Hem      Aktuellt      Artikelarkiv      Länkar     Zitzerrepubliken    

Noterat

Nätverket Ofog belönas av Stödfonden för Civil Olydnad vid ett möte i Henån den 29 februari 2012.

Majken Sörensen: Humor som seriös strategi för samhällsförändring, Kajutan den 3dje oktober 2011

Förre kulturministern Bengt Göransson föreläste i Henån
14/4 2011
Ett konstitutionsförslag för 1900-talet…

VI VILL HA EN KONSTITUTION FÖR VÅR TID !

Av Erni & Ola Friholt

Det omarbetade förslaget till konstitution för Europa antogs av EUs regeringschefer den 18 juni 2004. Sedan Frankrike och Holland sagt nej till förslaget i folkomröstningar våren 2005 har dokumentet vilat en tid men återkommer helt säkert för godkännande i parlamenten. Men ännu har vi möjlighet att mobilisera en stor opinion mot detta militaristiska förslag. Det vore en katastrof om det skulle antas i nuvarande form.

I Sverige försvarar det politiska etablissemanget hårdnackat sin rätt att ensamt godkänna konstitutionen. Ingen regerings- eller riksdagsrepresentant har fått mandat av väljarna att göra detta. Politikernas vägran att lyssna hittills är ett brott mot demokratins anda och mot allmänt omfattade anständighetsbegrepp. Men 83 år efter det att demokratin infördes i Sverige får vi fortfarande nöja oss med formaldemokrati.

Konstitutionsförslaget innehåller mycket som européerna kan instämma i och glädja sig åt: Jämställdhet mellan kvinnor och män garanteras, med lika lön för lika arbete, osv. De fundamentalistiska kristna fick nöja sig med att det religiösa arvet nämndes opreciserat tillsammans med det humanistiska och det kulturella, och på jämlik nivå.

Däremot saknas i den viktiga ingressen fortfarande en anknytning till resten av världen, till dess bittra erfarenhet av Europas maktutövning och av det fortsatta ekonomiska övertag Europa har gentemot arbetande människor i världen, de som syr våra blusar, odlar vårt billiga grisfoder och förbrukar våra dyra och ofta sjukdomsalstrande industriprodukter.

Denna brist är djupt beklaglig, eftersom Europas relationer med omvärlden uppenbarligen även fortsättningsvis kommer att bygga på dess maktposition. Den möjliggör för européerna en stor del av det som i ingressen kallas ”det stora äventyr som gör Europa till ett område där människans förhoppningar kan infrias, med respekt för varje människas rättigheter och insikt om ansvaret för kommande generationer och för vår jord”. Gäller detta bara oss i Europa?
FÖRSVARS- OCH SÄKERHETSPOLITIKEN
Avsnitten som handlar om Europas försvars- och säkerhetspolitik går i samma anda ut på att gemensamt och solidariskt stärka och utveckla de militära stridskrafterna och i samarbete utveckla och förse dem med nya effektivare helvetesmaskiner.(Artikel I-15 och I-40:3)

Artikel I-40:7 säger att ”Om en medlemsstat utsätts för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den stöd och bistånd med alla till buds stående medel…” Resonemanget bygger på ett antaget militärt hot mot Europa. Vilket?

Artikeln ger en uppenbart falsk anledning att upprusta i Europa. Den avsedda fienden kan mycket väl vara de länder i Tredje Världen och andra icke-europeiska länder som i trettio år har krävt lika rättigheter, tydligast genom kravet på ny internationell ekonomisk världsordning, NIEO, 1974 och framåt. Deras krav kan komma att tas upp allt oftare och med mera stridslust i en nära framtid. Upprustningen i Europa kan alltså vara motiverad av en önskan att med militärt tryck vidmakthålla det lönsamma utnyttjandet av världens fattiga. Vi bör inte glömma bort att fem av de sex grundarstaterna (utom lilla Luxemburg) var kolonialmakter ännu några år efter andra världskriget. I debatten framförs dessutom ofta att EU bör kunna tävla med USA ifråga om militär auktoritet som argument för att bli respekterat.

Det fastslås också i Artikel I-40:7 att ”alla till buds stående medel” skall användas, vilket uppenbarligen också inkluderar de franska och brittiska kärnvapnen, och i betraktande av det allt närmare bandet mellan EU och Nato kan det i framtiden också inkludera USAs kärnvapenarsenal.

