Folkets Nobelpris För Fred på Orust den 6/12 2014
Fotograf: Rolf Larsson
Anders Dejkes föreläsning: STÖD PALESTINIER UNDER OCKUPATION!
Anders är f d folkhögskollärare och numera aktivist i Palestina och Indien.
En avgörande fråga för Palestina sedan 1930-talet och i synnerhet från 1947 är den israeliska konfiskeringen av palestinskt land, som obevekligt övertagits först av sionisterna och från 1948 av staten Israel. FNs delningsplan från 1947 beslöts med 33 röster för, 13 mot och 10 nedlagda. Den tillerkände den stora arabiska folkmajoriteten endast 45 % av arealen. Medlingsförsöken i kriget 1948 ledde till att FN-medlaren Folke Bernadotte mördades av den sionistiska Sternligan och att 78 % av landet övertogs av den ensidigt utropade staten Israel. 1967 ledde sexdagarskriget till att Israel också ockuperade Västbanken och fördrev ytterligare 200 000 personer. Därefter kontrollerar Israel i praktiken hela landet, även om det isolerade Gaza är formellt självförvaltande. Betydande delar av Västbanken befolkas illegalt av israeliska bosättare.
Vad kan man göra idag i Palestina? Anders ger rådet: ”Åk dit! Träffa folk! De ska få känna att de inte är övergivna och ensamma.” Han berättar om fem av de palestinska familjer han träffat då han periodvis vistades på Västbanken för att som kyrkans utsände följeslagare ge skydd åt palestinier som dagligen trakasseras och hotas till livet av aggressiva israeliska bosättare, som också stegvis stjäl deras betesmarker och åkrar och hindrar dem att odla. Familjerna heter Awwad, Rashid, Sadi, Sabbubeh och Hussam. Med fina bilder presenterar Anders dem alla.
1. Familjen Awwad är kristen och bor i byn BeitSahour, nära Betlehem. De kan under korta tider färdas igenom den port i den israeliska avspärrningsmuren. Porten bär det ironiska namnet ”Peace withyou”. De kan också gå till fots genom fårfållor av stålrör som styrs av högtalarröster som irriterat skyndar på de gående. Familjens äldsta, Nutra, är från Gaza och kan aldrig träffa sin familj där. Två av sönerna bor i Hamburg och en i Malaysia. De fick flytta efter att ha fängslats för pojkstreck som stenkastning mot soldater etc.
2. Familjen Rashid bor i byn Anoun och är en stor familj med många barn. Efter överfall av bosättare har huset försetts med ståldörrar, på vilka bosättare sparkar om nätterna. När en europeisk följeslagare befinner sig där är det lugnt. En gång beordrade soldater byns alla män att inom fem minuter samlas utomhus, varefter alla hus genomsöktes efter en get som en bosättare anmält stulen. Ingen get hittades. För varje år sprider sig bosättningen ovanför byn allt längre in på betesmarken. Förr betade fårhjorden där. Efter en torka 2014 fick byborna sälja halva hjorden och köpa foder till de återstående.
3. Familjen Sadi bor strax norr om staden Tulkarem. Sadi är informatör, räknar lastbilar som passerar. Anders hjälpte honom räkna och tilltalades ibland av israeliska soldater (som vit) medan hans palestinske vän aldrig tilltalas. Den speciella dagen fick palestinska män över 40 år inte passera. Sadis stora familj får två dagar senare nattligt besök av soldater, som hämtade en son som tidigare varit fängslad och nu inte tillåts sova hemma.
4. Subbabah bor i byn Anafta. Frun driver ett kvinnohus, mannen är entertainer. Två av döttrarna studerar på universitet respektive grundskola. Av de fyra döttrarna bär ingen sjal. Det är en fri muslimsk familj. Imamen ska inte få styra. Inga invändningar på universitetet i Nablus heller. Sonen Mahmoud är 16 år men går inte till skolan. ”Det finns ändå ingen framtid. Jag kan lika gärna dö”, säger han. En familjemedlem har flyttat till USA.
5. Hussamfamiljen bor i Qalqiliya. Mannen är frisör i byn Jayyus, som delas i två av den israeliska muren, med en illegal israelisk bosättning strax intill. Byborna har tillstånd av gå igenom muren under en timme morgon och kväll, detta för att kunna odla sina delade åkrar. Frisören har inget sådant tillstånd. Det kryllar av barn kring Hussam. Det är hans sätt att kämpa mot ockupationen – skapa fler palestinier.
En morgon sitter de med Anders i finrummet med dess fina fönster, som dock krossats av några stora stenar som kastades in under natten när alla sov på golvet. Det knackade på dörren, och rummet genomsöktes. Militärbesöket slutade med att äldste sonen togs med för andra gången.
Alla palestinska familjer är drabbade av ockupationen på samma hårda sätt. Israelerna säger att gud har gett dem landet. Men vem anade Sydafrikas och Sovjets sammanbrott? Ändå hyser palestinierna ingen optimism.
Referat av Ola Friholt
Upp
|