Folkets Nobelpris För Fred på Orust den 6/12 2014
Fotograf: Rolf Larsson
Referat från seminarium den 6 dec. i samband med utdelning av Folkets Nobelpris för fred som Nobel ville ha det
Plats: Svanviks skola vid Stocken, västra Orust.
Organiserat av Fredsrörelsen på Orust, www.fredsrorelsen-pa-orust.se
Ola Friholt hälsade välkomna och berättade om platsen, Svanviks skola där han själv gått till fjärde klassen i folkskolan. Han framhöll att frågan om Nobels testamente ligger bakom dagens hela evenemang. Fredsrörelsen på Orust har inbjudit Nobelstiftelsen i Stockholm, som ju är ytterst ansvarig för Nobels fredspris, men de har tackat nej pga stor arbetsbörda i dagarna. De hade då passat på att påpeka att många vill använda Nobels namn och att man inte får ”missbruka” det. Här säger Ola att det är enkelt att kalla vårt pris ”Till minne av Alfred Nobels Testamente”. Inbjudan har också gått till Nobelkommittén i Oslo. Denna har dock inte svarat.
Prismotiveringen: FOLKETS NOBELPRIS FÖR FRED TILL ÅKE SANDIN
2014 års pris tilldelas ÅKE SANDIN, mångårig antimilitarist och aktivist genom Tyresö U-lands- och Fredsförening (TUFF) och via mer än 1300 program i lokalradion i Tyresö, nästan varje söndag i åratal.
Åke var ordförande i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen efter Per Anders Fogelström, i slutet av 1970-talet. Han har skrivit flera hundra artiklar och krönikor i Freds- och dagspress under mer än 50 år och har aldrig vikit en tum från förkastandet av våld och våldsapparater som det militärindustriella komplexet, Nato och liknande. Han insåg tidigare än de flesta i sin samtid destruktiviteten och meningslösheten i militärt s k försvar.
Åke uppfyller med råge Alfred Nobels krav för Fredspriset och har dessutom verkat för fredlig utveckling i indiska byar genom insamlingar till grundandet av byskolor m m. Han har också tilldelats Lilla Fredspriset och andra utmärkelser genom åren
Härefter startar dagens seminarium. Det första föredraget är av pristagaren själv Åke Sandin, historiker och pedagog, från TUFF, Tyresö U-lands- och Fredsförening:
Förbannad pacifist: Om militaristiska myter
Åke börjar med att hälsa från Pierre Schori, som i år hållit ett föredrag här på Orust. Han uttryckte sig mycket uppskattande om Fredsrörelsen på Orust, landets mest aktiva fredsförening
ÅS pekar därefter uppskattande på nästa föredragshållares karta på väggen, Agneta Norbergs karta över USA:s militära baser utanför sina egna gränser, c:a 700 stycken.
ÅSs första bok Goda krigare: och andra militaristiska myter handlade således om militaristiska myter, precis som det här föredraget. Den följande boken hette: Förbannad pacifist.
ÅS: Vi pacifister är vanliga människor på gott och ont. Jag fyllde 13 år när Andra Världskriget var slut. 30-40 miljoner döda och många, många fler skadade fysiskt och psykiskt. På den tiden visste jag inte mycket. Jag läste ”Bigggles” och lekte krig med mina kompisar. Det var krigarliv och den tidens oskyldiga porrtidningar. Jag mönstrade och sökte in till fallskärmsjägarna i Karlsborg för att höra till de tuffa. Men jag var student och blev placerad i befälsskola. Vid 22 års ålder förde jag befäl över 40 repgubbar. När jag nästa gång blev inkallad hade jag läst historia. I Andra Världskriget var hälften av de döda civila. Jag hade funderat över den kollektiva skulden, rasismen. Vi fortsätter att tro på den kollektiva skulden. Så t ex inför vi sanktioner mot Iran.