Artikel III-194 ger oss dunkla och mångtydiga besked om unionens strategiska säkerhetsintressen. Vilka är de strategiska säkerhetspolitiska intressena och målen? I ljuset av Europas tidigare historia av massmord i kolonierna inger detta avsnitt djup olust. Innehållet passar inte heller ihop med den föregående Artikel III-193:2, som säger att ”Unionen skall … säkerställa en hög grad av samarbete inom alla områden för internationella förbindelser för att… c) bevara freden, förebygga konflikter och stärka internationell säkerhet i enlighet med … Förenta Nationernas stadga …” etc.

Det är definitivt en anledning till oro att bevarandet av freden och förebyggande av konflikter nämns i några få sammanhang utan att ens nämna begrepp som ”fredlig konfliktlösning” eller ta upp FN-deklarationens föreskrivna ”fred med fredliga medel”. Följaktligen måste vi dra slutsatsen att konstitutionsförslaget inte ger utrymme för att strukturer, åtgärder och metoder för fredlig konfliktlösning skall spela en avgörande roll i Europaunionen.

Likaså förekommer de vanligaste honnörsorden för fredspolitik en eller två gånger i konstitutionsförslaget: ”krishantering”, ”konfliktförebyggande”, ”nedrustning”, ”bevara freden”, men alltid endast i en allmän opreciserad form. Det är som om dessa begrepp inte skulle kunna utökas och omges med en enda praktisk bestämmelse om strategi etc. i unionens intresse. Ord som ”icke-våld”, ”försoning” eller ”kärnvapennedrustning” och ”kärnvapenfria zoner” nämns inte ens. De europeiska ledarna tycks inte intresserade av någon praktisk och precis användning av dessa begrepp, mål och strategier.

Kontrasten är stor i förhållande till de många sidor som i konstitutionsförslaget ägnas åt detaljerade regler om ekonomiska aktiviteter. Skillnaden gentemot ”konkurrensregler” är slående. I Artikel III-50 till 58 radas de praktiska detaljerna upp, detta trots att sådana regler ju är välbekanta i världssamhället och lätt kan ges en svepande formulering.
NEDRUSTNING FÖR VEM ?
I ljuset av vad som sägs om att ”förbättra sina militära resurser” (Artikel I-40:3) låter det oförmedlat och förunderligt att i Artikel III-210 läsa: ”De uppdrag som avses i Artikel I-40:1, i vilka unionen kan använda civila och militära medel, skall inbegripa insatser för nedrustning…”. Vems nedrustning? Inte EUs, uppenbarligen! Via den förmodligen senare påkomna idén i Artikel III-210 gör författarna en logisk kullerbytta från Artikel I-40:2 till I-40:3. Den sistnämnda punkten talar ju entydigt om att det är upprustning och vapenutveckling som gäller för samtliga EU-medlemmar. Detta ska föreställa en gemensam grundlag! Nedrustning blir bara ett prydnadsord, som möjligen kan lura en godtrogen läsare.
TERRORISMBEKÄMPNING
Den militära apparaten skall dessutom användas för bekämpning av terrorism. Europas ledare tycks tro på myten om terrorism som en oprovocerad yttring av ondska mot våra fredliga demokratier. Det är chockerande att de väljer att förtiga den uppenbara och deklarerade kopplingen mellan terrorismen och den fortgående europeiska (och amerikanska) exploateringen av folken i Tredje Världen och en del länders stöd till Natos och USAs attacker på länder som Serbien/Montenegro, Afghanistan och Irak och det oreserverade stödet till Israels ockupation och kolonisering av Palestina.

Europas ledare förefaller hysa åsikten att de kan få sina medborgare att tro på vilken ensidig bild av Europa som helst, och på vilken halvsanning eller lögn de för fram. Det finns inte ett ord av självkritik av det sätt EU har hanterat aktuella konflikter på och inget försök att lära av sådana misstag som vanskötseln av konflikterna på Balkan.

Det allmänna antagandet att militära medel skulle kunna besegra terrorismen är både chockerande och avslöjande beträffande den intellektuella nivå som texten är grundad på. Det handlar vanemässigt om att besegra, förinta och pressa tillbaka varje yttring av opposition mot västligt maktspråk. Därför saknas också varje antydan om att EU skulle kunna utvecklas till en aktör för verklig internationell ekonomisk och social rättvisa, vilket är det enda sättet att få terrorismen att upphöra och att visa vägen till en fredligare framtid för oss alla.

