Referat från våra arrangemang

• Radha Bhatt - DEN VÄRLD GANDHI DRÖMDE OM
• Mr S,'Jaya' Upadhyay - Arbete för byutveckling bland Indiens ursprungsfolk
• Jörgen Johansen - Gandhi och Sanningen - utvecklingen fram till konstruktivt motstånd
• I Mahatma Gandhis efterföljd - Seminarium i serien Vägar till fred - Föredrag av Radha Bhatt den 8 dec 2015
• Radha Bhatt på Kvinnofolkhögskolan, 9 december 2015
• Uttalande vid Folkets Fredspris i enlighet med Nobels testamente den 5/12 2015

• Prismotivering i diktform
• Fredspristagaren Åke Sandin FÖRBANNADE PACIFIST
• Agneta Norberg NATO SÅ IN I NORDEN
• Fredrik Heffermehl NOBELS FREDSPRIS
• Anders Dejke ATT INGRIPA FÖR FRED
• Inger Dejke FÖR KVINNORS RÄTTIGHETER I JHARKHAND
• Uttalandet om Nato och Nobels fredspris som här publicerats i Bohusläningen
• Uttalande av mötet: BEVARA SVERIGE ALLIANSFRITT!

FN-KONVENTIONEN MOT KÄRNVAPEN - Remissvar om ambassadör Lars-Erik Lundins utredning

Remissvar om ambassadör Lars-Erik Lundins utredning avgivet av Fredsrörelsen på Orust

INLEDNING

Under läsningen av utredningens 215 sidor framtonar några grundläggande drag i den världsbild och den begreppsapparat som utredaren utgår ifrån och använder. Ingen öppen redovisning eller definition görs av dessa grundläggande drag i utredningen och dess slutsatser. Här följer ett representativt urval av begrepp beskrivna som de kan förstås i utredningen.

Säkerhet ett ord för trygghet i världen och frånvaro av osäkerhet för Sverige. (sid 69)

Säkerhetspolitik utgörs av militära rustningar och samarbete med militäralliansen Nato och dess kärnvapenparaply (sid 24)

Samarbete innebär verksamhet, avtal och militär utveckling tillsammans med Nato. (sid 69 och 153 Exempel: ”Rysslands ökade aggressivitet understryker vikten av samarbete”.)

Försvar utgörs av militär styrka (överallt där ordet används)

Avskräckning är målet för säkerhets- och försvarspolitik riktad mot Ryssland. Trovärdigt hot om användning av kärnvapen ingår. (sid 63; Utredarens formella definition sid 209)

Sveriges geostrategiska läge utgörs av positionen mellan ett vänligt sinnat Nato och ett aggressivt Ryssland. (sid 22, 24 och 153)

Konfliktförebyggande och konflikthantering är en aktivitet knuten till svenskt försvars- och säkerhetssamarbete (se ovan) (sid 68)

Analys. Saknas. Exempel: ”Sveriges säkerhetsstrategi grundas på en analys av säkerhet och samarbete”. (se ovan) (sid 69)

SYNPUNKTER

1. Utredningsuppdraget bristfälligt

Med ovanstående förutsättningar är beskrivningar, resonemang, slutsatser och rekommendationer logiska och självklara.

I utredningsuppdraget ingick dock inte att till säkerhetspolitiken räkna hotet från den globala uppvärmningen och dess accelererande samband med militär upprustning materiellt och ifråga om mycket stora internationella militärövningar med hundratals attackflygplan, tusentals last- och attackfordon och hundratals pansrade fartyg, vilka alla levererar tiotusentals ton koldioxid, tiotusentals granater, raketer och bomber och hundratusentals kulor. Resultatet, som starkt påverkar den civila säkerheten och tryggheten, är förgiftning av betesmarker, vattentäkter, kustvatten och själva lufthavet. Tyvärr krävs också ibland dödsoffer bland soldaterna.

Trots att ovanstående förblir obeaktat av utredningen görs ideliga hänvisningar till säkerhetspolitiken. Det är därför relevant att säga att säkerhetspolitiken alltför ofullständigt beaktats i resonemangen och att därför frågan om att underteckna och ratificera FN-konventionen om förbud mot kärnvapen inte belysts på ett tillfredsställande sätt och att inget täckande beslutsunderlag i frågan tillhandahållits.

