Hem      Aktuellt      Referat/artiklar etc      Länkar / Andra media     Zitzerrepubliken    

Referat från våra arrangemang

Samtal med de politiska partierna om flyktingar, extremism & konstruktiv planering - Den 3 maj 2018

Fredsrörelsen på Orust 35 år - Den 11 april 2018

Inför Internationella kvinnodagen: FREDSBERÄTTELSER I ORD OCH TON, den 7 mars 2018

Bygg broar - inte murar - Jørgen Johansen den 22 mars 2018

Varför vi alltid måste kämpa mot kärnvapnen - Ingela Mårtensson och Gunnar Westberg den 22/2 2018

Från militarism till fredskultur - Alternativ till militarism som civil grundidé och den förbisedda sårbarheten i ett högteknologiskt samhälle - Jan Öberg den 7/3 2018

Den legendariske norske fredsforskaren Johan Galtung fick Folkets Fredspris, utdelat av Fredsrörelsen på Orust den 2/12 2017

DÄRFÖR BEHÖVER VI KONSTEN för motståndet – för överlevnaden - Stina Oscarson den 23 november 2017

Gudrun Schyman - FEMINISTISK FOLKBILDNING Ett svar på nationalistisk desinformation, den 8 november 2017

VI SKULLE HA SPELAT LYSISTRATE av Stina Oscarson, framförd den 27 oktober 2017

MOTSTÅND OCH ÖVERLEVNAD - litterär och musikalisk föreställning av JAN HALLDIN OCH STEN LÖFMAN, den 19 oktober 2017

DET ÄR NOG NU – TANKAR EFTER AURORA 17 - Sören Sommelius - Den 5 oktober 2017

ALEPPO - SYRIEN, en bredare sanning - Jan Öberg som var där - Den 19 april 2017

Birger Schlaug föreläste om Klimathot, konflikthot, upprustning – Vad ska vi göra? - Den 5 april 2017

Från sabotör till fredspristagare: Mandelas väg från våld till ickevåld - Marika Griehsel den 16 mars 2017

Kvinnor på jorden – strävan och hopp - Inger Dejke, Britt Ling, Moa Brynnel - Den 8 mars, 2017

Kärnvapenpolitiken förvärras – men kärnvapnen kan avskaffas - Gunnar Westberg, Svenska Läkare mot Kärnvapen den 16/2 2017

Stellan Vinthagen talade om Konstruktivt Motstånd den 2/2 2017

Folkets Nobelpris för Fred 2016 utdelades under festliga och föredragsfulla former till Maj-Britt Theorin den 3/12 2016

Tre religioner - tre kärleks- och fredsbudskap - Anna Karin Hammar, Jan Hjärpe, Benjamin Gerber den 17/11 2016

Fred Taikon och Ingrid Schiöler föreläste om Romer - Ett fredligt folk - den 3/11 2016

Jan Öberg föreläste om Återuppliva FN som fredskraft - och Sverige tillbaka till stadgans förpliktelser... - den 20/10 2016

Jan Öberg talade om Fredliga epoker i världshistorien – Allt var inte som i vårt sekel - den 6/10 2016

Maud Eduards föreläste om SÄKERHET – HUR OCH FÖR VEM? - Om grundläggande villkor för en fredskultur - den 7/4 2016

Referat av filmen JOJK av samekonstnären Maj Lis Skaltje - den 17/3 2016

Vi firarde INTERNATIONELLA KVINNODAGEN med Agneta Norberg som talade om En feministisk fredskultur – från västlig statsterrorism till hållbar konfliktlösning - den 8/3 2016

NED MED VAPNEN! För en fredskultur utan Nato, värdlandsavtal och propagandakontor - Stina Oscarson föreläste den 17/2 2016

Föredrag av Karl-Erik Edris med titeln - På väg mot en ny civilisation: Från gårdagens visioner till framtidens - den 4/2 2016

Utdelning av Folkets Fredspris med seminarium och festbankett den 5/12 2015. Priset gick till M K Gandhi, postumt.
Sissela Kyle läste Gandhi och Bubu Munshi Eklund från Calcutta spelade och sjöng Tagore - den 19/11 2015

Jan Hjärpe föreläste om RELIGIONER FÖR FRED? - om bruk och missbruk av religioner - den 5/11 2015

Föreläsning och bildvisning med Martin Smedjeback om ICKE-VÅLD: EN KRAFT SOM KAN RÄDDA VÄRLDEN? - den 22/10 2015