Ett generellt förtydligande om terrorismen är på sin plats. I debatten har framkommit att många människor finner att terroristers våldshandlingar är extremt brutala och därigenom avviker från traditionella sätt att föra krig. Det poängteras att terrorattentaten är förkastliga för att de drabbar oskyldiga. Men hundratals miljoner människor i världen kan vittna om de dagliga orättfärdiga lidanden och den brutala död vår kultur orsakar oskyldiga civila alltsedan Columbus tid. Att vårt samvete skulle vara renare än deras som vi kallar terrorister är alltså en myt. Natostaternas excesser i Irak borde ha öppnat allas ögon för detta.
VART TOG KÄRNVAPNEN VÄGEN?
I försvars- och säkerhetsavsnitten sägs inte ett enda ord om EU-staternas kärnvapenarsenaler. EU blir med ett allt tätare gemensamt försvar också en gemenskap ifråga om massförstörelsevapen. Saken är av yttersta vikt, eftersom flertalet medlemsstater sagt nej till kärnvapen och i några fall ändå påtvingats sådana vapen mot folkrörelsers uttryckliga vilja och massprotester. Den numera historiska men på sin tid reella NATO-strategin att ödelägga Nordnorge och västra Tyskland om det kalla kriget hade övergått i varmt krig, borde föranleda reservationer och klarlägganden i nutiden om vilken strategi som råder idag inom EU.

En annan fråga är huruvida svenska medborgare verkligen vill bli medansvariga för kärnvapenutveckling, utplacering på vårt territorium och slutligen eventuell användning i krig, ännu en gång, ifall europeiska rådet skulle så besluta. Här öppnar sig en avgrund av obesvarade frågor, vilka Europas ledare förbigår med total tystnad.
OCH PATRIARKATET?
Det säger sig kanske självt att en patriarkal struktur som EU inte förmår definiera sin allra djupaste karaktär. Arbetet med konstitutionstexten leddes av tre män med genomsnittsåldern 70 år. Det vore rimligt att i ingressen infoga följande: (det nya är understruket) ”… övertygade om att Europa, återförenat efter bittra erfarenheter av patriarkatets våldskultur kommer att gå vidare på civilisationens, jämställdhetens, framstegens och välståndets väg”. Och i momentet om jämställdhet mellan kvinnor och män kunde också infogas följande: ”Den patriarkala samhällsstrukturen skall analyseras och ett djupgående omdaningsarbete genomföras för att skapa en ny och rikare jämställdhetskultur, vilken skall ersätta patriarkatet”.
VAD BORDE SKRIVAS IN I KONSTITUTIONEN?
Det som skrivits ovan borde givetvis skrivas in i en konstitution för 2000-talet.

För övrigt är konstitutionen svår att överblicka i sin helhet. Och vinklingen om patriarkatet skulle kunna inarbetas i konstitutionens alla delar.

Djupdykningar på enskilda områden kan troligen ge oss fler invändningar och förslag till ändringar. Mot bakgrund av kritiken ovan vill vi ge några oundgängliga alternativ och kompletteringar. En del av dessa borde ingå i avsnitt om handel, mänskliga rättigheter, etc. Ytterst handlar dock dessa ting om revanschering, uppror och konflikt. Vi hänför dem alltså till säkerhets- och fredsområdet. Och vi vill införa väsentliga begrepp som saknas, t ex ”fredlig lösning av konflikter”, ”fred med fredliga medel”, ”förhandlingsstrategier”, ”fredskonferenser”, etc. ”Avrustning” behandlas här nedan under ”Unionens mål”.
DET STORA FREDSPROJEKTET
I våra media framhåller politiker, ledarskribenter och andra debattörer ständigt betydelsen av Europeiska Unionen som fredsprojekt. Det vore därför rimligt att ge just denna karaktär en framträdande plats med utförliga preciseringar i konstitutionen. Historien är full av maktfullkomliga stormaktsambitioner med våldet som ständigt upprepat huvudargument. Det gällande konstitutionsförslaget utgör inget undantag från den traditionen. Det kan därför ses som en bekräftelse på att Europeiska Unionen är ett uttryck för de gamla kolonialmakternas strävan att tillsammans behålla och stärka sin ställning efter den formella avkoloniseringen. Behovet av en militärmakt för att sätta kraft bakom orden i gammal känd stil lyser igenom de skäl som vi ovan betecknat som svepskäl. Samordningen med Nato gör den verkliga avsikten mer sannolik, eftersom Nato på senare tid utsträckt sin målsättning till att kunna ingripa var som helst i världen.

EU-ländernas faktiska behov av en stark militärmakt för att backa upp deras förhandlingsposition skiner igenom slöjan av uttalade försvarsstrategier och deras uttalade men dimmiga ”intressen”.