2. Djupt inarbetade propagandamyter

Däremot har svenska folket fått en utförlig provkarta på Sveriges nuvarande underordning under Nato och Natos maktpolitik, som för Sveriges vidkommande framtonar som en allt större säkerhetsrisk. Via Natomanövrar och värdlandsavtal framstår vårt land som en inarbetad partner till Nato och blir därför en måltavla indikerande landets ödeläggelse vid ett anfall från Nato mot Ryssland. Alla dagens gigantiska militärövningar i Norden med omgivande hav och luftrum avser ju uttryckligen krig mot Ryssland.

Att det skulle handla om försvar mot ett ryskt anfall saknar saklig, logisk och anlytisk grund. Här ska ges ett enda exempel till stöd för detta påstående: Enligt det av svenska staten finansierade och internationellt ansedda fredsforskningsinstitutet SIPRI (Swedish International Peace Research Institute) omfattade Natos rustningsbudget år 2017 900 miljarder dollar, och ökande. USAs rustningsbudget omfattade därav 700 miljarder dollar och Europas Natostaters rustningsbudget 200 miljarder dollar. Mot detta står Rysslands rustningsbudget om 66 miljarder dollar, och minskande. Detta år var Natos budget 13 gånger större. (Färskare siffror indikerar ännu större skillnad) Efter några år blir den investerade totala skillnaden astronomisk.

Hur kommer man mot den bakgrunden fram till att det är Ryssland som är den aggressiva part som Sverige är hotat av till den grad att landet måste inordna sig i Natos militära system och ställas till förfogande för Natos enorma militärmanövrar, som är uttryckligen riktade mot Ryssland? Eller anser sig utredaren ha belägg för att den ryska statsledningen är så förryckt och verklighetsfrämmande att den riskerar att framtona som aggressiv?

2. Felaktig utgångspunkt

På sidan 16 behandlas Sveriges tidigare anslutning till Non Proliferation Treaty (NPT) (Ickespridningsavtalet). Där sägs: ”Sverige anslöt sig till NPT 1970… NPT har sedan dess vidareutvecklats under ett halvt sekel för att bli mer trovärdigt”. Detta halvsekel ledde till omfattande nedrustning men gick i stå långt innan det nådde ett avgörande stadium. Och idag går utvecklingen baklänges, då USA ensidigt sagt upp avtalet om avskaffande av medeldistansmissiler, vilket bsvarats av Ryssland med instämmande i uppsägningen. Utredaren betecknar ändå utvecklingen av NPT-avtalet som ett framsteg och frågar om den nya FN-konventionen förstärker eller undergräver det som uppnåtts av NPT. Är det verkligen så svårförståeligt eller verklighetsfrämmande att via en ny konvention blåsa liv i motståndet mot kärnvapen? Flertalet FN-stater tycks kunna besvara den frågan med nej.

Utredaren ställer sig märkligt tveksam.

Redan den första meningen i utredningstextens inledning lyder såhär: ”Den gradvisa kärnvapennedrustning som pågått sedan slutet av det kalla kriget har nu nått vägs ände och håller på att vändas i en upprustning.” För beställaren av utredningen borde det te sig lockande att tillträda konventionen i syfte att återuppliva den politiska aktiviteten för att avskaffa kärnvapnen. Men här finns krafter som verkar återhållande. Detta framgår klart på sidan 20 i sammanfattningen: ”Tillträde till konventionen kan för de länder som på något sätt samarbetar med kärnvapenstaterna och deras allierade eller är beroende av dem medföra problem och kostnader.” Ja, detta har USA, Frankrike, Storbritannien och andra stater i EU redan uttalat. Och Sverige har ju numera ingen egen ståndpunkt, eller hur?

Det är kanske läge att här citera utredningens sida 64, där delar av den svenska säkerhetsstrategin från 2017 återges: ”Det är ett tydligt säkerhetspolitiskt intresse för oss att det dödläge som länge präglat det multilaterala samarbetet för kärnvapennedrustning kan hävas.” Men vi får kanske inte lov?

3. Utredningens resonemang byggs på fördomar

På sidan 18 konstateras följande: ”Konventionen får betydelse redan därför att många stater ansluter sig till den. Detta gäller oavsett om Sverige tillträder eller ej.”

Utredaren vill uppenbarligen förringa betydelsen av en svensk markering i enlighet med femtio års tradition, som är världskänd och har ansetts förebildlig och därigenom betydelsefull. Utredaren föredrar att inordna Sverige i Natostaternas kärnvapenpolitik. Därom råder inget tvivel i ljuset av hans senare kritik av att förespråkarna försöker ställa kärnvapenmakterna i dålig dager: (sid 19)

• Innehav av kärnvapen ska stigmatiseras. De fem stora medlemmarna i säkerhetsrådet (P5) ”tenderar att politiskt jämställas med de kärnvapenstater som står utanför NPT-avtalet”. (NPT=Non Proliferation Treaty)

• Och därav följer att P5:s ”privilegierade ställning undergrävs”.