Jan Öberg föreläste och debatterade under rubriken FRED SKAPAS MED FREDLIGA MEDEL - Om FN-stadgan och Gandhis betydelse i nutiden - den 7/10 2015

Irene Andersson föreläste under rubriken FREDSFOSTRAN FÖR KOMMANDE GENERATIONER. Kan den byggas på 1900-talets förebilder? - den 6/5 2015

Föreläsning med Gudrun Schyman under rubriken INFORMATION OCH OPINION. Om makt, våldsindoktrinering och försvar - den 16/4 2015

Karin Utas Carlsson talade på temat VINNA ÖVER - INTE VINNA ÖVER. Om att bygga Fredens Hus - den 19/3 2015

Yvonne Hirdman föreläste om MÄNS KRIG OCH KVINNORS FRED - Om konfliktlösning och genus - den 5/3 2015

ATT OMVÄRDERA VÄRLDSBILDEN - Synvända om västerlandets attityd till Islam - var ämnet för Ingmar Karlssons föreläsning den 19/2 2015

Jörgen Johansen talade den 5/2 2015 om PERSPEKTIV PÅ TERROR OCH VÄGAR FRAMÅT - Hur kan vi förstå IS och stödet till dem?

Folkets Nobelpris för Fred 2014 till Åke Sandin
Maj-Britt Theorin berättade den 26/11 2014 under rubriken "MÄNS FRED OCH KVINNORS FRED" om kvinnornas kamp för fred genom årtiondena.

Den 20/11 2014 fick Fredsrörelsen på Orust besök av Stefan Edman som föreläste om "FRED UTÅT - OFRED INÅT, om hanteringen av Sveriges jord, skog, vatten och fjäll i utvecklingens tjänst och vad framtiden kräver"

Maria-Pia Boëthius föreläste den 6/11 2014 under rubriken Aktiv fredlighet eller passiv anpassning? Åt vilket håll drar sverige? -Om nutidens blandade erfarenheter av makten och folkrörelserna ute och hemma.

Pierre Schori talade den 23/10 2014 om traditionen av fredlig konfliktlösning, FN-samarbete, gemensam säkerhet och nedrustning, kontrasterad mot dagens politik.

Fredsforskaren Jörgen Johansen föreläste den 9/10 2014 om hur starka folkrörelser lyckades avstyra väpnad konflikt mellan Norge och Sverige vid unionsupplösningen 1905.

Fredsrörelsen samtalade med politiker på Orust den 12/5 2014

Birger Schlaug föreläste och diskuterade temat "Försvara samhällsmiljön - försvara allt levande" den 24/4 2014

"Han lämnade över till oss" Artikel i Bohusläningen om föreläsningen med Marika Griehsel den 9/4 2014

Elisabeth Olsson, 100 år, uppvaktas av Fredsrörelsen på Orust den 16/3 2014

Marika Griehsel föreläste om Nelson Mandelas gärning och arv den 9/4 2014

Mänskliga rättigheter, kunskap, etik, moral och makt - Agneta Pleijel samtals-föreläste den 20/3 2014

Ned med vapnen! - Bertha von Suttner den 6/3 2014

Stellan Vinthagen föreläste och diskuterade under rubriken "Fredligt motstånd som konfliktlösning och befrielse" den 20/2 2014

Jörgen Johansen föreläste den 6/2 2014 om rörelser för folkbildning, ideologi och samhällsutveckling och medförde färska intryck från konflikternas Georgien

Festen - Folkets Nobelpris För Fred på Orust den 7/12 2013

Prismotivering - Jan Öberg mottar Folkets Nobelpris För Fred genom Fredsrörelsen på Orust den 7/12 2013

Nobelseminariet på Orust - Tal av Fredrik Heffermehl med rubriken: "Nobelpris på avvägar" den 7/12 2013

Nobelseminariet på Orust - Tal av Tomas Magnusson: "Maktens medlöpare föraktar fredens förkämpar" den 7/12 2013

Jan Öberg - mottagare av FPO's Fredspris 2013 - talade under rubriken "40 års arbete för fred – Världen har blivit bättre!" den 7/12 2013

Ännu en intressant och engagerande kväll när Göran Greider föreläste och diskuterade på temat "VÅLDETS SPRÅK OCH FREDENS Om makten och media, indoktrinering och sanning" den 4/12 2013

Anne Sjögren berättade om människor på flykt från våldets språk den 21/11 2013

Författaren och politikern Bengt Berg reflekterade och läste dikter under rubriken "Demokrati bygger på ansvar" den 7/11 2013

Thomas Hammarberg - diplomat, fredsaktivist och FN-rådgivare berättade och diskuterade den 23/10 2013 på temat "Hur talar FN och vem lyssnar?"