Vi skulle dock mycket uppskatta en konstitution med tonvikt på fredliga medel för fred.

Det borde vara ställt utom varje tvivel att Europa kunde bli en fredsskapande kraft i världssamhället, en kraft som med fredliga medel skapar ekonomisk och social rättvisa via samförstånd, analys, kompromiss istället för ultimatum, ockupation och Världshandelsorganisationens tvångsavtal. I ett läge där stor avsky väckts mot USAs utrikespolitik skulle Europas ledare verkligen kunna föra världen framåt genom att utforma ett fredligt alternativ till Washington inom den västliga sfären. Men EU tycks inte se möjligheten.
UNIONENS MÅL
I konstitutionens avsnitt om Unionens mål (Artikel I-3:1-5) kan följande infogas:

”Medlemsstaterna skall i varje nationell och internationell konflikt iaktta strikt opartiskhet och genomföra noggrant analyserade, inövade och förberedda insatser för fredlig konfliktlösning”. (Med detta förhindras ensidigt militär och maktpolitisk inriktning.)

Punkt 5 i samma avsnitt ger vi följande nya innehåll: ”Unionen skall eftersträva målen med de ickevåldsmetoder som sammanställts av fredsforskningen och som i många länder tillämpats för att avskaffa tyranni och orättvisor. Erfarenheterna och lärdomarna av folklig fredlig samhällsförändring och konfliktlösning skall tillämpas”.

Därtill fogar vi en sjätte punkt: ”Den militärmakt som av tradition bibehållits av EU-medlemmarna skall på sikt krympas och de frigjorda resurserna nyttiggöras för att utveckla civila verksamheter. ” (Detta är en markering att EU inte eftersträvar traditionell spänningsskapande maktstatus.)
GEMENSAM SÄKERHETS- OCH FÖRSVARSPOLITIK
Det ensidigt militära avsnittet ”Särskilda bestämmelser om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken”(Artikel I-40) byter vi ut mot följande: ”Historisk erfarenhet visar att militära maktmedel aldrig löser konflikter utan skapar nya under alltmer lidande. Europas bakgrund som kolonialherrar förpliktar till civila insatser inom handelspolitik och konfliktlösning som kompensation för de sociala och ekonomiska skador som tillfogats de tidigare kolonierna och som utgör roten till deras problem idag.

För att öka EUs kompetens på detta område skall utbildning i kolonialhistoria och konfliktlösnings- och försoningsarbete ges till alla EUs institutioner. Under den tid som denna omorientering kräver skall EU-medlemmarnas militära styrkor ges samma utbildning för att kunna ingripa i våldsförebyggande syfte, då så begärs av oberoende internationella humanitära organisationer.

För att stävja det maktmissbruk som globaliseringen ofta medför skall EU gemensamt vidta åtgärder i stil med bojkott och köpvägran mot de företag och regeringar som bär ansvaret vid varje tillfälle. Samtidigt skall en solidarisk och rättvis handel utvecklas i enlighet med kriterier som antagits av de internationella Fair Trade-organisationerna”.
FREDSPROJEKTETS KONSTITUTION
Om något inslag i denna det stora fredsprojektets konstitution särskilt ska analyseras, betonas och ges utrymme är det den fredliga konfliktlösningen. Något sådant inslag finns inte i konstitutionsförslaget. Vi uppfinner därför en särskild avdelning för detta. Låt oss kalla den Artikel I-40 A. Dess text omfattar I-40 A: 1 - 2, a - i och lyder såhär:

A 1. ”Medlemsstaternas gemensamma agerande i konflikter skall präglas av ett uttryckligt avståndstagande från våldsam konflikthantering av den typ som ständigt uppvisas av atlantiska maktblock som Nato och liknande tillfälliga allianser: diplomatiskt tryck, som utmynnar i ultimatum, vilket följs av hot med tidsfrist, därefter gradvis verkställande av hoten till en nivå av massiva bombningar av militärt såväl som civilt samhälle, vilket ger en uppmjukning av motståndet till den nivå där förlusterna i liv och materiel anses alltför svåra att bära, fram till det formella betvingandet.

Detta flerhundraåriga mönster går ut på att utplåna den andra parten i konflikten och skapar i förlängningen fler problem än det löser. Metodiskt våld utövat av en cynisk övermakt avhumaniserar även segrarens kultur.