• Stigmatiseringen är också riktad mot P5:s allierade och deras kärnvapenparaplyer (extended deterrence), vilket sägs skapa mindre stabilitet, inte mer…

• Konventionens text kan användas inrikespolitiskt för att påverka beslutsfattandet…

Utredaren är påtagligt störd av att konventionens förespråkare saknar brist på aktning för de ”privilegierade” kärnvapenmakterna och jämställer dem med de andra, antytt mindre värdiga, kärnvapenmakterna: Indien, Israel, Nordkorea och Pakistan. På vad sätt skulle det vara illa om de stora makternas ställning undergrävdes? Detta underlåter utredaren att förklara, och det förblir därför utredarens egen åsikt. Och hur skulle EU-staterna i Nato, vilka saknar egna kärnvapen, bli mindre stabila säkerhetsmässigt om kärnvapenparaplyet ifrågasätts? Ett påstående om motsatsen skulle vara lika giltigt, men utredaren ger även här sin personliga åsikt. Slutligen oroas utredaren av att konventionens text skulle användas för att skapa opinion för avskaffande av kärnvapnen, alltså påverka beslutsfattandet. Det är tydligt att utredaren anser att dagens mäktiga ska behålla sin position även framdeles. Den graden av objektivitet i utredningen talar inte för att slutsatserna och rekommendationerna är trovärdiga. Utredningen är helt enkelt en partsinlaga.

Utredaren efterlyser också hos FN-konventionen att de säkerhets- och försvarspolitiska problem som lett till kärnvapeninnehav ska redovisas, men han underlåter att själv klargöra vikten av detta. Och på sidan 22 säger han varnande om Sveriges eventuella tillträdande av konventionen: ”De globala konsekvenserna ur ett Natoperspektiv kan t ex påverka förutsättningarna för Sveriges säkerhets- och försvarssamarbeten”. Och än en gång hänvisas till Sveriges förment särskilt utsatta geostrategiska läge… Här grips varje halmstrå för att hålla anknytningen till Nato levande.

På sidan 23 påvisas att Sverige genom att tillträda konventionen ”kommer att i Europa ses som del av en liten minoritet i en svår säkerhetspolitisk motsättning mellan förespråkare och motståndare till konventionen”, naturligtvis för att EU-staterna i övrigt är emot. Utredaren tycks ängslig att Sverige ska hävda en egen linje istället för att följa John. Han går så långt i detta att han skriver att ”den svenska expertkompetensen till stöd för nedrustning och icke-spridning skulle successivt försämras efter ett tillträde.” Säga vad man vill, men här saknas inte uppfinningsförmåga!

På sidan 24 skriver utredaren under rubriken Sveriges säkerhets- och försvarspolitiska samarbeten att ”Sveriges geostrategiskt utsatta läge anses motivera betydande dynamiska samarbetsambitioner med Nato, dess medlemsstater och Finland.” Läsare bör notera att de betydande samarbetsambitionerna anses motiveras av ett obevisat påstående om geostrategiskt läge. I denna utredning är det mycket som anses och lite som bestyrks av fakta.

4. Stackars grannstater!

De första sidorna i utredningen utgör sammanfattningen av alltihop. Mycket kan citeras rakt av utan att kommenteras. Särskilt intressant ter sig hur FN-konventionens förbud mot avskräckningspolitik skulle drabba Natos medlemsstater:

”Till detta kommer förbudet mot avskräcknings- och utvidgad avskräckningspolitik i konventionen som direkt slår mot Natos medlemsstater, inte minst mot dem som söker skydd under ett formellt bekräftat kärnvapenparaply”. Det lär ha funnits en referensgrupp från FOI som naturligtvis endast förmår tänka i termer av avskräckning och utvidgad avskräckning (vad nu detta kan avse). I avsaknad av rådgivare från fredsforskning och fredsorganisationer tänds väl aldrig en talgdank om möjligheten till förtroendeskapande samarbete med Ryssland, syftande till avspänning och fredlig utveckling. Nej, avskräckning, blockad och avsågade kontakter är receptet.