Kerstin Schultz föreläste den 10/10 2013 på temat "Kvinnliga fredsröster från inbördeskrig och våld i Afrika"

Seminarium "FRED MED FREDLIGA MEDEL" med Johan Galtung och Jan Öberg 25/5 2013

Jan Hjärpe föreläste den 11/4 2013 under rubriken "Kvinnorna I Den Arabiska Våren"

Fredsrörelsen på Orust firade 30-års jubileum på temat "Fred med Fredliga Medel" - den 20 mars 2013

Ingrid Holmquist föreläste inför kvinnodagen 2013 under rubriken "Elin Wägner - en väckarklocka om fred med människor och fred med jorden"

"Välkommen till Indien - om en kontinent av hopp och hopplöshet" var rubriken för föreläsningen den 21 feb 2013 med Ola Friholt och Erni Friholt och kommenterad bildvisning av Inger Dejke och Anders Dejke

Jan Öberg föreläste om "Ett fredsperspektiv på Iran" den 7/2 2013

Sigrid Kahle och Carl-Göran Ekerwald samtalade den 28/11 på temat "FRED OCH POESI - Att leva vid toleransens gränser"

Egon Andersson resonerade den 22/11 kring "Visionen som drivkraft" med utgångspunkt från Harry Martinssons "Vägen till Klockrike"

Bengt Berg och Lennart Kjörling samtalade om "Sverige - världen tur och retur. Om att ge människan värdigheten åter" den 1/11 2012.

Irka Cederberg och Björn Kumm berättade den 18/10 om "Fredens och motståndets kulturer"

Ingrid Elam och Kenneth Hermele föreläste på temat "Vad lär oss kriget?" den 11/10 2012

Nätverket Ofog belönas av Stödfonden för Civil Olydnad vid ett möte i Henån den 29 februari 2012.

Förre kulturministern Bengt Göransson föreläste i Henån 14/4 2011
Folkfördrivning och folkmord i Kosovo har etablerats som legitima skäl för Natos bombkrig mot Serbien. Men ingenting sådant existerade före Natoattackerna. Allt var uppdiktat och del i USA:s propaganda för att få stöd för krigsinsatsen. Bluffen borde ha genomskådats, men så skedde aldrig. Det skriver överste Bo Pellnäs på DN Debatt och ger därmed en helt ny bild av upptakten till kriget.

Källa: Dagens Nyheters nätupplaga 8 februari 2004, DN.se

Fredsförhandlaren på Balkan Bo Pellnäs ger ny bild av upptakten till Natos bombkrig mot Serbien:

"Naiv tro på USA-myt om folkmord"

USA legitimerade bombkriget mot Serbien med falska påståenden om folkfördrivning och folkmord i Kosovo. Denna propaganda borde ha genomskådats. Men så skedde aldrig. I stället visar Sveriges stöd för detta krig att vi inte bryr oss om folkrättens villkor utan bara lutar oss mot de stora EU-ländernas ställningstaganden. Läget i Kosovo i mars år 1999 motiverade inte något krig. Sverige kritiserar Bush och Irakkriget medan Clintons agerande ställs i förmånlig dager. Men båda presidenterna friserade verkligheten i lika hög utsträckning. Det skriver överste Bo Pellnäs, fredsförhandlare på Balkan och OSSE:s representant i Belgrad.

I Irakkrigets skugga kan vi fundera över hur folkrätten tolkas när politiska vindar växlar riktning. Vår egen regering har tagit helt olika ställning då det gällt Natos bombningar av Serbien och USA:s krig mot Irak. Kriget mot Serbien 1999 ansågs vara acceptabelt, trots att det inte skedde med stöd av en FN-resolution. Vid angreppet mot Irak motsatte sig regeringen däremot att det inleddes utan ett FN-mandat.

För att över huvud taget kunna värdera skälen till att Nato började krig mot Serbien, måste man en stund betrakta det närmast föregående skeendet. Inledningsvis kan man slå fast att den serbiske presidenten Slobodan Milosevic inte har gjort sig skyldig till större försyndelser än Saddam Hussein. Trots krigsförbrytelser och andra grova brott ter sig Milosevic i jämförelse mindre belastad.

