Vårens tema: Hur skapas en fredskultur? Föreläsning nr 1, Henåns kulturhus,
4 februari 2016,
av statsvetaren och författaren Karl-Erik Edris
På väg mot en ny civilisation: Från gårdagens visioner till framtidens
Vid presentationen av sig själv får vi veta att KE arbetade i 20 år som spärrvakt i tunnelbanan i förorten med låg trafik. Det blev ett förtäckt kulturstipendium. Han hann skriva sina tre första böcker där. Sedan fick han så mycket uppdrag som föredragshållare att han måste säga upp sig. Nu är han egenföretagare i "prat- och skrivbranchen". Inledningsvis hade han studerat vid universitetet men under forskarutbildningen upptäckt att om man är en "hyacint" kan man inte bli en "tulpan". Han fick i varje fall ingen hjälp till det. Man förväntas tänka som alla andra. Avvika var förbjudet. Så han slutade och fick fortsätta som hyacint. Hans motto blev: "Jag förstör hellre mitt liv efter eget huvud än lyckas efter andras".
KE har 2015 kommit ut med en ny bok "Vart är världen på väg? Perspektiv, strategier och förutsägelser". Hans föredrag bygger på boken.
Historiefilosofi byggs på studiet av civilisationers uppgång och fall. Här sägs att tiden är linjär, med nuet framskrivet. Den teleologiska historiesynen har andra perspektiv, som visas av t.ex. Arnold Toynbee, Oswald Spengler och Teilhard de Chardin.
Berättelsen om eviga framsteg genom rationalitet och vetenskap håller inte längre. Evig tillväxt är en omöjlighet. Är då ett skifte i vårt sätt att tänka en möjlighet, ett civilisationsskifte? Under föredraget och i boken får vi ett svar, en möjlighet finns.
Perspektivets betydelse. Man tänker inte på hur enormt stor betydelse perspektivet har. KE är uppenbarligen suverän på att hitta metaforer. Han för ansiktet helt nära bordet framför sig och illustrerar hur man som myra inte ser hela mönstret på pappret utan endast en oerhört liten del. Han måste flytta blicken för att se något mer och något mer ... Så kommer där en flygmyra och har ett helt annat perspektiv. Han ser hela mönstret och t o m mer än pappret på bordet.
Det är svårt att bli medveten om sitt eget perspektiv. Det är som att lyfta sig själv i håret.
Och så en Nazruddinberättelse (ur den sufiska traditionen). En man ropade till en man på den andra sidan floden och frågade hur man kommer till den andra sidan. Svaret löd: "Du är redan på den andra sidan."
Man har ett perspektiv och visar att man har rätt. Världen är full av folk som tycker sig ha rätt. Vi håller vårt perspektiv för att övertyga oss om att vi har rätt. Att ändra sitt perspektiv och se att man har fel, det vill man ogärna. Det är ju de andra som har fel.
Ännu en metafor: Bananflugorna på kanten av glaset fyllt med äppelcider, vinäger och diskmedel. De dränker sig en och en. Trots att deras kompisar ligger där som lik, fortsätter de att dränka sig. De ser inte liken som en varning. Är mänskligheten som bananflugorna på glaskanten?
Det pågår ett skifte mellan civilisationer. Det har pågått 2-300 år. Möjligen kan vi få ett globalt civilisationsskifte under vårt århundrade. Det tog c:a 300 år innan kristendomen slog igenom i Romarriket. Där låg ett "frö till framtiden", ett band framåt. Man ser inte processerna när de pågår. Man behöver ett överordnat perspektiv, ett flygmyreperspektiv.
Enligt den moderna synen är den materialistiska grunden där och den subjektiva dimensionen kommer därefter. Big Bang är början på en evolutionsprocess där medvetandet så småningom väcks en utan mening och mål. Men ledde fram till oss människor och våra civilisationer. Vi simmar i ett hav av meningslöshet, och en dag är det bara slut. Vetenskapen ger oss inget mål. Det får man hitta på själv.
Människan står där utan svar, förvirrad. Livet är som ett tomtebloss som brinner ut i stora svarta Kosmos. Så trist! Min åsikt är en annan:
Jag tror det finns en subjektiv grund, t o m mer grundläggande än det materiella och där finns mening: "Tillvarons urgrund" eller "Den första källan". Människan ser bara fragment av tillvarons urgrund av fulländad kärlek. Att vara människa är just detta. Det är inget som helst tillfälligt hos människan för hon är förankrad i urgrunden. Hon har det gudomliga i sig. Det materiella finns för att uttrycka det mänskliga men människan är tudelad. Den natur som hör till kroppen har negativa sidor och är misstänksam mot omvärlden, men den högre aspekten av människa är gränslöst kärleksfull.(Teilhard de Chardin). De sämre sidorna håller oss tillbaka och avlägsnar oss ifrån målet.
