Hem      Aktuellt      Referat/artiklar etc      Länkar / Andra media     Zitzerrepubliken    

Referat från våra arrangemang

Klimatuppropet fredagen den 15 mars 2019

Bengt Berg - JAG GÅR DÄR JAG GICK - om demokratins stigar i det poetiska landskapet 6 feb 2019

FOLKETS FREDSPRIS - Årets pristagare AGNETA NORBERG 1 december 2018

Ett fritt Palestina - med ickevåldets två händer - Anna Karin Hammar 1 november 2018

Hur farligt är det i afghanistan? - Kajsa Johansson 14 november 2018

SIDENVÄGEN IGÅR OCH IDAG - politiskt, ekonomiskt, kulturellt - Elisabeth Mühlhäuser 18 okt 2018

Kvinnliga journalister ger hopp i föränderligt medialandskap - Marika Griehsel 22 nov 2018

Libyen förstört med svensk hjälp - Jørgen Johansen den 4 oktober 2018

Samtal med de politiska partierna om flyktingar, extremism & konstruktiv planering - Den 3 maj 2018

Fredsrörelsen på Orust 35 år - Den 11 april 2018

Inför Internationella kvinnodagen: FREDSBERÄTTELSER I ORD OCH TON, den 7 mars 2018

Bygg broar - inte murar - Jørgen Johansen den 22 mars 2018

Varför vi alltid måste kämpa mot kärnvapnen - Ingela Mårtensson och Gunnar Westberg den 22/2 2018

Från militarism till fredskultur - Alternativ till militarism som civil grundidé och den förbisedda sårbarheten i ett högteknologiskt samhälle - Jan Öberg den 7/3 2018

Den legendariske norske fredsforskaren Johan Galtung fick Folkets Fredspris, utdelat av Fredsrörelsen på Orust den 2/12 2017

DÄRFÖR BEHÖVER VI KONSTEN för motståndet – för överlevnaden - Stina Oscarson den 23 november 2017

Gudrun Schyman - FEMINISTISK FOLKBILDNING Ett svar på nationalistisk desinformation, den 8 november 2017

VI SKULLE HA SPELAT LYSISTRATE av Stina Oscarson, framförd den 27 oktober 2017

MOTSTÅND OCH ÖVERLEVNAD - litterär och musikalisk föreställning av JAN HALLDIN OCH STEN LÖFMAN, den 19 oktober 2017

DET ÄR NOG NU – TANKAR EFTER AURORA 17 - Sören Sommelius - Den 5 oktober 2017

ALEPPO - SYRIEN, en bredare sanning - Jan Öberg som var där - Den 19 april 2017

Birger Schlaug föreläste om Klimathot, konflikthot, upprustning – Vad ska vi göra? - Den 5 april 2017

Från sabotör till fredspristagare: Mandelas väg från våld till ickevåld - Marika Griehsel den 16 mars 2017

Kvinnor på jorden – strävan och hopp - Inger Dejke, Britt Ling, Moa Brynnel - Den 8 mars, 2017

Kärnvapenpolitiken förvärras – men kärnvapnen kan avskaffas - Gunnar Westberg, Svenska Läkare mot Kärnvapen den 16/2 2017

Stellan Vinthagen talade om Konstruktivt Motstånd den 2/2 2017

Folkets Nobelpris för Fred 2016 utdelades under festliga och föredragsfulla former till Maj-Britt Theorin den 3/12 2016

Tre religioner - tre kärleks- och fredsbudskap - Anna Karin Hammar, Jan Hjärpe, Benjamin Gerber den 17/11 2016

Fred Taikon och Ingrid Schiöler föreläste om Romer - Ett fredligt folk - den 3/11 2016

Jan Öberg föreläste om Återuppliva FN som fredskraft - och Sverige tillbaka till stadgans förpliktelser... - den 20/10 2016

Jan Öberg talade om Fredliga epoker i världshistorien – Allt var inte som i vårt sekel - den 6/10 2016

Maud Eduards föreläste om SÄKERHET – HUR OCH FÖR VEM? - Om grundläggande villkor för en fredskultur - den 7/4 2016

Referat av filmen JOJK av samekonstnären Maj Lis Skaltje - den 17/3 2016

Vi firarde INTERNATIONELLA KVINNODAGEN med Agneta Norberg som talade om En feministisk fredskultur – från västlig statsterrorism till hållbar konfliktlösning - den 8/3 2016

