Social hållbarhet i klimatkrisen - Om demokrati, klyftor och samhällskontraktets sönderfall
Föreläsning av ekonomen och humanekologen
Kenneth Hermele i Henåns kulturhus den 21 februari 2019
1987 kom den s k Brundtlandrapporten, Report of the World Commission on Environment and Development: Our Common Future, Vår gemensamma framtid. Där nämndes begreppet hållbar utveckling. Rapporten beredde vägen för den s k Riorapporten 1992. I och med denna rapport slog uttrycket hållbar utveckling igenom. Begreppet definieras som en utveckling som gör det möjligt för dagens generation att tillfredsställa sina behov utan att hindra framtida generationer från att tillfredsställa sina. Det är ett idealt läge för samhället där levnadsvillkor och resursanvändning möter mänskliga behov utan att äventyra hållbarheten i ekosystem och miljö. Framtida generationer ska inte stängas ute från möjligheter. Det är en krävande definition.
Den ekologiska dimensionen är numera stadfäst i 16 miljöpolitiska mål som riksdagen har antagit.
Jag ska här framför allt tala om den socio-ekonomiska dimensionen. Social hållbarhet växer ur social jämlikhet och jämställdhet. Samhällets sociala hållbarhet uppstår när klyftorna är små och avtar när de är stora. Idag talar man bara om ekonomisk jämlikhet.
Thomas Piketty har i sitt stora verk KAPITALET i tjugoförsta århundradet (orig. 2013) beskrivit vidgade klyftor.
För Marx är pengar inte kapital, men pengar kan vara kapital. Kapitalisten använder pengar till att skapa kapital, medan adelsmannen äter upp det. Piketty talar om förmögenhet, inte kapital, trots namnet på hans bok. Hans terminologi är inte den marxistiska.
Hans tes är att klyftorna ökar mellan fattiga och rika när avkastningen blir större än tillväxten av lönerna i ett samhälle.
I Sverige låg avkastningen jämnt med lönetillväxten fram till 1982. Därefter drog avkastningen på kapital iväg och klyftorna ökade då löntagarnas behållning efter skatt på lön minskade. Det var följden av att valutaregleringen avvecklades och finansmarknaden släpptes fri.
Idag är klyftorna i USA och Storbritannien samma som under första världskriget. De vinster som gjorts socialt och ekonomiskt under ett sekel är nu uppätna igen. Däremellan låg ett “gyllene kvartssekel” med ökad tillväxt samtidigt med ökad välfärd och jämlikhet. Detsamma skedde i Sverige, men 80-talets socialdemokrater anammade USAs politik… Finansministern Kjell Olof Feldt sa till sin statsminister Olof Palme: “Alla gör så här. Vad gör vi?” Palme svarade: “Jag fattar inget av detta. Gör som ni vill!” Valutaregleringen släpptes. Resten vet vi. Ekonomisk demokrati önskades förvisso av Olof Palme, men av löntagarfonderna blev inget. Inkomstskillnaderna ökade efter 1980. Göran Persson ville senare ha ”det gröna folkhemmet”. Han fick idén av Stefan Edman. En annan modell blev alltså påtänkt, men man klarade inte att genomföra den.
Man kan uppröras av ojämlikhet. USAs ojämlikhetskurva: De 10% rikaste gick från 45% av inkomsterna före 1940 via 35% av inkomsterna till 1980 och därefter åter till 45-50% av inkomsterna. Ett fåtal miljardärer har lika hög inkomst som halva världsbefolkningen.
En intressantare jämförelse får vi med Ginikoefficienten. Den anger hur mycket inkomst som måste flyttas för att nå ett jämlikt tillstånd.
Ginikoefficienten är ett ekonomiskt mått på ojämlikheten, dvs skillnaden i inkomster i en befolkning. Ginikoefficienten har ett värde mellan 0 och 1, där 0 innebär att alla har exakt lika stora tillgångar, medan 1 innebär total ojämlikhet. Gini 1 betyder att all inkomst måste flyttas för att nå jämlikhet vid Gini 0. Ju lägre ginikoefficient desto mer jämlikt fördelas löner, vinster, bidrag och andra ersättningar inom ett land. Olika länders ginikoefficient jämförs: Den amerikanska är mycket högre än den svenska och den isländska är lägre än den svenska.
Inget land i världen har så jämn inkomstfördelning att inte hälften av inkomsterna behöver flyttas till de fattigare för att inkomsterna ska bli jämnt fördelade.
Hur ska inkomst mätas?
BNP per capita kan användas för att jämföra länder men är inte entydigt. Ett ovägt genomsnitt kan inte jämföras med t ex ett genomsnitt där medelklassen har vuxit, t ex i Indien och Kina, eftersom då ojämlikheten förefaller minska. En jämförelse som utgår från världens hushålls inkomster uttryckt som köpkraft i respektive land ger ett resultat av stillastående inkomstklyftor (=stabila klyftor). Dessa mått är politiskt betydelsefulla. I världens alla länder måste minst 50% av inkomsterna flyttas för att nå jämlikhet, vilket mått man än använder.
