Hem      Aktuellt      Referat/artiklar etc      Länkar / Andra media     Zitzerrepubliken    

Referat från våra arrangemang

MOTSTÅND OCH ÖVERLEVNAD - litterär och musikalisk föreställning av JAN HALLDIN OCH STEN LÖFMAN, den 19 oktober 2017

DET ÄR NOG NU – TANKAR EFTER AURORA 17 - Sören Sommelius - Den 5 oktober 2017

ALEPPO - SYRIEN, en bredare sanning - Jan Öberg som var där - Den 19 april 2017

Birger Schlaug föreläste om Klimathot, konflikthot, upprustning – Vad ska vi göra? - Den 5 april 2017

Från sabotör till fredspristagare: Mandelas väg från våld till ickevåld - Marika Griehsel den 16 mars 2017

Kvinnor på jorden – strävan och hopp - Inger Dejke, Britt Ling, Moa Brynnel - Den 8 mars, 2017

Kärnvapenpolitiken förvärras – men kärnvapnen kan avskaffas - Gunnar Westberg, Svenska Läkare mot Kärnvapen den 16/2 2017

Stellan Vinthagen talade om Konstruktivt Motstånd den 2/2 2017

Folkets Nobelpris för Fred 2016 utdelades under festliga och föredragsfulla former till Maj-Britt Theorin den 3/12 2016

Tre religioner - tre kärleks- och fredsbudskap - Anna Karin Hammar, Jan Hjärpe, Benjamin Gerber den 17/11 2016

Fred Taikon och Ingrid Schiöler föreläste om Romer - Ett fredligt folk - den 3/11 2016

Jan Öberg föreläste om Återuppliva FN som fredskraft - och Sverige tillbaka till stadgans förpliktelser... - den 20/10 2016

Jan Öberg talade om Fredliga epoker i världshistorien – Allt var inte som i vårt sekel - den 6/10 2016

Maud Eduards föreläste om SÄKERHET – HUR OCH FÖR VEM? - Om grundläggande villkor för en fredskultur - den 7/4 2016

Referat av filmen JOJK av samekonstnären Maj Lis Skaltje - den 17/3 2016

Vi firarde INTERNATIONELLA KVINNODAGEN med Agneta Norberg som talade om En feministisk fredskultur – från västlig statsterrorism till hållbar konfliktlösning - den 8/3 2016

NED MED VAPNEN! För en fredskultur utan Nato, värdlandsavtal och propagandakontor - Stina Oscarson föreläste den 17/2 2016

Föredrag av Karl-Erik Edris med titeln - På väg mot en ny civilisation: Från gårdagens visioner till framtidens - den 4/2 2016

Utdelning av Folkets Fredspris med seminarium och festbankett den 5/12 2015. Priset gick till M K Gandhi, postumt.
Sissela Kyle läste Gandhi och Bubu Munshi Eklund från Calcutta spelade och sjöng Tagore - den 19/11 2015

Jan Hjärpe föreläste om RELIGIONER FÖR FRED? - om bruk och missbruk av religioner - den 5/11 2015

Föreläsning och bildvisning med Martin Smedjeback om ICKE-VÅLD: EN KRAFT SOM KAN RÄDDA VÄRLDEN? - den 22/10 2015

Jan Öberg föreläste och debatterade under rubriken FRED SKAPAS MED FREDLIGA MEDEL - Om FN-stadgan och Gandhis betydelse i nutiden - den 7/10 2015

Irene Andersson föreläste under rubriken FREDSFOSTRAN FÖR KOMMANDE GENERATIONER. Kan den byggas på 1900-talets förebilder? - den 6/5 2015

Föreläsning med Gudrun Schyman under rubriken INFORMATION OCH OPINION. Om makt, våldsindoktrinering och försvar - den 16/4 2015

Karin Utas Carlsson talade på temat VINNA ÖVER - INTE VINNA ÖVER. Om att bygga Fredens Hus - den 19/3 2015

Yvonne Hirdman föreläste om MÄNS KRIG OCH KVINNORS FRED - Om konfliktlösning och genus - den 5/3 2015

ATT OMVÄRDERA VÄRLDSBILDEN - Synvända om västerlandets attityd till Islam - var ämnet för Ingmar Karlssons föreläsning den 19/2 2015

Jörgen Johansen talade den 5/2 2015 om PERSPEKTIV PÅ TERROR OCH VÄGAR FRAMÅT - Hur kan vi förstå IS och stödet till dem?

Folkets Nobelpris för Fred 2014 till Åke Sandin
Maj-Britt Theorin berättade den 26/11 2014 under rubriken "MÄNS FRED OCH KVINNORS FRED" om kvinnornas kamp för fred genom årtiondena.