NED MED VAPNEN! För en fredskultur utan Nato, värdlandsavtal och propagandakontor - Stina Oscarson föreläste den 17/2 2016

Föredrag av Karl-Erik Edris med titeln - På väg mot en ny civilisation: Från gårdagens visioner till framtidens - den 4/2 2016

Utdelning av Folkets Fredspris med seminarium och festbankett den 5/12 2015. Priset gick till M K Gandhi, postumt.
Sissela Kyle läste Gandhi och Bubu Munshi Eklund från Calcutta spelade och sjöng Tagore - den 19/11 2015

Jan Hjärpe föreläste om RELIGIONER FÖR FRED? - om bruk och missbruk av religioner - den 5/11 2015

Föreläsning och bildvisning med Martin Smedjeback om ICKE-VÅLD: EN KRAFT SOM KAN RÄDDA VÄRLDEN? - den 22/10 2015

Jan Öberg föreläste och debatterade under rubriken FRED SKAPAS MED FREDLIGA MEDEL - Om FN-stadgan och Gandhis betydelse i nutiden - den 7/10 2015

Irene Andersson föreläste under rubriken FREDSFOSTRAN FÖR KOMMANDE GENERATIONER. Kan den byggas på 1900-talets förebilder? - den 6/5 2015

Föreläsning med Gudrun Schyman under rubriken INFORMATION OCH OPINION. Om makt, våldsindoktrinering och försvar - den 16/4 2015

Karin Utas Carlsson talade på temat VINNA ÖVER - INTE VINNA ÖVER. Om att bygga Fredens Hus - den 19/3 2015

Yvonne Hirdman föreläste om MÄNS KRIG OCH KVINNORS FRED - Om konfliktlösning och genus - den 5/3 2015

ATT OMVÄRDERA VÄRLDSBILDEN - Synvända om västerlandets attityd till Islam - var ämnet för Ingmar Karlssons föreläsning den 19/2 2015

Jörgen Johansen talade den 5/2 2015 om PERSPEKTIV PÅ TERROR OCH VÄGAR FRAMÅT - Hur kan vi förstå IS och stödet till dem?

Folkets Nobelpris för Fred 2014 till Åke Sandin
Maj-Britt Theorin berättade den 26/11 2014 under rubriken "MÄNS FRED OCH KVINNORS FRED" om kvinnornas kamp för fred genom årtiondena.

Den 20/11 2014 fick Fredsrörelsen på Orust besök av Stefan Edman som föreläste om "FRED UTÅT - OFRED INÅT, om hanteringen av Sveriges jord, skog, vatten och fjäll i utvecklingens tjänst och vad framtiden kräver"

Maria-Pia Boëthius föreläste den 6/11 2014 under rubriken Aktiv fredlighet eller passiv anpassning? Åt vilket håll drar sverige? -Om nutidens blandade erfarenheter av makten och folkrörelserna ute och hemma.

Pierre Schori talade den 23/10 2014 om traditionen av fredlig konfliktlösning, FN-samarbete, gemensam säkerhet och nedrustning, kontrasterad mot dagens politik.

Fredsforskaren Jörgen Johansen föreläste den 9/10 2014 om hur starka folkrörelser lyckades avstyra väpnad konflikt mellan Norge och Sverige vid unionsupplösningen 1905.

Fredsrörelsen samtalade med politiker på Orust den 12/5 2014

Birger Schlaug föreläste och diskuterade temat "Försvara samhällsmiljön - försvara allt levande" den 24/4 2014

"Han lämnade över till oss" Artikel i Bohusläningen om föreläsningen med Marika Griehsel den 9/4 2014

Elisabeth Olsson, 100 år, uppvaktas av Fredsrörelsen på Orust den 16/3 2014

Marika Griehsel föreläste om Nelson Mandelas gärning och arv den 9/4 2014

Mänskliga rättigheter, kunskap, etik, moral och makt - Agneta Pleijel samtals-föreläste den 20/3 2014

Ned med vapnen! - Bertha von Suttner den 6/3 2014

Stellan Vinthagen föreläste och diskuterade under rubriken "Fredligt motstånd som konfliktlösning och befrielse" den 20/2 2014

Jörgen Johansen föreläste den 6/2 2014 om rörelser för folkbildning, ideologi och samhällsutveckling och medförde färska intryck från konflikternas Georgien