Nästa exempel låter som ett fint citat från Natochefen, men är utredarens: Att anta FN-konventionen ”skulle uppfattas som en grundläggande kritik av den strategiska doktrin som omfattas av nästan alla Sveriges grannar och samarbetspartners i Europa och Nordamerika i Nato. Sverige skulle i detta avseende inte uppfattas som likasinnat”.

Nej! Likasinnade måste vi vara, in i döden! Att vara likasinnad med några obetydliga stater i Afrika och Latinamerika är mindre önskvärt och mindre värt, tycks det. Eller vad annars? Tänka sig att Sverige en gång var en moralisk och humanitär stormakt, som i den internationella motvinden envist hävdade sin hållning och vann gehör! Med Lundins synsätt och anvisningar hamnar vi snart bland de blinda groddjuren i de underjordiska vattendragen.

Men Lundin stannar inte där: ”I värsta falls scenario kan detta påverka i vilken utsträckning svenskt territorium blir en krigsskådeplats.” Ja, alltså, detta händer bara om vi skriver under och ratificerar FN-konventionen! Då ryker inte bara grannstaterna!

5. Det egentligen önskvärda

Redan på sidan 25 konstateras det avgörande skälet till Lundins resonemang och slutsatser: ”Ett svenskt tillträde till konventionen skulle förhindra ett framtida svenskt medlemskap i Nato så länge Nato förblir en kärnvapenallians, om inte konventionstexten ändras.”

Hur sannolikt är det att Nato skulle överge sin doktrin om första användning av kärnvapen?

Man söker förgäves på de 215 sidorna efter ordet ”Värdlandsavtalet” som slöts med Nato 2016. Där välkomnas Natotrupper och vapen, stridsflyg och stridsledning från jätteplanen AWACS till Sveriges vägar, flygfält, hamnar, städer och natur, vilket allt förberetts med förlängda startbanor och stabil rapportering från satellitspaning på Lovön, i Lerkil och Esrange och verksamheter i NEAT, testområdet för drönare m m.

Det obehagligaste är kanske att inget undantag gjorts i Värdlandsavtalet för utplacering av kärnvapen i Sverige.

Vi har länge trott att Nej till kärnvapen! var en självklarhet. Men det är det inte. Hela Lundins utredning pekar i den riktningen med sitt blödande hjärta för kärnvapenparaplyet. Och han nämner en gång att Sverige och Nato gjort ett ”Statement of intent 2016”. (sid 152)

Har vi lust att läsa det? Vi kanske borde …

6. Nato bryter sina egna lagar

Den organisation som utredaren Lundin är så ängslig att förfördela fyllde den 4 april 70 år. Det är då naturligt att se tillbaka på de lagar den grundades på. Mot bakgrund av de gångna årens Natoverksamheter läser man redan Natofördragets Preamble med stigande förvåning. Där står:

”The Parties to this Treaty reaffirm their faith in the purposes and principles of the Charter of the United Nations and their desire to live in peace with all peoples and governments. They are determined to safeguard the freedom, common heritage and civilisation of their peoples, founded on the principles of democracy, individual liberty and the rule of law.”

Fördragets artikel 1 lyder som följer:

”The Parties undertake, as set forth in the Charter of the United Nations, to settle any international dispute in which they may be involved by peaceful means in such a manner that international peace and security and justice are not endangered, and to refrain in their international relations from the threat or use of force in any manner inconsistent with the purposes of the United Nations.”

Man kan gissa att folken i Jugoslavien, Afghanistan, Libyen m fl länder kan hålla sig för skratt, då de läser dessa ord. Och man kan betvivla att de brott Nato begått och begår mot dem och mot sin egen lag kommer att påtalas inom Nato eller i Sverige och Finland, som är kandidater till sammanslutningen och redan har ett helt ben inne. Att utredaren Lundin skulle kunna tänkas ifrågasätta Natos brott mot sin egen författning och mot internationell lag ter sig högst osannolikt.

7. Slutligen: Vi är insyltade

Det vimlar i utredningen av avtal med Nato. Ett heter Nordefco, från 2009, avsett att underlätta och fördjupa försvarssamarbetet med Nato. (sid 153)

Sverige omfamnas också av Nato i den exklusiva gruppen ”Enhanced Opportunities Partners”, det s k Guldkortet, inom ramen för Natos Partnership Interoperability Initiative (PII) från 2014, vilket förnyas vart tredje år.