Jämförelse mellan olika länders inkomstskillnader 1995 och 2010. I Sverige har hushållens disponibla inkomstskillnader räknat i ginikoefficient gått från 0,21 år 1995 till 0,28 år 2010, således ökande klyftor. I Danmark är inkomsten jämnare fördelad. I Sverige har klyftorna ökat mycket snabbt. I övriga länder är det samma tendens. I USA har ginikoefficienten under samma tidsperiod ökat från 0,36 till 0,40.
Gruppen Reformisterna inom socialdemokratin vill återupprätta den gamla svenska modellen. Detta kräver en stark omställningspolitik mot ett grönt folkhem.
Den relativa fattigdomen har ökat mest i Sverige, från 3,7% till 9,1% som lever under halva medianinkomsten (se figur). 5% innebär fördubbling.
En person lever i relativ fattigdom om hen har mindre än hälften av medianinkomsten i det land hen lever i (OECD:s definition). I Sverige har fattigdomen ökat mer än i alla andra OECD-länder. I Italien har fattigdomen minskat mest. I allt detta är det pengar och inkomst som räknas, inte resurstillgången. I Sverige finns ju också socialbidragsnormen vid en viss nivå.
Figur 2 visar en pyramid som föreställer antalet vuxna personer i världen och inom parentes deras procentandel av den vuxna världsbefolkningen. På vänster sida om pyramiden ser man motsvarande förmögenhet, alltså 3,546 miljoner vuxna personer har en förmögenhet mindre än 10 000 USD och 33 miljoner (översta toppen av pyramiden) har över 1 miljon USD i förmögenhet. På höger sida ser man fördelningen av världsförmögenheten i tusen miljoner USD (biljoner på svenska) och i procent. Alltså: 73% av den vuxna befolkningen i världen har en förmögenhet på 6,1 biljoner USD eller 2,4% av världens förmögenhet medan 0,7% av den vuxna befolkningen äger 45,6% av världens förmögenhet.
Med förmögenhet avses tillgångar i pengar, aktier och värden i övrigt.
För varje år blir klyftorna större. Siffran i toppen, 33 miljoner, ökar litet. Pyramiden visar allt större ojämlikhet.
Figur 3 är tagen från en bok av Richard Wilkinson & Kate Pickett (2009): The Spirit Level (Jämlikhetsanden).
De länder som har mindre inkomstskillnader (är mer jämlika) har bättre sociala förhållanden.
I socialt index inkluderas: Förväntad livslängd, matematik- och läsförmåga, spädbarnsdödlighet, dråp, fängslade, tonårsfödslar, tillit, fetma, psykisk ohälsa (inkl. alkohol- och drogmissbruk), social rörlighet.
Social hållbarhet inkluderar förtroende för människor man inte känner. ”Det sociala kapitalet” är något att vårda.
Robert Putnam är en amerikansk professor i statsvetenskap vid Harvard universitetet. Han har blivit berömd för sin teori om socialt kapital. Han har undersökt demokratiseringsprocessen i Italien. Det är stora skillnader i utveckling och politiskt deltagande mellan norra och södra Italien. I norra Italien – där man sjunger mycket – är utvecklingen hög med tillväxt och deltagande och engagemang i det politiska livet stort, i södra Italien tvärtom. Tes: Det sociala kapitalet växer underifrån genom nätverkande. Det växer när människor träffas och gör något tillsammans. Detta förklarar den svenska utvecklingen via folkrörelser, inte kapital eller naturtillgångar utan fackförenings-, nykterhets- och frikyrkorörelserna.
En annan uppfattning än Putnams är att det som skapar det sociala kapitalet är när samhället är sådant att människor har förtroende för institutioner som skolan, rättsväsendet m fl.
Den tredje teorin om social hållbarhet och socialt kapital: Ju jämlikare vi är desto bättre är det för det sociala kapitalet. Ska inte dessa företeelser gå att förena och samverka? Det är en klassisk socialdemokratisk position.
Ingela M: I tabellen ter sig Sverige bättre än Danmark, men i den förra hade Danmark bättre position i fråga om fattigdom. Hur kommer detta sig?
Kenneth: Detta har att göra med valet av faktorer som använts vid beräkningen. Man kan alltså få olika svar beroende på hur man frågar. Bra att veta.
Ingela igen: Världens minskade totala fattigdom anses ju bero på Indien och Kina. Hur ser det ut i resten av världen?