Festen - Folkets Nobelpris För Fred på Orust den 7/12 2013

Prismotivering - Jan Öberg mottar Folkets Nobelpris För Fred genom Fredsrörelsen på Orust den 7/12 2013

Nobelseminariet på Orust - Tal av Fredrik Heffermehl med rubriken: "Nobelpris på avvägar" den 7/12 2013

Nobelseminariet på Orust - Tal av Tomas Magnusson: "Maktens medlöpare föraktar fredens förkämpar" den 7/12 2013

Jan Öberg - mottagare av FPO's Fredspris 2013 - talade under rubriken "40 års arbete för fred – Världen har blivit bättre!" den 7/12 2013

Ännu en intressant och engagerande kväll när Göran Greider föreläste och diskuterade på temat "VÅLDETS SPRÅK OCH FREDENS Om makten och media, indoktrinering och sanning" den 4/12 2013

Anne Sjögren berättade om människor på flykt från våldets språk den 21/11 2013

Författaren och politikern Bengt Berg reflekterade och läste dikter under rubriken "Demokrati bygger på ansvar" den 7/11 2013

Thomas Hammarberg - diplomat, fredsaktivist och FN-rådgivare berättade och diskuterade den 23/10 2013 på temat "Hur talar FN och vem lyssnar?"

Kerstin Schultz föreläste den 10/10 2013 på temat "Kvinnliga fredsröster från inbördeskrig och våld i Afrika"

Seminarium "FRED MED FREDLIGA MEDEL" med Johan Galtung och Jan Öberg 25/5 2013

Jan Hjärpe föreläste den 11/4 2013 under rubriken "Kvinnorna I Den Arabiska Våren"

Fredsrörelsen på Orust firade 30-års jubileum på temat "Fred med Fredliga Medel" - den 20 mars 2013

Ingrid Holmquist föreläste inför kvinnodagen 2013 under rubriken "Elin Wägner - en väckarklocka om fred med människor och fred med jorden"

"Välkommen till Indien - om en kontinent av hopp och hopplöshet" var rubriken för föreläsningen den 21 feb 2013 med Ola Friholt och Erni Friholt och kommenterad bildvisning av Inger Dejke och Anders Dejke

Jan Öberg föreläste om "Ett fredsperspektiv på Iran" den 7/2 2013

Sigrid Kahle och Carl-Göran Ekerwald samtalade den 28/11 på temat "FRED OCH POESI - Att leva vid toleransens gränser"

Egon Andersson resonerade den 22/11 kring "Visionen som drivkraft" med utgångspunkt från Harry Martinssons "Vägen till Klockrike"

Bengt Berg och Lennart Kjörling samtalade om "Sverige - världen tur och retur. Om att ge människan värdigheten åter" den 1/11 2012.

Irka Cederberg och Björn Kumm berättade den 18/10 om "Fredens och motståndets kulturer"

Ingrid Elam och Kenneth Hermele föreläste på temat "Vad lär oss kriget?" den 11/10 2012

Nätverket Ofog belönas av Stödfonden för Civil Olydnad vid ett möte i Henån den 29 februari 2012.

Förre kulturministern Bengt Göransson föreläste i Henån 14/4 2011

Hur farligt är det i afghanistan? - Kajsa Johansson

Referat av föreläsning i Henåns kulturhus den 14 november 2018
Föreläsare: Kajsa Johansson, biståndsarbetare, doktorand och styrelsemedlem i Svenska Afghanistankommittén (SAK)
Arr: Fredsrörelsen på Orust



Kajsa inleder med att säga att det finns olika svar på frågan om hur farligt det är i Afghanistan. Migrationsverket, UD och ensamkommande flyktingbarn säger helt olika saker. Hur kan man ha så olika bilder av landet? Innan hon går närmare in på detta berättar hon lite om sin bakgrund.

"Jag växte upp i Hjo i början av 90-talet. Då fick det politiska partiet Ny Demokrati röster. Vi organiserade oss emot rasism och engagerade oss i internationella frågor.
Senare utbildade jag mig på Chalmers till civilingenjör i väg- och vattenbyggnad. Efter ett par år gjorde jag uppehåll och studerade freds- och utvecklingsfrågor och blev adjunkt. Sedan återgick jag till Chalmers. Det var bra att ha ingenjörstiteln. Jag arbetade sedan i två år som arbetsledare i ett byggföretag i Hjo. Därefter reste jag till Mozambique, där jag arbetade i två år inom Afrikagrupperna inom sexuell och reparativ hälsa. Därefter arbetade jag inom Kooperation utan gränser, det som idag heter WeEffect. Jag arbetade också med Vi-skogen i Kenya och med bondeorganaisationer, mänskliga rättigheter och möjlighet till egenpåverkan.