Vår framtid som fulländade varelser drar oss. Den högre delen av oss är kapabel till fulländad kärlek medan den lägre delen känner kärlek som kan gå över i hat. Vi har en förmåga att vara ungefär som Jesus, helgon. KE talar om "altruistiska genier"(AG) kontra "psykologiska svin".
Vi dras mot AG men det tar lång tid – vissa människor är mycket nära eller framme. För mycket länge sedan, i "arkaisk tid", levde människan i små grupper. De levde i "följsamhet". Men så kom illusionen om "det berättigade hatet". Det är en väldigt stark kraft i hatet. Det är en känsla man själv kan ha. Det finns inom oss liksom förmåga till altruistisk kärlek. Om hatkänslan inte tyglas kan den ställa till mycket.
"Egoenergi". Det mänskliga jaget vill utveckla och förändra, och stora civilisationer skapas. Under perioden cirka 800 f Kr – 200 e Kr levde en rad stora personligheter, religiösa individer såsom Zarathustra , Lao Tse, Konfucius, Pythagoras ... Ett och samma budskap: Hur människan egentligen är. Jesus och Mohammed kom som eftersläntrare. Detta är fundamentalt i den mänskliga utvecklingen. Jesus sa: "Jag och fadern är ett", ett fragment av det Yttersta. Och "Jag har sagt att ni är gudar". Alla har gnistan. Vi är egentligen gudar, kapabla till den villkorslösa kärleken. Johannes 14:12 " Den som tror på mig ska själv göra de gärningar jag gör och ännu större." Det var en djärv undervisning, långt ifrån praktiken som den sedan blev.
Det blev en kyrkokristendom. Civilisationer dör och nya utvecklas. Varje civilisation har en vision av tillvarons mening och mål. Moralen är grunden för samhällsbygget och även en förklaring till lidandet. I kyrkokristendomen tog man bort att alla skulle kunna vara gudar. I stället såg man människan som en eländig varelse, men med möjlighet att komma in i himlen – om vi trodde.
Kyrkokristendomen är ett hierarkiskt system, men under medeltiden tog många till sig att det fanns en fulländad kärlek och man började göra uppror mot makten och begärde rättvisa. Fr o m högmedeltiden blev det mer och mer revolter, och så kom Upplysningstiden med en ny vision. Ett nytt "frö från framtiden". Vi hade levt i teologiskt mörker sedan urminnes tider men nu kom ljuset – det mänskliga intellektet, vetenskapen. Man rensade ut det gamla teologiska skräpet.
Det etablerades en längtan efter det Tusenåriga riket, längtan efter att gud skulle komma tillbaka och införa himmelska principer på jorden. Drömmen om det rationella paradiset. Med vetenskapens hjälp skulle vi bygga upp den bästa av världar.
Nya visioner förgjorde gamla teologiska idéer och institutioner. Människor levde i misär. Visionen om frihet, jämlikhet och broderskap tog sig an maktmissbruk och drev det ganska långt, så att man skulle rensa bort nästan allt vad gammal religion hette. Nu dyrkas i stället bl. a. Mammon men kallas inte för Gud utan betraktas som snusförnuft.
Vi är ungefär vid 1800-talet. Nu startar en utveckling utan motstycke. Det globala konsumtionssamhället byggs upp. Den oerhörda vetenskapliga utvecklingen leder till ökning av materiella ting och ekonomisk tillväxt blir lösningen. När vi bygger samhället med tro på oändlig ekonomisk tillväxt får vi en mängd problem som vi söker lösa med ännu mer tillväxt, som ger ännu mer problem...
Framtiden
Det finns olika scenarier.
Maktelitens huvudvision. Vi fortsätter som vanligt. Vetenskap, teknologi, mer ekonomisk tillväxt, det globala tillväxtsamhället. Var och en får själv skapa sin mening. Samhället har ingen mening.
Katastroftänkarna (Joseph Tainters komplexitetsteori https://youtu.be/G0R09YzyuCI). Det kommer att gå åt skogen för att vi har drivit detta så långt. Problemlösning kräver resurser. De flesta problem kvarstår och samhället kollapsar. Något nytt kan komma när samhället gått under. Samhällskollaps: brist på resurser, energi, mat. Andra säger att kollapsen redan har börjat, som backhopparen som redan hoppat från hopptornet (John Michel Greer https://youtu.be/hkwjTa3Wdn4).