Kenneth: Halverad fattigdom mellan 1990 och 2015 har uppnåtts på grund av att medelklassen ökat i de mest befolkade länderna Kina och Indien. Som absolut fattig räknas den miljard människor som tjänar mindre än 1 USD per dag. Två miljarder människor tjänar mindre än 2 USD/dag.
De 17 globala målen för hållbar utveckling fram till 2030 innehåller sustainability (ekologiska mål) till skillnad från de gamla målen OCH samtidigt tillväxtmål, i avsikt att minska fattigdomen. Detta är paradoxalt. Det sociala kontraktet hotas av att rivas itu av de idag ökande klyftorna.
Flera faktorer påverkar utvecklingen och maktförhållandena. Kina äger idag mest USA-skuldsedlar och kan påverka USAs ekonomi mer än Trump anar. Men Kina har historiskt agerat huvudsakligen som handelsmän, t ex i Surinam redan 1870. Jämför med européernas framfart. I Namibia rövade tyskarna så mycket som möjligt. I Kongo gjorde kung Leopold den II likadant. Men överallt gör kineserna bara affärer, medan Europa och USA tar vad de behöver, suger ut o s v. I Afrika idag gör kinesiska bolag avtal om naturtillgångar och bygger i gengäld infrastruktur och anläggningar, till och med fotbollsarenor.
FRÅGESTUND
Fråga: Vad är så bra med Japan, som alltid framhålls, och syns i diagrammet?
Svar: Japan har låga skatter och väldigt små inkomstskillnader, dessutom en levande landsbygd. Sverige lever på att vi har förhållandevis höga skatter. I diagrammet ingår inte lyckoindex. Danskar upplever sig som lyckliga. Det mäts inte i diagrammet.
Fråga: Socialt kapital, är det ett bra begrepp?
Svar: Ja, det sammanfattar ett antal karakteristika. Tanken är god och kan påverka politikers förståelse och beslutsfattande.
Fråga: Vad tror du om den tilltagande klimatförändringen? Den och resursknappheten måste ju snart bli avgörande för jämlikheten?
Svar: Hans Rosling, som givit oss positiv statistik, var inte så intresserad av miljön och inte heller av mellannivåerna. Därmed blir hans uppgifter lite bristfälliga. Piketty är däremot intresserad av de yttersta ändarna (liksom Oxfam): den övre delen jämförd med t ex halva befolkningen. Hittills har man negligerat tillväxtens gränser. Nu är det en annan situation. Idag är frågan om det finns någon kraft som kan kombinera ekologi och social utveckling. Rockström säger att vi nu är nära gränsen. Enligt FN:s klimatpanel, IPCC, hade vi tidigare 12 år på oss. Nu anses det inte längre att 1,5 grader är möjligt att klara. Vi håller inte temperaturhöjningen ens vid 2 grader. Ändå har man i Parisavtalet satt som mål att inte nå upp till 2 grader. Katastroflarmen är många. Insekter dör undan. Ryggradsdjur i Sydamerika dör ut i det som kallas “det sjätte stora utdöendet”. Det är så sorgligt att jag inte vill tala om det.
Publ.: Militärens miljöförstöring är det tyst om.
Svar: Ja, så är det. De ökande militära resurserna är den riktigt stora boven. Den faktorn ingår aldrig i tabellerna. Därtill kommer skatteflykten, som är känd av Skatteverket. Det försvinner cirka 66 miljarder kronor per år till skatteparadisen.
Karin: Kyotoavtalet har bristfällig redovisning av de militära utsläppen. Och i Sverige redovisas inga sådana uppgifter.
Erni läser upp en text där Gudrun Schyman klargör att krisen kräver omställning från militärt till civilt.
Kenneth: Ekoekonomer talar om nedåtväxt (degrowth)i stället för tillväxt. Är det möjligt? När gjorde man något liknande? Under Andra Världskriget växlade man snabbt från civil till militär konsumtion och tillbaka till offentlig när kriget var över. Dåtidens kompromiss mellan kapital och arbete berövade kapitalägarna viss rikedom. Förutsättningen var hotfulla företeelser som fascism och depression. Det fanns då moraliska föresatser. Hur väcka dem idag? Dåförtiden hotade också ett alternativt ekonomiskt system i segrarmakten Sovjet. Detta bidrog till ett spelrum för beskattning av kapitalet. På 30-talet hade man rustat för att hålla sysselsättningen uppe. Efter kriget var det tvärtom - till en början. Man såg inte ekologiska begränsningar då. Miljöhoten skulle idag kunna utnyttjas... Idag är hotet mot kapitalet borta, och många tror inte på allvar på klimathotet. Därför fortsätter allt...
Erni påpekar att Fredsrörelsen på Orust hittills nått trehundra medlemmar. Det finns plats för många fler!
Karin Utas Carlsson och Ola Friholt
Foto: Erni Friholt
Upp
|