Jag ville pröva något helt nytt och 2013 åkte jag till Afghanistans huvudstad Kabul som civilsamhälleskoordinator i ett år med SAK. Åter i Sverige startade jag doktorandstudier i sociologi om politisk organisering i Mozambique. Jag sitter nu i Afghanistankommitténs styrelse och i SIANI, som sysslar med omställning och miljöanpassning av jordbruket. Ibland åker jag till Afghanistan."





Kajsa visar sedan PowerPoint-bilder över fakta om Afghanistan, grundade på källor som UNDP, UNOCHA, UNAMA UNESCO.

Afghanistans yta omfattar 625 000 km2 och är en och en halv gång större än Sverige.
Landet har 29 miljoner invånare, varav cirka 4 miljoner i de mest konfliktdrabbade områdena. 36 % lever under fattigdomsgränsen, det vill säga på mindre än en dollar om dagen.
Läskunnigheten är 30 %. Förväntad livslängd är 49-50 år, med medianåldern 16 år (!).
Barndödligheten före 5 års ålder är 10 %. (Som jämförelse: I Sverige kan hälften av dem som nu föds bli 100 år). Mödradödligheten är 1,6 % (varje kvinna föder 6-7 barn.). I Badakhshan, i nordöstra Afghanistan, är barndödligheten 6,5 %. Endast 14 % av förlossningarna sköts med hjälp av utbildad personal. 57 % av flickorna gifts bort före 16 års ålder. Få kvinnor har möjlighet att över huvud taget utbilda sig. Det är ett av världens farligaste länder att vara flicka/kvinna i, och det inte bara på grund av den våldsamma konflikten. Enligt nya siffror anses Indien vara farligare.



Historia de senaste decennierna.
  • 1979-1989 Sovjetunionen ockuperade landet, vilket ledde till en miljon flyktingar
  • 1990-1996 Inbördeskrig med ytterligare en miljon flyktingar
  • 2001 USA attackerade Afghanistan efter förstöringen av World Trade Center 11 september. Talibanerna föll. Omvärlden utlovade stöd sedan USA-koalitionen ISAF (International Security Assistance Force) ockuperat landet. Sverige deltog i ockupationen, som skedde utan FN-mandat och styrdes av Nato. (Ett begränsat FN-uppdrag inleddes, men åsidosattes)
  • 2004-2005 Ny författning skrevs, och president tillsattes. Säkerheten blev gradvis sämre.
  • 2014 Det delvisa tillbakadragandet av de utländska styrkorna genomfördes. ISAF fick uppdraget att utbilda den afghanska armén. Våldsamheterna ökade, och dödssifrorna steg bland civila.17 000 civila dödades under första halvåret 2018, den högsta siffran sedan mätningarna började 2009.
  • 2016 kom 600 000 flyktingar tillbaka från Pakistan, återsända med tvång. Många av dem var födda i Pakistan och hade aldrig bott i Afghanistan. Varje dag hade 1500 människor tvingats lämna sina hem för att flyttas till Afghanistan, som inte kunde leva upp till grundläggande rättigheter. Många blev internflyktingar på grund av de väpnade konflikterna. I Sverige kallades det "systemkollaps" när det hösten 2015 kom ett större antal flyktingar hit. Detta kan ge ett visst perspektiv...


Enligt FNs uppgifter är drygt 9 miljoner människor, varav 5,3 miljoner barn, i behov av humanitärt stöd i Afghanistan idag. Talibaner och andra väpnade motståndsgrupper tar kontrollen i alltfler distrikt. IS har etablerat sig främst i östra delen av landet, närmast Pakistan. Men de finns även i Kabul och riktar sig främst mot shiamuslimer, t ex hazarer.

ISAF har nu ersatts av RSM, Resolute Support Mission, som alltså ger utbildning till afghanska armén, och Sverige har förnyat sitt engagemang, liksom flera andra länder. Insatsen är mindre än förut, och den skall beslutas i december 2018.

Återuppbyggnad sker dock inte. 1994 hade två tredjedelar av Kabul lagts i ruiner. Detta har ännu inte byggts upp igen. Det ser ut som en belägrad stad.

