![]() |
||
Referat från våra arrangemang![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]()
![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]()
![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() |
Elin Wägner - en väckarklocka om fred med människor och fred med jordenFöreläsning i Henåns kulturhus den 7 mars 2013, ett arrangemang av Fredsrörelsen på Orust som tjuvstart på firandet av den INTERNATIONELLA KVINNODAGEN.Sammanfattning Föreläsare: Professor emerita i genusvetenskap Dr Ingrid Holmquist ![]() Erni Friholt hälsade alla välkomna och berättade om den på Island tre gånger återvalda presidenten Vigdis Finnbogadottir, som då hon avgått konstaterade att efterträdaren hade utsetts. Hennes kanske tioårige son frågade förvånat: "Kan en man också bli president?" ![]() Programmet inleddes med sång av musikpedagogen Britt Ling och cellisten Katarina Palm. De inledde med tonsatta dikter av Ebba Lindqvist på temat "Vi som är födda vid havet". Och efter "Vind, vind..." fortsatte de med tonsatta dikter av kärlekslyrikens stora diktarinna Sapfo från Lesbos (född 630 f.kr.), Ailíon epéon..., Asteron (aftonstjärnan) som samlar fåren och barnen till modern, Pali, pali Eros (om kärlekens ständiga verkan); allt på originalspråket. Ack, den som kunnat hålla kvar artisternas delikata stämsång som höjdpunkt och avslutning på varje sång... ![]() Ingrid Holmquist inledde med hur Elin Wägner sökte sig till Medelhavet för att finna anknytning till nämnda visors upphov. Med citat från bl a boken "Väckarklocka" (1941) visade hon hur Elin Wägners skrivande spänner över alla områden, mest om hur vi ska förhålla oss till samhällets förhållanden och fråga oss om det till synes självklara och oundvikliga verkligen är självklart och oundvikligt. Enligt Elin lever kvinnor i ett speciellt förtryck och har möjlighet att bli radikala, eftersom de (vi) står utanför samhället och mindre att förlora. - Hur är det idag? Hennes kamp för fred är omfattande. Det har sin rot i hennes uppväxtförhållanden. Hon föddes 1882 av en mor som dog när Elin var tre år. Pappan var docent i filosofi, efter att ha gjort en klassresa. I mammans släkt fanns präster i flera generationer. Hos den släkten vistades Elin sedan pappan gift om sig med en kvinna som inte gick ihop med Elin. Trots pappans kamp mot klassamhället var han ovillig att låta Elin gå till högre studier, en parallell till Virginia Woolfs öde. Men Elin tog sig fram, först via tidningsartiklar och så småningom som pennskaft, d v s som journalistlärling på Helsingborgsposten och Vårt Land och från 1907 anställd på tidningen Idun. Hon var aktiv i rösträttsrörelsen. Utgav "Kvinnor på kontor" (1907) och därefter "Norrtullsligan" (1908) och "Pennskaftet" (1910), den sistnämnda hennes genombrottsroman, som starkt engagerade vår föreläsare på 1970-talet. Hon visar också några viktiga biografier bl a "Amazon med två bröst" av Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder. Elin Wägners huvudtema är fredskamp och kvinnokamp mot krig. Bred organisering startade under första världskriget med konferensen i Haag 1915. Grupper av kvinnor reste runt i avsikt att beveka regeringscheferna i flera länder. Förgäves. Därur bildades Women's International League for Peace and Freedom (WILPF) och senare dess svenska gren Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF). Men Elin blev besviken över de många kvinnornas brist på engagemang och i praktiken passiva stöd till kriget. Därur kom romanen "Släkten Jerneplogs framgång" (1916). Från 1923 skrev hon i tidskriften Tidevarvet, startad av Frisinnade Kvinnors Riksförbund, som 1931 bytte namn till Svenska Kvinnors Vänsterförbund (SKV). Medarbetare var en grupp kvinnor, till vilka Elisabeth Tamm upplät sitt fädernegods Fogelstad att tjäna som en Kvinnornas Medborgarskola, vars medarbetare kallades Fogelstadsgruppen. Kvinnorna hade ett finger i varje smet, varför ofta oklarhet uppstått om vem som utgav vad. Tidevarvet lades ned 