manliga fredsförhandlingar!) Kvinnorna arbetade så konkret, att de besökte både gerillans män i deras läger, likaså regeringens representanter, de utförde ett SYNLIGT arbete, vägrade ge upp och visade det med ständigt nya, konkreta aktioner. HUR kunde det komma sig, att kvinnorna i detta oerhört sargade, diktatoriskt styrda land sedan decennier med obeskrivliga fasor, kunde finna en arbetsmodell, som inviterade och inspirerade även männen att delta ? Det visar sig bl.a, säger SV, att både kristna och muslimska kvinnor lade ner alla sina tidigare inbördes konflikter och slöt sig samman och mobiliserade sig via kyrkor och moskéer och i kvinnliga freds-nätverk, som tidigare aldrig funnits i Västafrika. SV ger ytterligare exempel på den viktiga ATTITYDEN, som genomsyrade kvinnogrupperna, att man helt enkelt vägrade att underordna sig maktordningen, man trotsade den öppet och lät inte ”maktens arrogans nedslå tron på rättmätiga krav”. Man formulerade tydligt kraven från internationella samfundet rörande kvinnors position och inflytande, man samlades i massdemonstrationer, bl.a. 20000 kvinnor på en marknad. Detta var nya signaler, som maktens män ej klarade att stå emot på samma sätt, som man tolererat smärta och gråt. Man klarade heller inte ”hoten” från kvinnor, att de skulle klä av sig nakna och därmed skämma ut männen. Avrustningen av gerillan tog de sig också an genom kontakter med FN. En av de starka ledarna, Ellen Johnson Sirleaf, blev sedan president 2005. Ett synpunktsutbyte skedde rörande denna framgångsrika kvinnas vandel, vad gäller samröret med Charles Taylor, som hon anses ha stött under en inledande period. IM hänvisar till författaren Nawal El Saadawis tveksamhet inför Ellen J S och även till nobelkommitténs fredspris till bl.a henne. Costa Rica och dess nedläggning av sitt militära försvar är ännu en ovanlig situation, hur löstes det? Många inlägg gjordes av åhörarna under kvällens lopp, både på en generell nivå, ifråga om kvinnors inflytande, maktens olika uttrycksformer och rötter, varför finns en längtan efter makt, möjliga förändringar etc., men också av mer detaljerad art, beskrivning av vad man kan göra för att engagera ungdomar inom skolans ram t.ex. Åhörarna har en lång dialog med podiet om den aktuella Saudi-Arabien-affären och en minister, StenTolgfors, som anses ha godkänt det som lagtexten förbjuder:. ”Sverige får ej sälja vapen till främmande makt”.( En komplex blandning av lagtext och möjliga tolkningar av densamma framgår av tidningsreferat dagarna efter dagens föreläsning). ”Goda affärsidéer” tycks gälla som ledande begrepp idag och för denna säljer många sin själ, sade någon i publiken. I samband med diskussionen om denna militära samverkan mellan Sverige och Saudi-Arabien läser Ola Friholt upp ett förslag till ett öppet brev att sända till regeringen. Mötet antog detta brev med acklamation. Hemligheter, hyckleri, mutor, etc. tycks vara gängse metoder idag, inte minst inom politiken. Frågan ställs, från auditoriet, hur vi (vem är ”VI”?) har kunnat gå från 70- och 80-talets idéer om solidaritet och rättsmedvetande, anti- kärnvapen och militarism till det idag nästan omvända synsättet. En smygande förändring, som skrämmer och stämmer till eftertanke. Flera exempel på att en (smyg-)militarisering av Sverige tycks ske: Brännö, Arvidsjaur, ”utförsäljning” av svensk mark till militära övningar för vilka länder som helst, stöd till en Läkemedelsindustri i Iran blev stöd till tillverkning av kemiska stridsmedel. Se utredningen ”Snö, mörker och kyla”, från 2004. Förslag på en fredsinspirerande agenda: ”Öar för fred”, jmf fredens Ö i Korea (som USA vill göra till militärbas). Skriv i detta fall till politikerna, såsom ett stöd för folkets utsatthet! Nätverk bland riksdagsmännen, var vaksam inför det kommande kriget om resurserna i Arktis. Göteborg som fredens stad med en borgmästare mot kärnvapen omfamnas varmt av auditoriet. En dialog mellan podiet och åhörarna pågår så länge som det är möjligt innan Kulturhusets dörrar låses och larmet går. Alla är eniga om att inga enkla lösningar finns, att hela den aktuella frågeställningen om fred och frihet för MÄNNISKOR är synnerligen mångbottnad och komplex. Många intresseinriktningar står i opposition mot varandra. Var han man sina solidariteter? En komplicerande, psykologisk faktor är bland annat, att svenskarna har en uppfattning om sig själva som fredsälskande och ändå är vi den tredje största vapenexportören i världen. Okunskapen är stor hos allmänheten om de mekanismer, som ligger bakom de olika maktstrukturerna, militarismens mekanismer, vi människor lever i drömföreställningar ”att det goda skall vinna”. Som sammanfattning av denna tanke-aktiva afton måste enighet råda, att ALLA KRAFTER för bevarande av fredens signum är värda att tillvaratagas. ”Vägen är målet” sade Paolo Freire och vägen innebär att oavbrutet och outtröttligt odla idéerna om och handlingarna för fred, frihet och jämställdhet mellan oss människor. Vid anteckningarna Birgitta och Bo Edvinson |
Aktuellt 2018![]() Social hållbarhet i klimatkrisen - om demokrati, klyftor och samhällskontraktets sönderfall Kulturhuset Kajutan, Henån Torsdagen den 21 februari 2019 kl 19. Fri entré Debattartikel: Farligt säkerhetstänkande 31/3 2019 Debatt om ekologiskt jordbruk 31/1 2019 Vårprogram 2019 Höstprogram 2018 Misslyckade klimatförhandlingar per design? Debattartikel av hemsidesredaktören 12/12 2018 Öppet brev - Avbryt Nato-samröre och vapenexport 1/12 2018 Debattartikel - Vem behöver lugnas? ETC-Göteborg 22/10 2018 Debattartikel - Avklädda krigshetsare Debattartikel - Var noga med fakta. SyreGlobal nr 54 2018 Debattartikel - Militärmanövrer förstör miljön. ETC-Göteborg 11/10 2018 Brev till Agenda om Syrien-inslaget 15/4 2018 Uttalande - Bygg broar - inte murar 11/4 2018 Verksamhetsberättelse 2017 Vårprogram 2018 Debattartikel - Konserver mot krig? 14/2 2018 Brev till regering, riksdag o media
Admin |
Hem | Aktuellt | Artikelarkiv | Länkar | Zitzerrepubliken |