Det finns dock också en positiv utveckling. Från 2001 till 2018 har antalet barn som får gå i skolan ökat från en halv miljon till nästan sju miljoner, varav 35 % är flickor. Lika många föräldrar och speciellt pappor har ändrat sin inställning. Det är som en liten revolution. Papporna har blivit positiva till att flickor går i skolan, och staten har svarat upp till detta. Nu finns skolor med lärare att gå till. Många organisationer har bidragit till detta, bland andra Svenska Afghanistankommittén.

Återigen frågar man sig vilkas vardag detta är? Vilkas säkerhet? Bilderna som ges är olika, särskilt också tolkningarna. Migrationsverket säger i december 2017 att situationen inte är så farlig som många tror. Martin Schibbye har översatt en text av en tysk kollega i Medborgarinitiativet. Han skriver att å ena sidan är läget osäkert, å andra sidan är det så mycket positivt. Kulturen lyfts fram. Detta har diskuterats i vår styrelse i SAK. Åsikterna har varit både för och emot. En tysk som kan resa därifrån när som helst kan naturligtvis säga såhär. Fruktar man för sitt liv, ser man kanske annorlunda på situationen.



Svenska Afghanistankommittén, SAK, har varit i Afghanistan sedan 1982. Organisationen bildades som stöd till Afghanistans folk under den sovjetiska ockupationen och fortsatte senare under talibanerna och nuvarande krig. SAK har 6300 anställda som utbildar, arbetar med hälso- och sjukvård och ser till försörjningsmöjligheter på landsbygden. I vissa regioner liknar arbetet det i ett svenskt landsting. SAK har två och en halv miljon patienter per år. Sjuttiotusen barn går i skolan. Sextio procent av barnen är flickor, och en del har så kallade funktionsvariationer.

SAK måste accepteras och skyddas av lokalsamhället, annars finns ingen säkerhet. Man måste visa lyhördhet och opartiskhet. Om inte lokalsamhället ger säkerhet till flickor och lärare kan SAK inte vara där. Det räcker inte att pojkar får gå i skolan. Detta är ett sätt att åstadkomma en förändring. I områden där IS har etablerat sig kan SAK inte vara alls. I många talibanområden går det att förhandla, inte alltid, men det går.

Sjukvården är i skottlinjen med stängda skolor, kidnappade afghanska kollegor etc. Många länder skickar tillbaka flyktingar. Afghanistan är Sveriges största biståndsland. Att tvinga tillbaka flyktingar som inte vill återvända är motsatsen till bistånd. Att hundratusentals sänds åter med tvång ökar otryggheten och bidrar till stora påfrestningar inom redan belastade sektorer och därmed destabilisering.





SAK anser att det är omoraliskt att återsända familjer och uppmanar det internationella samfundet att beakta konsekvenserna för det afghanska folket av den här migrationspolitiken. Det är inrikespolitik i våra länder som styr migrationspolitiken, inte hur det ser ut i Afghanistan.

PowerPointbild över det fläckvis varierande säkerhetsläget i landet. FN tar fram kartor över Conflict Severity i olika områden. Kartbilden är fragmenterad med korta avstånd mellan säkra och osäkra områden. Dessutom sker stora förändringar på kort tid. Nya kartor tas ofta fram, eftersom förändringarna sker så tätt. Som jämförelse kan man föreställa sig fred på Orust men krig i Stenungsund den ena veckan och nästa vecka tvärtom. En karta visar olika gruppers kontroll över olika områden. Även den bilden förändras väldigt snabbt.

Migrationsverket säger att flygangreppen har ökat markant, liksom antalet civila offer. Konflikterna eskalerar. För migrationsverkets säkerhetsanalys konsulteras en viss webadress. Trots all analys finns inte verkställighetshinder för utvisning till Kabul och inte för Panjshirprovinsen och ytterligare en provins, som bedöms som någorlunda säkra. Säkerhetssituationen beskrivs inte så annorlunda av olika grupper i Sverige - UD, SAK, de afghanska flyktingarna och de grupper som värnar om asylrätten. Analysen är i stort sett densamma. Det som skiljer är slutsatsen man drar. Verket är berett att skicka tillbaka människor. Kabul anses av migrationsverket som relevant och rimligt inre flyktalternativ. Och man kan verkställa avvisningar till eller via Kabul. Ändå har vi alla mänskliga rättigheter i och med att vi fötts...