1936. Tysklands avsiktliga förnedring i Versaillesfreden 1921 ledde till revanschism och till nästa världskrig. I avsikt att förhindra den förutsägbara katastrofen skrev Elin Wägner brev till ärkebiskop Nathan Söderblom och for på uppdrag av IKFF till det av segrarmakterna ockuperade Rhenlandet tillsammans med kväkaren Marion Fox. Hon blev därefter kväkare 1936, i sitt religiösa sökande, trots sin tidigare bittra erfarenhet. Resans resultat blev bl a boken "Från Seine, Rhen och Ruhr". Hon hade då lämnat Stockholm och återvänt till sin barndomsmiljö Lilla Björka i Småland, lockad till den nya Jordrörelsen med miljövänligt jordbruk etc. Elisabeth Tamm och Fogelstad gav impulser till boken "Fred med Jorden", som de skrev tillsammans 1938. Dessförinnan hade det italienska överfallet på Abessinien (Etiopien) 1935 satt fart på upprustningen. I Fogelstadsgruppens kampanj "Kvinnornas vapenlösa uppror mot kriget" uppstod oenighet om graden av radikalitet, då Elin helt motsatte sig skyddsrums- och gasmaskdisciplin, och med bräcklig dokumentation 1941 gav hon ut boken "Väckarklocka", skriven på inspiration och utan nyanser. Hon mötte stark kritik, men blev decennier senare uppskattad, då människor börjat inse vart tillväxtsamhället lett oss. Hon drevs av sin besvikelse över att kvinnorörelsen närmast dött ut sedan rösträtten erövrats. Kvinnorna stod utan verkligt inflytande. Varför dess ideliga krig? Hon riktade sin civilisationskritik mot de västliga värden som ställt om samhällsmaskineriet från fred till aggression med målet att erövra. Alltifrån upplysningstidens utvecklingsoptimism bortsåg man från att resurserna är ändliga och kräver anpassning, och man saknade eftertanke och besinning. Allt mynnar ut i krig och att privat bara tänka på sig själv. Föreställningen om människan som jordens härskare och mannen som kämpar för makt över kvinnorna och makt över jorden ger ingen möjlighet att ifrågasätta ständig tillväxt. Elin Wägner säger att kvinnorna inte ska delta i denna männens civilisation. Manlighetens och kvinnlighetens typiska drag är förvisso inte generella men ändå viktiga. Hon framhåller kvinnors samhällsmoderlighet, som utmärks av försiktighet, sparsamhet, hushållande och vårdande. Hon sökte belägg i historien. Var fanns matriarkatet? Det skulle ha funnits i kraft av födandet, utanför begrepp som underordning. Och hon reste till Grekland med sin syster för att finna bevis för matriarkatet i arkeologiska fynd. Rättshistorikern Bachofen sökte i myterna efter belägg, t ex i Orestesmyten som den speglas av Aischylos i Orestien, där man kan tolka in en övergång från matriarkat till patriarkat (från modersmakt till fadersmakt). Och Erinýernas roll som hämndgudinnor valdes bort till förmån för deras andra aspekt, Eumeníderna, som är sedlighetens väktare. Elin Wägner tolkade allt som kvinnans fredlighet, modern kontra krigaren (i linje med Bachofen). Ett decennium senare hittades de kretensiska gudinnorna med ormar om armarna. (Ormar ansågs beskydda huset, antecknarens anmärkning). Vid patriarkatets seger byttes det gamla kvinnliga oraklet i Delphi mot Apollons intellektualism och manlighet. De påstådda beläggen för ett forntida matriarkat håller inte för modern vetenskaplig analys. Däremot finns belägg för existensen av matrilineära samhällen, där kvinnorna bl a har arvsrätt men morbrodern beslutsmakten. (Så fördelas beslutsmakt också i vissa lågkastgrupper i Indien, enligt antecknarens erfarenhet). Elin Wägners ideal var jämlik maktfördelning, balans och anpassning till naturen, och med längtan efter himlen. Men hennes sista roman "Vinden vände bladen" speglar kanske patriarkatets seger. ![]() Britt Ling och Katarina Palm avslutade med sånger av Elisabeth Hermodsson, som är en andlig släkting till Elin Wägner. Och till sist Lena Larssons kraftfulla och rytmiska visor, på sin tid sjungna av henne själv utan ackompanjemang. Dels några vaggvisor, som ger ett starkt uttryck för kvinnors roll. Dels en ballad med