Så har vi de gränslöst optimistiska Alla problem löses med hjälp av teknologin. Vi blir överintelligenta halvrobotar.Vi lever i "överflödsindustrialismens era". Det leder till bristindustrialism som leder till återbrukssamhälle när det finns mycket litet. Sedan kan man nå det ekotekniska samhället och då äntligen vara i balans. Psyke och teknik smälter samman (Eric Drexler https://youtu.be/nqohcO1X9N0).
Jag då?, säger KE. Jag är optimist. De problem vi skapat måste vi kunna lösa. Det blir en maktkamp mellan dem som tror vi är på rätt väg och dem som säger tvärtom.
Vi har ett ekonomiskt system som bygger på att naturen räknas som gratis. Det behövs en kraftig snyting för att uppfinna ett annat ekonomiskt system som bygger på rättvisa och jämlikhet. Den processen har pågått ett par hundra år.
Här får vi en ny metafor, fjärilsmetaforen. Först har vi larven, sen puppan, sen den utvecklade fjärilen. Puppan går under för att den ska kunna utvecklas till en fjäril. Fjärilsblivandet tar i vårt fall flera hundra år. I larven och i puppan finns fröet till framtiden, fjärilen. Mycket går åt fanders. Vilken länk är jag? Cynism om man ger upp. Ett steg i rätt riktning mot fjärilen är en del i förändringen.
Jag hör till dem som är optimister trots att det ser eländigt ut, säger KE. Det är en strid om mentaliteter. Det finns mycket upprördhet i vår tid. Vi pekar finger: Andra är idioter. Vi projicerar och ägnar oss åt syndabockstänkande. Grupper står emot grupper och gapar och skriker. Vi måste samarbeta för att lösa problem på ett människovänligt sätt. Man ska följa sitt varma hjärta: kärlek till .....inte rädsla för.... Man är en liten skit, men gör man sitt bästa lyser man upp litet. Om alla gör sitt löser vi det här.
En "kreativ minoritet" svarar på ett samhälles utmaningar. När kreativiteten förloras behåller ledarna makten. Vid stora civilisationsskiften blir det "interna proletariatet" bärare av det nya. Det "externa proletariatet" attackerar. Det blir stor villrådighet om inriktningen. Det väcks en motkraft mot samhället då man inte vet vad man ska göra. Hat, terrorism, konspirationsteorier. Så kan man komma vidare till en mer positiv inställning, göra något för människor.
Alla människor har en förmåga att känna kärlek och omtanke för en liten krets människor, de nära. Cirkeln kan utvidgas och man hittar lösningar. Det handlar om fred. En viktig del av fredsarbetet är att utvidga cirkeln till att omfatta fler och fler. Då det inte längre finns någon gräns är man i stort sett i mål. Det är en process då cirklarna vidgas. Arbete för det nya. Gruppen av människor växter, tyr sig till varandra, samarbetar.
Det finns tre positioner från vilka man kan arbeta för den nya civilisationen. I KEs bok kallas position 1 för "renodlare", profetiska optimister som står upp för det nya, det positiva samhället som byggs här. Position 2: "Insidan", de som väljer att arbeta inom befintliga institutioner. Vi känner inte igen alla de här människorna, de som arbetar inom systemet. De kan vänta på sin tid när det blir möjligt för dem att verka (t ex Gorbatjov, de Klerk, kung Carlos). Position 3: "Överbryggarna" kan skickligt vara i båda världarna samtidigt.
Man ska se upp med sin tendens att såga folk med fotknölarna. Odla det varma hjärtat och tänk optimistiskt. Vem är jag? Vad kan jag bidra med? Vi kan ha mycket större inflytande än vi själva tror. Vi kan vara den pusselbit som fattas. Var renhjärtad och verka för det goda samhället.
Det finns "ryggradsknäckande kriser". Det kan inte fortsätta som nu. Krisers omfattning påverkas av hur stort motstånd vi gör mot det nya. Transformationen på det personliga planet kan vara väldigt dramatisk.
Systemet vi lever i är drömmen om det rationella välståndet. Men systemet är ett förtryckarsystem där orättvisor och ojämlikhet skapas hela tiden. Det finns inte så många glada slavar. Fred med andra kan man bara göra bara när man har fred med sig själv. Grunden för fred är att vi alla inser att vi är bröder och systrar, att vi alla är lika mycket värda. Hjärtat känner ingen skillnad mellan människor. Huvudet gör det.
Det finns sex "hjärtdygder":
Uppskattning, medkänsla, förlåtelse, ödmjukhet, förståelse och mod.
Uppskattning: Det är lätt att vara kritisk mot allt möjligt. Irriterad också. Det är inget tecken på att man har rätt. Det är ett tecken på att man kan lära sig. Tänk på de bra sidorna och uppskatta dem!