UD avråder tillsvidare svenska medborgare från att resa till Afghanistan, eftersom situationen där anses mycket farlig. Ändå anser svenska myndigheter att vi kan skicka tillbaka afghaner. Det görs skillnad mellan folk och folk på ett väldigt drastiskt sätt. Just detta lyfts upp av asylrättsrörelsen och flyktingarna. Deras analys av säkerhetsläget i Afghanistan är samma som migrationsverkets men slutsatsen är den motsatta. Åtgärden är en annan. Ingen svensk skulle skicka sina barn på en skolresa till Afghanistan.

Hur kan detta förstås? Kartorna visar snabba variationer i säkerheten. Ett splittrat mönster växlar över tid och avstånd. Hur kan man vara där om man inte har ett eget nätverk? Det handlar om att förstå snabba förändringar över kort tid och om stora skillnader inom ett litet avstånd. Människor som aldrig ens bott där, hur ska de klara sig? Det bidrar till instabilitet när man skickar människor till lugnare områden, människor som aldrig har bott där. Att skicka tillbaka människor passar bara det inrikespolitiska syftet.

Olikheter är i fokus för intryck från länder med stor fattigdom och i konflikt. Vi matas med intryck av hur olika vi människor är, men oavsett var vi bor är vi först och sist människor.

Kajsa fotograferade mycket, pratade med folk på stan. Hon lade upp vardagliga bilder och fick här hemma reaktionen att vi aldrig ser detta. Vardagen, godisaffären, folk som gör vanliga vardagliga mellanmänskliga saker. Vi klarar av att skicka tillbaka människor genom att vi delar upp folk i vi och dom, som om vi vore annorlunda.

SAKs kontor och dagisverksamheter i Afghanistan attackerades av IS. Alla barn och alla anställda hann ut ur lokalerna. På ett foto sveps buskarna framför lokalerna in i rök när de bombats. Buskarna är välskötta "Om än världen skulle gå under i morgon vill jag plantera mitt äppelträd idag", har någon sagt.

FIKAPAUSEN är som vanligt uppskattad. Deltagarna lägger frivilliga bidrag, ofta rundhänta.
Samtalen ger ett konstant sorl. Utveckling pågår.





FRÅGORNA

Ur publiken: Vi har erfarit att kineserna bygger överallt i världen, finns de även i Afghanistan?

Kajsa: "Ja, de är med och bygger infrastruktur överallt och för också samtal om fred.

Publiken: "Har du haft tillfälle att tala med Migrationsverket? Är du välkommen där?"

Kajsa: "Jag har diskuterat med folk på Migrationsverket. Men det finns medlemmar i Afghanistankommittén som är mer på plats än jag, och de talar med Migrationsverket. Verket har ett tydligt inrikespolitiskt motiverat tänkande."

En mötesdeltagare vänder sig direkt till de fyra unga afghanerna i publiken: "Ni, unga män, anser ni att det som här har berättats är rättvisande?"

Ungdomarna log generat. En av dem sa: "Jag vet inte. Jag har aldrig varit där."

Publiken: "Hur är det med folkgruppen hazarerna?"

Kajsa: " Hazarerna är shiamuslimer, och det riktas hot mot dem av det skälet. De har genom hela historien diskriminerats som grupp, som minoritetsfolk. Med IS ökade närvaro ökade också hotet mot hazarerna och övriga shiamuslimer. Situationen blev allvarlig, isynnerhet under deras religiösa högtider."

Publiken: " Efter ett radioprogram om självmord bland de utvisningshotade talade jag med Röda Korsets verksamhetschef i Göteborg. Påverkas myndigheterna av självmordsfallen?"

Kajsa: "Nej, de har en distanserad attityd. Det är svårt att hitta något argument eller exempel som biter på dem. Vi lever i parallella världar. Vad tar man ? Man ser inte det som är utanför den egna världen. Allt ses som individuella fall, och är inget som tillskrivs generell betydelse, som skulle kunna påverka deras beslut."

Publiken: "Det är negativt för vårt samhälle detta som sker. Det bidrar till den psykiska ohälsan, tror jag."

Kajsa: "Vissa befattningshavare är okänsliga för sådant. Helt annorlunda var det efter terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm. En del av dem som varit ute i kriget i Afghanistan och kommer hem får samtalsterapi. Vi har förståelse för våra egna. Men det som sker drabbar samhällena i Afghanistan, Syrien och Jemen varje dag. Man tycks tänka att döden är mer naturlig där. Men det finns inget stöd för ett sådant synsätt när man är ute i de här samhällena. Vi borde alltid utgå från oss själva när vi bedömer andra."