Vi är verkligen djupt insyltade, och det måste för utredaren och hans uppdragsgivare te sig angeläget att hålla sig lugn i den trygga Nato-famnen. Att idag gå på tvärs med Natos önskemål och praktik ter sig som risk för utfrysning. Spåren förskräcker. Guldkortet kunde förloras. Kanske skulle det till och med kunna bli ekonomiska sanktioner eller en attack under en påhittad förevändning i stil med övriga anfallskrig under 2000-talet. R2P, Responsibility to Protect, som det heter. Vissa länder måste skyddas mot sig själva och därför ödeläggas.

Redan på sidan 18 sägs det att Förespråkarna för FN-konventionen ofta utgår från en frustration öven uteblivet genomförande av NPT (Nuclear Proliferation Treaty, Ickespridningsavtalet). ”Därav en politisk och normativ argumentation…”, skriver Lundin. Anser han att sådan argumentation saknas hos honom?

På sidorna 66-67 ges en kort historik över Sveriges tidigare åtaganden. Där nämns också den utbredda och varaktiga folkliga demokratiska kampen mot svenskt kärnvapen under 50- och 60-talen – på en och en halv rad! Detta är betecknande för hela utredningen. Folkets vilja tillmäts just den bråkdelen av en promille.

Ett sista citat: ”För Sverige är det viktigt att Ryssland är med i nedrustningsprocessen. Sannolikheten att det ska ske är liten.” Där har Lundin en poäng. Med den förkrossande överlägsenheten hos Nato i konventionella vapen och manskap (rekryteringsbasen är fem gånger större) är det troligt att Ryssland ser sitt enda hopp i kärnvapnen. Också därför måste en nedrustningsprocess inkludera alla vapen, inte bara kärnvapen.

Av Natos framfart i Jugoslavien, Mellanöstern, Nordafrika och Afghanistan från 1999 till idag lär sig hela världen att egna kärnvapen är den enda chans man har att slippa undan i enlighet med den anammade principen om avskräckning i stället för avspänning och samarbete. Offren för Natos framfart räknas inte officiellt men uppskattas till flera miljoner på tjugo år.

I utredningen har vi inte kunnat finna uttrycket gemensam säkerhet, vilket av Palmekommissionen användes för att beskriva den nödvändiga situation där alla parter är säkra. Ett sådant tillstånd föresvävar varken utredaren eller uppdragsgivaren. Det är vår egen säkerhet tillsammans med Nato som gäller. Tror någon att detta främjar fred?

VARFÖR ÄR DÅ SVENSKA POLITIKER SÅ ANGELÄGNA ATT ANSLUTA SIG?

ANTAG FN-KONVENTIONEN OCH DELTA I OPINIONSBILDNINGEN!

Stocken den 10 april 2019

För Fredsrörelsen på Orust

Ola Friholt, ordförande

Adress: Torget 1, Stocken, 474 92 Ellös

Tel 0304-51215 Email: ola.friholt@gmail.com

PELLA THIEL Fred Med Jorden - På Vems Villkor?
För mångfald mot enfald
Välkommen till Ellösparken torsdagen den 6 mars kl 19

Torsdag 28 november talar fredsforskaren och världsaktivisten Jörgen Johansen under rubriken - PALESTINA hösten 2024 Finns det ett ljus i mörkret? - Välkommen kl 19 i Ellös Folkets Park!

Tors 31 okt talar fredsforskaren och konstfotografen
Jan Öberg, nyligen hemkommen från ännu en resa till Kina:
KINA TUR OCH RETUR
Intryck under 40 år

mottog då denna dikt av Ola.

FOLKETS FREDSPRIS i enlighet med Nobels testamente 2022
Seminarium, prisutdelning och Nobelfest i Svanviks skola vid Stocken (västra Orust) lördagen den 3 december 2022
Vår pristagare läkaren, doktorn i fredspedagogik, aktivisten KARIN UTAS-CARLSSON: FRÅN MILITÄR AVSKRÄCKNING TILL GEMENSAM SÄKERHET - ett bidrag till fredsundervisning

Erni & Ola Friholt - Världsmedborgare på Orust - Film i två delar av Jan Öberg - TFF Transnational Foundation for Peace & Future Research.

I dag, 24 oktober 2020, fyller FN 75 år! Och fredsforskningens pionjär JOHAN GALTUNG fyller 90!
Dikt till Johan finns här.