många verser och omkväden: "Jungfrun hon gångar sig ner till sjögastrand". Och allra sist Taubes "Sov på min arm" på spanska! ![]() Till efterföljande kaffe och te åts bl a kvinnodagsbakelsen "Rosa Luxemburg". Katarina Palm berättade om sitt möte med den venezuelanske dirigenten Dudamel, som hon samarbetat med i Angered, då han introducerade "El Sistema", det musikpedagogiska program som utarbetats och spritts i det revolutionära Venezuela. Erni läste därpå upp sin nyskriva artikel om den just avlidne president Chávez, som hon upplevt vara "kvinnornas man", när han träffade henne tillsammans med tusen kvinnor på kongress i Caracas. Hans stöd var avgörande också för Dudamels program, som idag genomförs i flera svenska kommuner. (bifogas). ![]() De samlade drygt trettio deltagarna antog därefter ett öppet kritiskt brev om JÄMSTÄLLDHET UTAN ILLUSIONER, d v s på manssamhällets villkor (bifogas). Undertecknad påminde om den kärva verklighet vi tampas med idag genom att läsa dikten "Kamp om medaljerna" (bifogas) Antecknare: Ola Friholt Bilagor 1. JÄMSTÄLLDHET UTAN ILLUSIONER! Då Elin Wägner talade om kvinnors jämställdhet med män, föreställde hon sig att kvinnors humana värderingar som odlats sen urminnes tider skulle vinna insteg i maktens boningar och förändra samhället. Idag har riksdagen 45 procent kvinnor. En stor del av deras insats i debatter och beslut hade lika gärna kunnat göras av män. Ett fåtal företag har kvinnor i ledningen. De är noga utvalda att passa in i manliga ekonomiska prioriteringar. I kommunerna finns ett antal kvinnliga kommunalråd, ekonomer, jurister, socialsekreterare och andra tjänstemän. Alltför ofta får vi även från dem halvsanningar och kallhamrade resonemang och beslut. Försvarsministern är kvinna med samma omfamning av militarismen som hennes föregångare på posten. Manssamhället styr, pyntat av kvinnliga alibin för traditionella manliga värderingar och ovilja att tänka nytt. Som överallt är det jämställdhet på männens villkor. Elin Wägner lanserade också begreppet "fred med människor och fred med jorden". Även här finns ett instämmande i de politiska högtidstalen. Och i Sverige har den lokala miljöpåverkan drastiskt minskats hos företag och medborgare. Men i den globala skalan går mänskligheten mot miljökatastrof och fortsatta kolonialkrig med allt värre vapen. Och Sverige spelar med. Vi kvinnor och män, som samlats av Fredsrörelsen på Orust till möte i Henåns kulturhus inför den internationella kvinnodagen, konstaterar att kampen för humana värderingar på alla plan är i sin början. Vi uppmanar alla manliga och kvinnliga feminister att göra sig hörda i debatten, delta i protester och hävda humanistiska värden och omsorg om människan och naturen. Henån den 7 mars 2013 enligt uppdrag ERNI & OLA FRIHOLT Tel: 0304-51215 2. HUGO CHAVEZ År 2007 var jag i Caracas på kvinnokongress. En kväll var vigd åt ett möte med Hugo Chavez. Det sändes också på TV och ingick i hans show "Aló presidente", där han varje vecka talade en timme om ekonomi, historia och annat viktigt till sina landsmän, och -kvinnor. Hugo Chavez var kvinnornas man. Han lyfte fram kvinnornas roll i kampen för ett rättvisare samhälle. Vid vårt möte blandade han högt och lågt och framkallade skrattsalvor, hurrarop och total tystnad hos oss över tusen kvinnor från hela världen. Men inbjöd också och fick till stånd en frejdig dialog där han bland annat kände sig tvungen att högt och heligt lova företrädaren för indianerna i Amazonas att på allvar ta itu med miljöproblemen. Tydligt klargjorde han sina idéer om hur landets rikedomar, i form av olja, ska kunna bli till gagn för alla människor. - Kära kvinnor, jag vill be er att ägna så mycket tid som möjligt åt att lära er ekonomi. Varpå han med räknestickans hjälp fick fram de enorma summor som hittills försvunnit i oljemagnaternas fickor... Varmt talade han om Kubas Fidel Castro som han betraktade som sin mentor. Han återgav mötena med honom och vad de handlade om. Han berättade