Publiken: " Vår starka reaktion på Estoniakatastrofen kan jämföras med vår bleka reaktion på Jugoslavienkriget. Om någon i ett klassrum härhemma säger: ’Jag vill ta livet av mig", då blir vi berörda. Det är närheten som skapar skillnaden, inte den etniska bakgrunden."

Erni Friholt: "Vi har en flyktingstödjargrupp i Fredsrörelsen på Orust. Berätta något om det, Barbro!"

Barbro: "Jag är ganska ny medlem av Fredsrörelsen på Orust. Jag arbetar inom skolan. Så inrättades flyktingförläggningen i Ellös. Plötsligt kunde jag göra något här hemma. Det är så underbart roligt. Jag har fått så många vänner. Jag har varit med flyktingkvinnor på BB, en förlossning, och har fått "barnbarn" som är ett år och fem år. Det känns som äkta vänskap. Jag rekommenderar detta särskilt för den som är ensam och har tid. Vi har språkcafé varje vecka på torsdagar kl 13. Man kan hjälpa till med transporter, köra till sjukhus till exempel, eller bara komma hem och dricka kaffe."

Erni: " Ensam är man inte stark. Är man några stycken går allt lättare. Vi är så lika, vi människor."

Publiken: Jag tänker på västvärldens militära engagemang i Afghanistan. Efter 2015 har det blivit värre där har du sagt."

Kajsa: "Tone Tingsgård fick uppdraget att utreda effekten av den svenska insatsen 2002-2014. Man kunde inte visa att den har lett till att skapa bättre förutsättningar för flickors skolgång och kvinnors rättigheter. Man försökte hålla konflikten nere med större vapenmakt, men detta att enbart hota med mer våld gjorde att våldet blossade upp än mer. Det var inte en framgångsrik väg att lösa konflikter. Nu är det kanske ännu värre än tidigare. Jag ser det som livsviktigt att folk i Sverige lär sig reagera naturligt även på sådant som händer på avstånd."

Publikkommentar: "Talibanerna fick väl ytterligare vatten på sin kvarn när USA gick in militärt."

Kajsa: "Människor i desperation och med brist på andra alternativ har givit stöd till talibaner och andra oppositionsgrupper. Varje övergrepp och anfall med våld, där civila drabbas, associeras med USA. Talibanerna säger att så länge USA inte sitter vid förhandlingsbordet vill de inte förhandla. Regeringen är ingen tillträcklig part.


Ola Friholt säger att han har sett dokumentärerna om de svenska styrkorna i norra Afghanistan. Där yttrar befäl de mest hårresande saker. Han har skrivit dikten "I rättvisans tjänst" och läste upp den som avslutning:


I RÄTTVISANS TJÄNST

I svartvit enfald suckar världens folk.
Demokratin ska ledas fram med bomber.
De svenska legoknektarna är nöjda
när, som de säger, rätt personer dör.
Med kikarsikten, mörkerseende
och pansarfordon skyddas de civila.
De andra, fienden, med fel motiv,
bekämpas skoningslöst från säkert avstånd.
Vid fronten röks en cigarett och nojsas
om dumma skyttar utan rimlig räckvidd,
en trashank eller två som vägrar ge sig.
"Dom har ju själva valt att dödas".
Ett rökmoln väller fram på höjden.
Dit nådde enkelt precisionsmissilen.
"Dom visste aldrig vad som slog dom".
Och ännu en afghansk familj i sorg.

Så värnas de civilas säkerhet.
De som har fel idéer måste bort.
Det är ett demokratiskt krav.



Referat Karin Utas och Ola Friholt
Foto: Erni Friholt




Upp

Aktuellt 2019

Aktuellt arrangemang:

Birger Schlaug GLOBALISERING – struptag eller näring för demokratin?
Kulturhuset Kajutan, Henån Torsdagen den 21 mars kl 19 kl 19. Fri entré



Medborgarförslag till Orust kommunfullmäktige om åtgärder för att bidra till att bromsa pågående klimatförändringar. 15/3 2019

Brev till regering, riksdag o media



Valid HTML 4.01 Transitional

Admin
Upp

Hem | Aktuellt | Artikelarkiv | Länkar | Zitzerrepubliken  

LOGIN
webbdesign: www.krylla.com