Den 20/11 2014 fick Fredsrörelsen på Orust besök av Stefan Edman som föreläste om "FRED UTÅT - OFRED INÅT, om hanteringen av Sveriges jord, skog, vatten och fjäll i utvecklingens tjänst och vad framtiden kräver"

Maria-Pia Boëthius föreläste den 6/11 2014 under rubriken Aktiv fredlighet eller passiv anpassning? Åt vilket håll drar sverige? -Om nutidens blandade erfarenheter av makten och folkrörelserna ute och hemma.

Pierre Schori talade den 23/10 2014 om traditionen av fredlig konfliktlösning, FN-samarbete, gemensam säkerhet och nedrustning, kontrasterad mot dagens politik.

Fredsforskaren Jörgen Johansen föreläste den 9/10 2014 om hur starka folkrörelser lyckades avstyra väpnad konflikt mellan Norge och Sverige vid unionsupplösningen 1905.

Fredsrörelsen samtalade med politiker på Orust den 12/5 2014

Birger Schlaug föreläste och diskuterade temat "Försvara samhällsmiljön - försvara allt levande" den 24/4 2014

"Han lämnade över till oss" Artikel i Bohusläningen om föreläsningen med Marika Griehsel den 9/4 2014

Elisabeth Olsson, 100 år, uppvaktas av Fredsrörelsen på Orust den 16/3 2014

Marika Griehsel föreläste om Nelson Mandelas gärning och arv den 9/4 2014

Mänskliga rättigheter, kunskap, etik, moral och makt - Agneta Pleijel samtals-föreläste den 20/3 2014

Ned med vapnen! - Bertha von Suttner den 6/3 2014

Stellan Vinthagen föreläste och diskuterade under rubriken "Fredligt motstånd som konfliktlösning och befrielse" den 20/2 2014

Jörgen Johansen föreläste den 6/2 2014 om rörelser för folkbildning, ideologi och samhällsutveckling och medförde färska intryck från konflikternas Georgien

Festen - Folkets Nobelpris För Fred på Orust den 7/12 2013

Prismotivering - Jan Öberg mottar Folkets Nobelpris För Fred genom Fredsrörelsen på Orust den 7/12 2013

Nobelseminariet på Orust - Tal av Fredrik Heffermehl med rubriken: "Nobelpris på avvägar" den 7/12 2013

Nobelseminariet på Orust - Tal av Tomas Magnusson: "Maktens medlöpare föraktar fredens förkämpar" den 7/12 2013

Jan Öberg - mottagare av FPO's Fredspris 2013 - talade under rubriken "40 års arbete för fred – Världen har blivit bättre!" den 7/12 2013

Ännu en intressant och engagerande kväll när Göran Greider föreläste och diskuterade på temat "VÅLDETS SPRÅK OCH FREDENS Om makten och media, indoktrinering och sanning" den 4/12 2013

Anne Sjögren berättade om människor på flykt från våldets språk den 21/11 2013

Författaren och politikern Bengt Berg reflekterade och läste dikter under rubriken "Demokrati bygger på ansvar" den 7/11 2013

Thomas Hammarberg - diplomat, fredsaktivist och FN-rådgivare berättade och diskuterade den 23/10 2013 på temat "Hur talar FN och vem lyssnar?"

Kerstin Schultz föreläste den 10/10 2013 på temat "Kvinnliga fredsröster från inbördeskrig och våld i Afrika"

Seminarium "FRED MED FREDLIGA MEDEL" med Johan Galtung och Jan Öberg 25/5 2013

Jan Hjärpe föreläste den 11/4 2013 under rubriken "Kvinnorna I Den Arabiska Våren"

Fredsrörelsen på Orust firade 30-års jubileum på temat "Fred med Fredliga Medel" - den 20 mars 2013

Ingrid Holmquist föreläste inför kvinnodagen 2013 under rubriken "Elin Wägner - en väckarklocka om fred med människor och fred med jorden"

"Välkommen till Indien - om en kontinent av hopp och hopplöshet" var rubriken för föreläsningen den 21 feb 2013 med Ola Friholt och Erni Friholt och kommenterad bildvisning av Inger Dejke och Anders Dejke

Jan Öberg föreläste om "Ett fredsperspektiv på Iran" den 7/2 2013

Sigrid Kahle och Carl-Göran Ekerwald samtalade den 28/11 på temat "FRED OCH POESI - Att leva vid toleransens gränser"

Egon Andersson resonerade den 22/11 kring "Visionen som drivkraft" med utgångspunkt från Harry Martinssons "Vägen till Klockrike"

Bengt Berg och Lennart Kjörling samtalade om "Sverige - världen tur och retur. Om att ge människan värdigheten åter" den 1/11 2012.

Irka Cederberg och Björn Kumm berättade den 18/10 om "Fredens och motståndets kulturer"

Ingrid Elam och Kenneth Hermele föreläste på temat "Vad lär oss kriget?" den 11/10 2012

Nätverket Ofog belönas av Stödfonden för Civil Olydnad vid ett möte i Henån den 29 februari 2012.