”Förbannad pacifist”. Man blir kritiserad av andra för att man vägrar döda andra människor. Den 26-årige plutonchefen sa till översten: ”Jag har en djävla typ här, ett konstigt mellanting mellan Jehovas vittnen och jag vet inte vad.” Jag blev fängslad i en månad för vapenvägran. Sedan blev jag inkallad som vapenfri. På 60-70-talet satt ett tusen unga män i fängelse för vapenvägran. De som hade begärt vapenfri tjänst kunde klara sig om de hänvisade till sitt samvete men de som hade politiska skäl och de som begärt längre tjänstgöring fick fängelsestraff.
TUFF, Tyresö U-lands och Fredsförening bildades och man stödde byar och skolor i Indien och Afrika. Under de år föreningen fick stöd från SIDA skickades 1,5 miljoner kronor per år till dessa projekt. Nu, utan stöd, skickas mindre, i år 210 000 kr. ÅS nämner mycket kort radioprogrammen som man kan höra i tyresoradion.se (där finns ett arkiv så man kan höra gamla program). Han har varit verksam där i 29 år, från 1985! Varje vecka! Han har gjort tusentals program och intervjuer. Radion fungerar fortfarande.
ÅS: Eisenhower, överbefälhavare under Andra Världskriget talade, när han senare blivit president, om MIC, Det militärindustriella komplexet. Jan Øberg, TFF, Transnationella stiftelsen för freds- och framtidsforskning ökar antalet bokstäver och talar om MIMAC, militär-industriella-media-akademiska komplexet. Inom etablissemanget stödjer man varandra. Ett exempel är när pressen talar om procenttal och t ex säger att på 50-talet gick 5% av BNP till militära ändamål medan på 70-talet gick 2,5% till sådana, och påstår att det handlar om nedrustning. Då kontrolleras inte vad det innebär i reda pengar när man tagit hänsyn till BNP:s storlek och inflation. Som pedagog har ÅS frågat sina elever vad som är mest 100% av familjen Sandins förmögenhet eller 1% av Wallensbergssfärens, och de förstår alla att det är den senare summan.
På -80-talet talade medierna om ”Mystiska undervattensfenomen”. På -80-talet hade vi ett starkt försvar med bl a helikoptrar. Man påstod att det var sovjetiska u-båtar. Trots stora insatser hittade man ingenting. En brittisk amiral och u-båtsexpert talade om svenska folkets ”periskopsjuka”. Man spionerar bättre från en vanlig färja eller segelbåt. Den ryska u-båt man fann – i Gåsefjärden – hade hamnat där pga grov felnavigering. Ryssarna letade efter den utanför Bornholm. Gåsefjärden är så grund och smal att en u-båt inte kan gå in där i undervattensläge och den kan inte heller vända där.
Rysskräcken. Ett exempel är Sven Hedins Ett varningsord där han varnade för ryssarna. Den liberala regeringen under Karl Staaf fick avgå för att Staaf ville satsa på sociala reformer och inte försvaret. Att Putin skulle vilja skrämma Sverige är en kontraproduktiv idé. Han skulle då föra Sverige ännu närmare NATO, något vi sett är resultatet av den senaste u-båtsoron i oktober. Det är NATO-förespråkarna som gagnats. Östersjön är redan ett NATO-innanhav (de baltiska staterna, Polen, Tyskland och Danmark). Det är bra för säkerheten i Europa om Sverige behåller alliansfriheten. Sverige satsar dock mer på vapenexport och det militära försvaret än på mänskliga rättigheter. I samband med Sovjetunions fall och Warsawapaktens upplösning lovade västmakterna att NATO inte skulle flytta fram positionerna österut. Ett löfte som ju inte alls hållits.
Man tänker sig kanske att Svarta Havet är ryskt område men Turkiet är ett NATO-land liksom Rumänien och Bulgarien. Georgienkriget 2008 började med att Georgien anföll Sydossetien. Ryssland svarade och trängde ända in till Tbilisi, Georgiens huvudstad. Det var Ryssland som i västliga medier fick skulden för kriget. Det var ett ensidigt antiryskt drev. Ryssarna är kanske inte mindre militaristiska än britter och andra. Tänk om USA blev omringat av fientliga baser på det sätt som Ryssland blivit! Minns Kubakrisen 1962, då det var oerhört nära ett kärnvapenkrig därför att USA kände sig hotat när Sovjetunionen förberedde placeringen av kärnvapenrobotar på Kuba.