Upptakten till kriget sker sannolikt 1995 i Bosnien, när serberna dödar flera tusen muslimer i staden Srebrenica. Kanske bestämmer sig amerikanerna redan då för att man måste göra sig av med Milosevic. Också i EU är tålamodet med serberna förbrukat. Men först måste Milosevic nyttjas, för att Daytonavtalet om fred i Bosnien skall kunna undertecknas. Därefter blir han ett lovligt byte.

Jakten startar när USA hösten 1998 tvingar honom att godta att Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa, OSSE, sänder en stor observatörsstyrka till Kosovo. Den leds av den amerikanske ambassadören William Walker, med troligt CIA-förflutet, och i dess ledning sitter representanter från Frankrike, Norge, Ryssland, Storbritannien och Tyskland.

Till det yttre således en normal fredsbevarande styrka. Men inom sitt hägn rymmer den en omfattande amerikansk underrättelsecell, 50-70 man inordnade i högkvarteret, om vars inriktning av arbetet på fältet man bara kan spekulera.

Personligen är jag övertygad om att USA redan hösten 1998 samverkade med och stödde den Kosovoalbanska gerillan, UCK. Den sågs som en möjlig, framtida allierad på marken. Det blir förstås svårt för en observatörsstyrka att bevara freden i sitt område, när ledningen aktivt stödjer en krigförande part!

I NÄSTA STEG tvingas serberna i februari 1999 till förhandlingar i Rambouillet i Paris, där kosovoalbanerna till allmän förvåning vägrar godta det förelagda avtalsförslaget om Kosovos framtid. Två veckor senare sker en ny förhandling. Då har de uppenbart lärt sig sin läxa och skriver omedelbart på. Bägge förhandlingarna leds av USA:s utrikesminister Madeleine Albright. Serberna ställs inför valet att villkorslöst acceptera avtalstextens långtgående krav eller att dras in i ett krig med Nato. Förhandlingsupplägget gör i själva verket stridshandlingar närmast oundvikliga.

Clintonadministrationens målmedvetna strävan att driva fram ett avgörande påminner i detta avseende om president Bushs agerande gentemot Irak. Milosevics närmast arroganta vägran att låta underteckna avtalet tyder på att han så länge omgett sig med nickedockor, att han har förlorat kontakten med verkligheten. Kanske förlitar han sig på att ryssarna skall stoppa ett angrepp mot Serbien genom ett veto i säkerhetsrådet.

När förhandlingarna i Paris bryter samman, tvingas OSSE:s observatörsstyrka i Kosovo att utrymma området. Utrymningen kan både ses som en ytterligare påtryckning på serberna och som att USA och Nato nu blåser klart skepp för drabbning. Observatörerna påbörjar sin utrymning den 20 mars 1999. Den 21 mars har alla lämnat Kosovo. Nato påbörjar bombkriget den 24 mars, utan något mandat från säkerhetsrådet. De första flyktingarna, relativt fåtaliga, når Makedonien den 26 mars och i stora skaror kommer de den första och andra april.

Det motiv som oftast åberopas för att rättfärdiga kriget mot Serbien, är att det syftade till att hindra en humanitär katastrof, det vill säga fördrivning av kosovoalbaner. Det är ställt utom tvivel, att den massfördrivning av dem som ändå ägde rum och som startar en hel vecka efter det att de första bomberna faller, var det som ursäktade och politiskt möjliggjorde att bombningarna kunde fortsätta under hela 79 dagar.

Men när man påstår att bombkriget är en följd av den etniska rensningen, så är detta en propaganda som medierna borde ha genomskådat och tagit avstånd från.

Kriget startar den 24 mars på grund av att serberna inte skrivit på avtalet i Paris och det sker fullständigt oberoende av läget på marken i Kosovo. Det är sedan Milosevics egen ondska, politiska blindhet och ofattbara dumhet som bidrar till att förvilla begreppen och i efterhand berättiga Natos krigföring.

Men låt oss vara fullständigt klara på en punkt. Massakern i Racak till trots, kan man inte påstå att det pågår en folkfördrivning och inte heller något folkmord i Kosovo innan kriget bryter ut. Ett sådant påstående faller på sin egen orimlighet eftersom OSSE har cirka 1200 observatörer på plats.

(Massakern i Raæak: Cirka 40 kosovoalbaner dödas i januari 1999 i byn Raæak. Av dem dödas några under strid men 23 återfanns avrättade i en bäckravin utanför byn.)

Clinton har uthålligt manövrerat sig fram till ett beslut om krig med i stort sett bibehållen enighet inom Nato och med EU. Alla tror att en resolution i säkerhetsrådet skulle stupa på ett ryskt veto och ingen är i detta skede villig att ge Ryssland ett inflytande över den fortsatta utvecklingen på Balkan.