Förre kulturministern Bengt Göransson föreläste i Henån 14/4 2011
Får jag presentera

ASHA, GITA, RUKSHANA OCH PINKI

Fyra härliga tjejer, 13 - 14 år gamla. De bor i delstaten Jharkhand i nordöstra Indien, nära staden Ranchi. Staden ligger ungefär 70 km från deras hem, men varit där har de nog aldrig. De bor i små byar i skogen, men alla går i skola, Jagriti Vihara skolan. O, den är bra, jättebra, säger de med en mun.

Jagriti Vihara är en organisation som sedan 1974 arbetat framförallt med fattiga adivasis, ursprungsfolken.
När jag frågar flickorna om deras bakgrund och framtidsdrömmar blir det tydligt att de är mycket fattiga.
Ashas far arbetar i kolgruvan. Hans inkomst ska räcka till Asha och hennes sju syskon, mamma och mormor. Rukshana, som är muslim, har sex syskon. Hennes far är chaufför med arbete av och till. Omkring 2000 rupies (knappt 400 kr) kan han få ihop per månad för sin åtta personers familj. - Vi lever ur hand i mun.
Gita har ingen mor. Fadern är jordbrukare, och en bror är lärare. De är sju i familjen. - Vi har mat, det har vi, säger Gita - men det blir inget över att sälja. Pinkis far slutligen har en liten affär där han säljer godis och snacks.
Alla flickorna hjälper till så mycket de kan hemma.
Ingen äger en cykel, som ändå blivit mycket vanligt, även bland flickor. De går många kilometer till skolan varje dag. Där finns bara andlig spis. Jagriti Vihara har inte råd att förse de 450 eleverna med mat. Trots det drömmer ingen om att skolka en enda dag.

Däremot drömmer de om sin framtid.
Asha vill så gärna bli sjuksköterska. - Jag vet hur det är att vara sjuk och få hjälp, säger hon allvarligt. Malarian hade slagit klorna i henne. - Men om det inte går, så vill jag bli polis. Den ska ju också hjälpa människor, tycker hon…
Rukshana önskar sig en utbildning till lärare, i matematik och språk. En effektiv lärare skulle hon vilja bli. Hon inser att hennes far inte har en chans att hjälpa henne. Hon sätter sitt hopp till sina båda bröder.
Gita drömmer om att bli sångerska. Frejdigt ställer hon sig upp och sjunger en sång för oss. Ingen i hennes familj vet något om denna dröm.
Pinki längtar efter att arbeta med media. Någon i hennes by Lapra har en TV. - Kvinnorna är väldigt få där, säger hon. - Jag vill att de ska prata mera om kvinnors och flickors problem. Det skulle jag göra. Jag vet inte vad min far tycker om det, men jag vill…

- I skolan lär vi oss tänka på nationen också, säger denna fyrklöver allvarligt. De tänker att så länge det sociala och ekonomiska systemet är som det är, kanske färre barn är en liten lösning, åtminstone för den enskilde.
- Men de fattiga måste också göras medvetna om sina rättigheter och mera av de rikas tillgångar skulle överföras till de fattiga.
- De politiska ledarna ger en mängd löften som de aldrig håller.
Asha, den politiskt mest medvetna av flickorna, säger att de har en regering utan ”willpower”. - De bryr sig inte… I samma ögonblick de får makt får de också en mängd pengar och glömmer sin bakgrund. Gita fyller i: - Våra vägar är förskräckliga, inte sant? Dricksvatten är en bristvara. Regeringen har satt upp ett sjukhus här, särskilt för de fattiga, men där finns ingen medicin… Överallt här omkring finns massor av kol och en jättekolgruva (200 km lång), men vi får ingen elektricitet. Även en unge som jag begriper att det måste vara något fel… - Vi frågar våra lärare. De säger att de styrande inte tar detta på allvar. Men att de (lärarna) inte heller kan göra något åt det.

- Lär ni er något om den övriga världen? - Ja, vi vet en del genom geografin. Till exempel vet vi var Sverige ligger. Men inte mycket mer. I vår skola får vi i alla fall träffa utländska gäster, som dig till exempel. Det förekommer inte i andra skolor.
Alkoholmissbruk och våld mot kvinnor är väl kända fenomen. De berättar om en lärarfru som blev våldtagen. När hennes man kom till hennes hjälp sköts han. De medger att de är rädda ibland. Många fattiga tycks ha förlorat allt hopp. Då börjar de dricka, också kvinnorna.
Dessa allvarliga 13 - 14 -åringar är dock fast beslutna att tillsammans bekämpa alla orättvisor de i så stort mått är omgivna av.
Ska vi våga oss på en jämförelse med våra 13-14åriga ungdomar i Sverige?

