EN ENASTÅENDE DAG
Vi började den 1 december med fika för de just anlända från fjärran orter. Och efter inledning av Bengt Torstensson och föredrag av Agneta Norberg bjöds lunchsoppa enligt Håkan Håkanssons spontanrecept och tillagning. Suveränt!
Efter Sören Sommelius föredrag följde ett levande bevis för att Fredsrörelsen på Orust har hög förmåga att locka medverkande till Stockens gamla skola, nämligen en timmes framträdande av visdiktaren och estradören Mikael Wiehe.
Det som ofta betraktas som underhållning blev snarare en upplevelse. Mikaels program framfördes med en total närvaro som fyllde rummet. Frasering och pauser framhävde de välbekanta texterna. En sällsam upplevelse.
Mikael följdes av Turid Ryan, även hon med eget gitarrspel. Och närvaron blev inte mindre. Med hundra nyanser och tonfall förmedlade hennes klangfulla röst välkända fredssånger och nya visor.
Eftermiddagsfika med hembakt följdes av antagandet av ett öppet brev och ett mellanspel i Bjönni hos Ulla Keyling, som skriver följande:
"Mellan seminarium och bankett: I alla år har vi gått i fackeltåg till Helga, som har spelat piano eller fiol, medan vi druckit glögg, Nu när Helga är borta blev det i stället glöggmingel hos Ulla i Galleriet på Bjönnigården. Drygt fyrtio personer kom och minglade i ett par timmar. Folk gick runt med glöggmuggen i handen och pratade med gamla vänner och fann nya, adresser och telefonnummer utbyttes. Julmusiken kom av sig, eftersom alla pratade och skrattade och ljudnivån var hög. Det var mycket uppskattat!"
Turid Ryan ledsagade också prisutdelningen på kvällen, då Ola Friholt framförde sin versifierade prismotivering (som bifogas) och stenhuggaren Martin Weber överlämnade sin perfekt graverade prissten till Agneta Norberg. Han följdes av Håkan Håkansson, som överräckte det konstnärliga diplom som tillverkats av Svenny Kopp och lästes upp av pristagaren, med viss rörelse.
Därefter vidtog banketten, som planerats och tillagats av styrelsemedlemmarna, efter veckor av planeringsmöten och provsmakningar. Menyn presenteras separat. Varmhållning, uppläggning, servering och disk sköttes förnämligt av fem syrier, familjen Jehad, Saied och Mahra Salam, vilka förr haft egen topprestaurang, samt Tarief Jarban och Azawi Alomar.
Det blev en enastående dag. Utmattning följde, inte minst genom de gångna veckorna av pressreleaser, programutskick, rekrytering av medverkande och medhjälpare, inköp, lokalinredning, förberedelsemöten m m. Det offentliga genomslaget blev en helsida i Lokaltidningen Stenungsund och ett vida spritt öppet brev till regering och riksdag om Sveriges beroende av det aggressiva Natos krigsförberedelser och av den omoraliska vapenexporten till krig.
Upp
|