också om högerkuppen mot honom år 2002, då han fördes bort i helikopter och hamnade i fängelse några dagar. Det var då det blev knäpptyst i den stora salen: - Ni kan tänka er, där satt jag, barfota, i bara kalsingar och trodde min sista stund var kommen. Jag var ensam, förvirrad. Då är man inte stor... Så kom en sjuksköterska och viskade gråtande i mitt öra: hur ska det gå för min son när inte ni är president längre...? Då gick jag på toan och grät och försökte ta mig samman. Men folket omintetgjorde kuppen. Samma år, 2007 fick Banco del libro - barnens bibliotek - i Venezuela motta litteraturpriset (5 miljoner kr) till Astrid Lindgrens minne. Jag besökte barnbiblioteket i Caracas där högläsning ur Pippi Långstrump pågick och en fin utställning fanns över alla Astrid Lindgrens böcker och historien om hur Barnens bibliotek blev till. Bilderna där en ranglig båt lastas full med böcker, där åsnor lastas med stora lass med böcker och strävar uppåt till avlägsna byar, gör störst intryck. Efter en enastående alfabetiseringskampanj år 2004 kunde UNESCO året därpå förklara Venezuela fritt från analfabetism. Och det som från början var en bokbank där man kunde byta begagnade läroböcker med varandra blev till bibliotek (i alla 24 län) enkom för barn. Och så finns Gustavo Dudamel, den numera världsberömde dirigenten som började som dirigent för ungdomsorkestern Simon Bolívar hemma i Venezuela. Han tyckte att musiken måste ut till samhället, till barnen, att tillgång till musik är en mänsklig rättighet. Vi avslutningen av vår kvinnokongress råkade jag sitta bredvid den musikansvarige för Chavez -regeringen. Han gladde sig åt den stundande turnén till Europa med sin amatörungdomsorkester. Ja, vi kommer till Göteborg också. Kan vi ses då? Hugo Chavez död har fått mig att minnas dessa ögonblick från ett möte med Venezuela och dess president. Hur en vilja till förändring genom att ge de fattigaste av de fattiga i ett land tillgång till utbildning och musik kan lyfta ett folk. Så ser jag det, och Hugo Chavez har haft den största del i detta. ERNI FRIHOLT 3. KAMP OM MEDALJERNA De medelålders veteranerna från USAs koloniala krig fick nöja sig med bronsmedaljerna i form av stjärnor, slocknade och utan skimmer ifrån ärans fält. Och ändå skötte de sitt värv en gång med glans. De sköt civila ifrån jeepen på marknadsplatserna i Bagdad och folk som gick i skämtsamt lag på gatan, smart, från helikoptern. Men veteranerna är rasande: Där sitter några slappa veklingar i den välbefästa lugna basen och skickar sina drönare med bomber mot byarna och städerna i världen med hjälp av satelliters landskapsbilder på luxuösa bildskärmar i färg! En öppnad ölburk väntar strax intill, då hjältedådet utförts, och till baren ett dussin steg i blanka lågskor bara! Med en Distinguished Warfare Medal belönas dessa mjukveloursoldater, som skickligt sparat am'rikanska liv på slagfält där en bybo med sin blick mot åkern, barn vid handen, aldrig anar den dödens hand som kom ur sommarhimlen. Ola Friholt |
Aktuellt 2018![]() JAG GÅR DÄR JAG GICK - Demokratins stigar i det poetiska landskapet - BENGT BERG Kulturhuset Kajutan, Henån Onsdagen den 6 februari 2019 kl 19. Fri entré Debattartikel: Farligt säkerhetstänkande 31/3 2019 Debatt om ekologiskt jordbruk 31/1 2019 Vårprogram 2019 Höstprogram 2018 Misslyckade klimatförhandlingar per design? Debattartikel av hemsidesredaktören 12/12 2018 Öppet brev - Avbryt Nato-samröre och vapenexport 1/12 2018 Debattartikel - Vem behöver lugnas? ETC-Göteborg 22/10 2018 Debattartikel - Avklädda krigshetsare Debattartikel - Var noga med fakta. SyreGlobal nr 54 2018 Debattartikel - Militärmanövrer förstör miljön. ETC-Göteborg 11/10 2018 Brev till Agenda om Syrien-inslaget 15/4 2018 Uttalande - Bygg broar - inte murar 11/4 2018 Verksamhetsberättelse 2017 Vårprogram 2018 Debattartikel - Konserver mot krig? 14/2 2018 Brev till regering, riksdag o media
Admin |
Hem | Aktuellt | Artikelarkiv | Länkar | Zitzerrepubliken |