A 2. Efter femhundra år av kolonialt övervåld utövat av Västeuropas stormakter proklamerar Europaunionen nu en konfliktlösningsdoktrin som utesluter användning av väpnat våld, som följer:

a. Medlemsstaterna förbinder sig att upphäva pågående handelspraxis genom att återge Tredje världens små jordbruksproducenter utrymme för självförsörjning och försäljning av sina överskott. Detta sker genom att avskaffa subventioner till Europas jordbruksproducenter, vilka hittills under sken av fri konkurrens dumpat sina varor till underpris. (Denna och besläktade åtgärder befriar båda parter, då även förtryckaren lär sig att stå på egna ben.)

b. För att underlätta utvecklingen bör medlemsstaterna höja kompetensen hos medias förmedling av fakta, så att kontroversiella och besvärande fakta om rådande orättvisor t ex i form av monopolhandel och priskarteller får nödvändigt genomslag i riktning mot en objektiv uppfattning av konflikternas rötter, vilket i sin tur ger möjlighet till ömsesidig förståelse och rättvisa lösningar.

c. Medlemsstaterna skall var för sig och gemensamt snarast avveckla sin vapenexport till konflikthärdar och länder i öppet krig, och därefter gradvis avveckla även övrig vapenexport. Härigenom undviks att artificiella spänningar skapas, eftersom själva förekomsten av upprustning av andra parter upplevs som ett hot.

d. Medlemsstaterna skall inleda varje konflikthantering med öppna samtal och förhandlingar med alla berörda parter i konflikten. Varje part skall vara säker om att bli hörd och beaktad på jämlik fot i en samförståndsskapande process.

e. Medlemsstaterna skall med ekonomiskt och moraliskt stöd, rådgivning och samråd stärka folkliga fredliga protester och krav riktade mot diktatorer och andra maktmissbrukare och samverka med folkliga bojkottaktioner när så begärs.

f. Europeiska rådet skall organisera och finansiera internationella konferenser där konflikter och deras orsaker penetreras i närvaro av alla inblandade parter och där processen tillåts fortgå tills ett mognadsstadium med consensus uppnås för en fredlig och rättvis lösning.

g. Medlemsstaterna skall med hjälp av fredsforskningens och ickevåldsaktivismens resultat och metoder t ex genom civil massnärvaro i ett konfliktområde, eller genom ett organiserat ledsagande av utsatta personer, arbeta för att dämpa konflikter och långsiktigt lösa dem.

h. I ovanstående föreskrifter ska allmänt tilläggas att manssamhällets värderingar och synsätt i hög grad har styrt åtgärder och processer på detta område. Därför anbefalles, i enlighet med FNs Säkerhetsråds resolution 1325, 50 % kvinnorepresentation även i dessa sammanhang. Därigenom ifrågasätts patriarkatets invanda självbild, en förutsättning för den nödvändiga omdaningen.

i. Medlemsstaterna skall i fråga om kvinnoförtryck och kvinnomisshandel organisera ett materiellt och psykologiskt stöd i varje enskilt fall och föreskriva individuell intensivbehandling för att rehabilitera och socialt anpassa förtryckaren/misshandlaren.

Med dessa och liknande tillägg till konstitutionen kan ett visst mått av trovärdighet vinnas för det proklamerade fredsprojektet. Dessa förslag har emellertid begränsad räckvidd. Det krävs flera andra liknande förändringar, t ex vad gäller marknadsekonomin, konkurrensen och handeln. Vem antar den utmaningen?

Och när får vi svenskar också möjlighet att uttrycka vår mening i en debatt som utmynnar i en folkomröstning?

Stocken, Orust, februari och november 2005 och 12 april 2006


Erni Friholt för Svenska Kvinnors Vänsterförbund(SKV)
Ola Friholt för Fredsrörelsen på Orust
Torget 1, Stocken, 474 92 Ellös. Tel/fax: 0304-512 15.
E-post: erniola@tele2.se

Fotnot: För den som vill fördjupa sig i ämnet konfliktlösning/konflikttransformation rekommenderar vi JOHAN GALTUNG: Peace by Peaceful Means, Peace and Conflict, Development and Civilization, PRIO 1996 (Sage Publications Ltd). I juni 2005 utkom ”Fremmer EU freden? Analyse, kritik og alternativer” av Jan Öberg. www.nyagenda.dk

Aktuellt 2017

Höstprogram 2017

Insändare - Är Sverige fredligt?
Uttalande - Är terrorismen förvirrad? 19/4 2017



Kamp mot NATO-värdlandsavtalet




Brev till regering o riksdag



Valid HTML 4.01 Transitional

Admin
Upp

Hem | Aktuellt | Artikelarkiv | Länkar | Zitzerrepubliken  

LOGIN
webbdesign: www.krylla.com