Efter intervjun med de fyra flickorna ovan fick jag besök av ännu en fyrklöver:

PRATIMA , SAVITA, PUNAMI OCH JASMANI

alla ”äkta” adivasis, tillhörande ursprungsfolken.
- Vad betyder det för er att vara adivasi?
- Vi var de första invånarna i Indien och ändå tillhör vi de fattigaste… Både stolthet och harm hörs i deras röster. Egentligen vill de inte tala om eller framställa sig som fattiga.
- Nu är det flickorna som går framåt, upplyser de mig om - Och våra föräldrar blev övertygade om att det är bra. Pratima berättar att hennes far, som är murare, tog arbete nära skolan, och hela familjen flyttade för hennes skull.
De tycker också att Jagriti Vihara skolan är jättebra, men skollokalerna är urdåliga.
Det kan jag intyga efter att vi varit där och pratat ”Kvinnor, Sverige, jämlikhet, m m” inför ett hundratal av de äldre eleverna. De yngsta satt på små tyg- eller plastlappar direkt på stengolvet, barfota. Nu i januari är det mycket kallt, omkring 5 grader… Stora sprickor syns i väggarna och taken. Det är ont om vatten. Det finns ingen skolmat. Rektor och lärare kämpar på med minimala löner. Tala om att vara hängiven…
Flickorna betonar starkt att det görs absolut ingen skillnad i skolan mellan adivasis, hinduer, muslimer och kristna. Jagriti Vihara är mycket mån om det. - Vi är svarta, vi vet det (adivasis är oftast mörkare i hyn), men vi har aldrig känt oss diskriminerade på grund av det. De har en stark tro på utbildning.

Det är både rörande och uppmuntrande att höra dessa flickor lägga fram sina framtidsplaner. De är alla medvetna om de enorma hinder - framförallt ekonomiska - som ligger framför dem. Men de vill alla utbilda sig vidare. Och giftermål kommer de inte gå med på innan de är färdiga med sin utbildning. Stolta och målmedvetna tittar de på mig
- Visst är det fortfarande så att våra föräldrar letar efter en man att gifta bort oss till, men vi kan gå med på det. ”After all” älskar våra föräldrar oss och kommer att välja en bra man…
Pratina vill bli sjuksköterska, inte för pengarna utan för att hon tycker så synd om sjuka människor.
Savita drömmer om att bli lärare för små barn. - Jag vill göra dem nyfikna och intresserade av vetenskap och teknologi. Det är jag.
Punami säger om sig själv att hon är dålig i matte, men bra på volleyboll. Det vill hon satsa på. Hon är redan lite på väg. Hon blev utsedd att tävla som den enda flickan från Ranchi distriktet i Tamil Nadu.
Jasmina slutligen, vars far är fattigpräst, vill bli kirurg. På fråga om det blodiga hantverket säger hon: - Jag kommer säkert att gilla att ”sprätta upp magar på folk”. Sånt är jag mycket intresserad av.

Till skillnad mot de först intervjuade flickorna sätter adivasiflickorna mera tillit till regeringen i delstaten. Vi måste ge dom lite tid att leva upp till sina löften. (Jharkhand har funnits i bara fem år). Vi tror i alla fall att de tänker på adivasis… Och vi själva måste också bidra genom att visa att vi är förenade och villiga att göra något tillsammans. Skogen måste räddas, för miljöns skull, men också som ett ”skafferi” för oss som bor här. Stora blad från salträden används t ex som tallrikar, i stället för plast, och säljs i affärer i stan. Det ger en liten inkomst.
- Är ni rädda att gå ensamma i skogen? - Nejdå, men å andra sidan går vi sällan ensamma. Och folk känner varandra här. Vi vet att det finns gäng av pojkar. Dom är vi lite rädda för. Men om något skulle hända, så skulle våra pojkar från skolan försvara oss. Vi har ett så bra klimat i vår skola…

Erni Friholt
på plats i Jagriti Vihara
Ranchi District
Jharkhand
Indien
www.jvv.se

Hem  Upp

Aktuellt 2017

Höstprogram 2017

Insändare - Är Sverige fredligt?
Uttalande - Är terrorismen förvirrad? 19/4 2017

Aktuellt arrangemang:

Därför behöver vi konsten - för motståndet, för överlevniaden - Stina Oscarson den 23/11 kl 19


Folkets Fredspris - den 2/12 kl 19



Fredsvecka mot Aurora 17 - bilder och berättelse



Kamp mot NATO-värdlandsavtalet




Brev till regering o riksdag



Valid HTML 4.01 Transitional

Admin
Upp

Hem | Aktuellt | Artikelarkiv | Länkar | Zitzerrepubliken  

LOGIN
webbdesign: www.krylla.com