Under bombningarna spricker dock Nato-samarbetet. Fransmännens invändningar mot vissa val av bombmål kringgår USA genom att orkestrera "två krig": ett där flygstridsledning sker inom Natos ram och ett där USA ensamt leder sina egna insatser.

Vi bör således kunna dra ett par väsentliga slutsatser. För det första driver Clinton lika målmedvetet som Bush händelseutvecklingen fram mot det resultat han ser som önskvärt, kapitulation eller krig.

För det andra styrs Sveriges ställningstagande inte av folkrättens villkor utan snarare av de stora EU-ländernas ställningstaganden. Enigheten inom unionen 1999 om att anfalla serberna är lika påtaglig som oenigheten 2003 när USA anfaller Irak.

Vidare kan man tycka att svenska medier är förvånansvärt litet ifrågasättande. Den stora villigheten att acceptera och återge amerikanska och senare svenska påståenden, att kriget mot serberna var ett svar på fördrivningen av kosovoalbaner, är närmast generande för ett antal svenska redaktionschefer.

Tidsförhållandena mellan bombstart och fördrivning borde ha framstått som mycket klara och entydiga. I svensk kritik mot Bush har Clintons agerande ställts i förmånlig dager. Slutsatsen att supermakten USA tillgodoser sina intressen, oavsett om demokrater eller republikaner innehar presidentämbetet, kunde ha legat lika nära till hands.

Benägenheten att frisera verkligheten i den egna propagandan och att med tuffa metoder påverka olika länders ställningstaganden, har båda administrationerna gemensamt.

I dessa dagar kan det vara värt att erinra sig att den demokratiske presidentkandidaten och dåvarande Natobefälhavaren Wesley Clark gång efter annan lämnade starkt vilseledande uppgifter om krigets förlopp vid Natos pressmöten i Bryssel.

Slobodan Milosevic kommer sannolikt att förklaras skyldig till ett antal krigsförbrytelser. Därutöver har han varit en maffialedare som begått grova brott mot den egna befolkningen.

Men läget i Kosovo i mars 1999 motiverade inte att man började krig mot Serbien, knappast med och än mindre utan stöd i en FN-resolution.

För Sveriges vidkommande, som en liten nation, finns alla skäl i värden att hålla fast vid en snäv tolkning av folkrätten. Den förre statsministern Ingvar Carlssons ställningstagande, att kriget mot Serbien krävde ett FN-mandat, var därför väl underbyggt.

Man kan hävda att bombningarna skapade ett starkt psykologiskt tryck på serberna, som själva dittills inte hade drabbats av direkta stridshandlingar under de balkanska krigen, och därför påskyndade maktskiftet i Serbien.

Men man kan med samma och kanske större trovärdighet påstå att Milosevic hade avsatts tidigare än vad som nu skedde, om kriget inte hade kommit och faktiskt under en lång period förstärkt hans position.

Hypotetiska historiska resonemang är skäligen ointressanta, men det är ändå lockande att fundera över vad som hänt om Milosevic störtats utan krig och OSSE:s observatörsstyrka då kunnat ersättas av en Nato- eller FN-ledd militär styrka i Kosovo. I den mån dagens situation i Serbien och Kosovo har påverkats av Natos krigföring, är resultatet nedslående. Fler än var tredje serb röstade i senaste valet för de ultranationalistiska partierna. Kosovos gradvisa förvandling till Europas Colombia, förefaller trots alla våra ansträngningar att gå mot sin fullbordan.

BO PELLNÄS

Aktuellt 2018

Aktuellt arrangemang:


Fredsforskaren och aktivisten Jörgen Johansen:
LIBYEN FÖRSTÖRT MED SVENSK HJÄLP
Kan lögnerna avslöjas, våldet stoppas och folket börja hoppas?
Kulturhuset Kajutan, Henån tors 4 okt 2018 kl 19. Fri entré

Höstprogram 2018

Brev till Agenda om Syrien-inslaget 15/4 2018

Uttalande - Bygg broar - inte murar 11/4 2018

Verksamhetsberättelse 2017

Vårprogram 2018

Debattartikel - Konserver mot krig? 14/2 2018


Brev till regering, riksdag o media



Valid HTML 4.01 Transitional

Admin
Upp

Hem | Aktuellt | Artikelarkiv | Länkar | Zitzerrepubliken  

LOGIN
webbdesign: www.krylla.com