Kärnvapenupprustningen kräver oerhört mycket pengar. Eric Schlosser har skrivit Bomben: Ett knapptryck från kärnvapenkrig. ÅS tar upp ett av exemplen i Sclossers bok, en situation då det verkligen var ”ett knapptryck” ifrån ett kärnvapenkrig. Det var ren tur att rätt man var på plats och kunde hindra att man följde regelboken. Massmedia tar sällan upp frågor om kärnvapen. Märkligt nog är inte rädsla för kärnvapenkrig ett ämne på dagordningen.
ÅS om att slå hål på myter: Man får ”ta emot stryk” gång på gång när man gör det. När vi fredsaktivister avslöjade myter blev vi kallade ”moskvalakejer”. Vi dissidenter försökte använda vanlig källkritik men blev kallade kommunister och nästan landsförrädare.
Under det första Irakkriget 1991 när Irak invaderat Kuwait spreds en berättelse över världen, en berättelse som kom att uppröra och i hög grad påverka opinionen. Det var historien om bebisarna som drogs ur sina kuvöser, kastades på golvet och trampades på av irakiska soldater. Den som berättade detta påstods vara ett sjukvårdsbiträde som sett detta. I själva verket var det ett propagandatrick där ”sjukvårdsbiträdet” var en dotter till en kuwaitisk diplomat i Washington.
Gång på gång besannas att ”Krigets första offer är sanningen.”
När amerikaner och britter 2003 invaderade Irak byggde det på lögnen (som det visat sig) att Irak innehade kärnvapen.
Första världskriget: Människorna gick ut och jublade när kriget började. Kriget skulle ”make the world safe for democracy”, trodde de, innan de förstod. Kriget skulle göra slut på alla krig. Resultatet blev i stället att flera diktaturer uppstod och att det första världskriget gav upphov till det andra, och detta i sin tur gav upphov till utveckling av kärnvapen.
I TUFF:s radioprogram har poeter behandlats i över hundra program. Ett exempel är Runebergs krigsförskönande diktning. Sådana dikter lärde sig ÅS i skolåldern utantill. Nu läste han för oss en dikt om drönare. Vi fick gissa vem som skrivit den. Ola Friholt, som för övrigt skrivit en diktsamling som erbjuds till försäljning. (Ola diktar också till våra mottagare av Folkets Nobelpris För Fred).
Frågor och synpunkter efter föredraget:
I Progressive Radio Network diskuteras sådana här frågor såsom drönare. På internet: prn.fm
Fredrik Heffermehl: Den senaste u-båtsjakten har ökat intresset för NATO-medlemsskap. I USA är polisen beväpnad. I Norge är polisen obeväpnad. Fremskrittspartiet vill att polisen beväpnas. Troligen får de igenom detta. De anger terrorhot som orsak. Polisen har inte önskat det.
Agneta Norberg: ÅS nämnde i början kartan över USA-baser utanför de egna gränserna (inklusive Alaska-baserna). Det var bra. Jag vill lyfta fram det stora övningsområdet för drönare som finns i vårt land, ett område stort som Blekinge. NEAT North European Aerospace Testrange i Norrbotten är Europas största militära övningsområde.
Tomas Magnusson: På bokbordet här i salen finns 5 ex av Från Platon till PAF. En minnesbok till Per Anders Fogelström. En citatsamling gjord av Tomas och Åke Sandin i TUFF. De pengar försäljningen av de här exemplaren inbringar (valfria summor) går oavkortad till TUFF:s pågående Indienprojekt.
Anna-Lisa Björneberg: När ni nu ändå rekommenderar litteratur vill jag slå ett slag för antologin Bevara alliansfriheten, från Celanders förlag.
Erni Friholt rekommenderar TUFF:s radio. Den kan höras t o m på Orust. Det är program varannan söndag, kl. 10. Tidigare var det varje söndag. Det har varat i 29 år! Förut hade ÅS inte tid att komma till Fredsrörelsen på Orusts seminarier pga att han måste göra programmen.
ÅS: Dessa kan nu höras även i Norge: www.tyresoradion.se
Referat av Karin Utas Carlsson
Upp
|