Folkets fredspristagare

Medborgarförslag till Orust kommunfullmäktige om åtgärder för att bidra till att bromsa pågående klimatförändringar. 15/3 2019

Gretas Gamlingar vid Göksäter augusti 2019

• Debattartikel: KLARGÖRANDE TILL LYSEKILS KOMMUN 15/9 2020
• Debattartikel: SVERIGE KAN FÖRSVARAS UTAN VÅLD sommaren 2020
• Debattartikel: ATT FRAMKALLA DEMONER sommaren 2020
• Debattartikel: ILFART MOT FRAMTIDEN sommaren 2020
• Debattartikel: HAR VI EN CHANS? sommaren 2020
• Debattartikel: KLIMATKOMPENSERA TILL DÖDS 13/3 2020
• Debattartikel: VAD HOTAR VÅRA INTRESSEN? juni 2019
• FN-KONVENTIONEN MOT KÄRNVAPEN - Remissvar om ambassadör Lars-Erik Lundins utredning 10/4 2019
• Krisbroschyren påtalad: Krisen pågår – vad gör vi? 25/3 2019
• Debattartikel: Farligt säkerhetstänkande 31/3 2019
  
• Debatt om ekologiskt jordbruk 31/1 2019
  
• Misslyckade klimatförhandlingar per design? Debattartikel av hemsidesredaktören 12/12 2018
• Debattartikel - Vem behöver lugnas? ETC-Göteborg 22/10 2018
• Debattartikel - Avklädda krigshetsare
• Debattartikel - Var noga med fakta. SyreGlobal nr 54 2018
• Debattartikel - Militärmanövrer förstör miljön. ETC-Göteborg 11/10 2018
• Öppet brev - Avbryt Nato-samröre 1/12 2018
• Brev till Agenda om Syrien-inslaget 15/4 2018
• Uttalande - Bygg broar - inte murar 11/4 2018
• Debattartikel - Konserver mot krig? 14/2 2018
• Uttalande - Förbud mot kärnvapen 2/12 2017
• Insändare - Är Sverige fredligt? 18/7 2017
• Uttalande - Är terrorismen förvirrad? 19/4 2017
• Uttalande - Återuppliva Sverige som fredskraft! 3/12 2016
• Öppet brev - Hejda de skändliga! 28/11 2016
• Öppet brev - Widmans fasta övertygelser 21/12 2016
• STOPPA KOLONIALISMEN! Öppet brev den 17/3 2016
• EN FREDLIG VÄG TILL FRED - Uttalande vid Folkets Fredspris i enlighet med Nobels testamente den 5/12 2015
• Uttalande: Vänd Nato ryggen! - Låt oss stärka FN genom att vara ett starkt fredsförbund! 19/10 2015
• Öppet brev: HUR STOPPAR VI VÄRDLANDSAVTALET? 13/10 2015
• Yttrande om promemorian om Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd - 28/9 2015
• Öppet brev: PRAKTISK REGERINGSFEMINISM 21/4 2015
• Öppet brev: FÖR EN FEMINISTISK POLITIK 5/3 2015
• Öppet brev: VAD ÄR NATO? 22/1 2015
• Öppet brev: BEVARA SVERIGE ALLIANSFRITT! 6/12 2014
• GRÄNSPOLIS MOT FLYKTINGAR I SJÖNÖD 6/11 2014
• FREDSPRIS PÅ AVVÄGAR! 12/10 2014
• Världens folk och regeringar, besinna er! 23/4 2014
• Nobels fredspris får ej missbrukas! 7/12 2013
• Är krig en bra affärsidé? 16/4 2013
• Stoppa drönarna! 16/4 2013
• JÄMSTÄLLDHET UTAN ILLUSIONER! 7/3 2013
• Det evinnerliga skumrasket kring handeln med vapen - 8/3 2012
• FLYKTINGAR FÖRTJÄNAR HÄNSYN - 12/4 2011
• INGEN SVENSK MILITÄR TILL LIBYEN mars 2011
• Främlingsfientligheten - öppet brev till sveriges regering och riksdag 21/9 2010
• ISRAEL VILL DÖDA SOLIDARITETEN - Uttalande 31/5 2010
• Återupprätta Sveriges Alliansfrihet! - uttalande om Afghanistan 10/4 2010
• Afghanistan nov 2009
• EU och rasismen - 26/11 2007
• VI VILL HA EN KONSTITUTION FÖR VÅR TID! - 12/4 2006
• Svensk militär i Afghanistan - 6/12 2005
• Flyktingbarnen - 16/4 2005
• Fredsprojektet Europa - 16/4 2005
• Om kvinnofridsdomstolar - ERNI & OLA FRIHOLT - 24/1 2005

Admin