Medkänsla vetter mot förståelse. Man förstår djupare varför människor är som de är och vad som skapat situationer, vilket vetter mot förlåtelse: Se hur det är, inte direkt se mellan fingrarna, men försöka förstå, vilket vetter mot ödmjukhet: Det är inte vår uppgift att trampa och trycka ned. Så når man förståelse på ett ännu djupare sätt, i en aspekt av fred, av den subjektiva kraften bakom fredssträvanden. Denna subjektiva dimension av freden kan utvecklas vid köksbordet. Och så, på slutet, Mod: Att förstå, känna med medkänsla, integritet, våga stå upp för det som är rätt, förankrat i ens rena medkännande hjärta. Pröva åtminstone litet och fortsätt från det.
Vi är rädda. Minns fjärilsmetaforen: 100%ig katastrof från larv och puppa till fjäril. Vi har militärallianser, konkurrens och elände. Vi är vana vid detta men måste odla subjektiv fred. Träna oss i det rena hjärtat.
Fråga: Vad är det för händelser i nutiden som satt kursen mot det vi ser idag?
KE Olika typer av krig har haft stor betydelse. Krig kan ibland vara som en akut operation. Ryggradsknäckande kriser. Finanskrisen var försmaken. Vi lånar mer och mer för att vi lånat för mycket redan. Krishanteringen kretsar kring att förstå måttligheter. I det personliga livet kan man råka ut för olika typer av katastrofer och komma till en punkt när man måste se vad som var bra. Sedan kan man tänka framåt.
Man går där. Livet kommer ifatt en. Ännu en metafor: En orm som sväljer en get. Geten pressas långsamt igenom ormens matsmältningskanal. Jag tänker där i min livskris: Jag måste smälta "geten". Min kamp med geten gjorde att jag blev en bättre människa. Det finns alltid något, ett korn av något vackert som har med hjärtat att göra. Hur blev det som det blev? Hur blev du som du blev? Det är viktigt med autonomi och att respektera andra människors väg och utveckling.
Fråga: Var får du din inspiration, av läsning eller kommer den inifrån?
KE Jag läser för att få ett sätt att uttrycka vad jag egentligen innerst inne vet. Det är viktigt med inre lyssnande. Intuitionen leder men läsning hjälper mig att hitta ord som andra kan förstå.
Man får förstå alla typer av projekt. Alla måste hålla på med sitt tills de tröttnar. Det handlar om respekt för individen. Man får ta sina bästa idéer och hålla på tills man tröttnar. Då är det inte bra längre, och man väljer något annat. Man får visa respekt för att det gäller alla. Man får inse var man är, ta de där stegen, även om de är stapplade, och så hålla på tills man tröttnar. Och sedan välja något annat.
Fråga: Man möter så mycket elände. Det är en balans att hålla empatin vid liv och ändå inte nötas ned.
KE Det är okej att göra det man klarar av. Så kan man testa litet till om man klarar det. Ingen har större räckvidd än man har.
Vår gode vän, lärofader och pristagare Johan Galtung avled i Oslo i fredags, den 16/2. 93 år och länge bräcklig. Han fick vårt Folkets Fredspris år 2017 och mottog då denna dikt av Ola.
Häften i nytryck att beställa
1) Om vapen vore lösningen...
2) Maktens Irrvägar
Läs mer och beställ på förstasidan
Vårens program:
Tors 14 mars Fredsforskaren och konstfotografen
Jan Öberg:
NÄR FÅR VI EN VÄRLD I FRED?
Omtänkande, rustningskollaps, klimatkris
Lokal: Ellösparkens entréhall
fri entré och start kl 19
Tors 11 april Fredsforskaren och aktivisten
Jörgen Johansen:
KLIMATKATASTROF – HOT OCH MÖJLIGHET.
Lokal: Ellösparkens entréhall
fri entré och start kl 19
Debattartikel, okt 2020: MÄNSKLIGA PANDEMIER
I dag, 24 oktober 2020, fyller FN 75 år! Och fredsforskningens pionjär JOHAN GALTUNG fyller 90! Dikt till Johan finns här.
Upprop till alla världens ledare oktober 2020
Fredsforskaren Jan Öberg, Lund, har lanserat ett upprop till alla världens ledare med krav på att 50% av alla militärutgifter ska gå till klimatarbetet. Han skriver så här om uppropet: It proposes that the world's governments immediately cut military expenditures by 50% and transfer the saved funds (about US$ 1000 billion!) to solve the main problems humankind faces - such as climate change, war and militarism, the UN goals of development for all and, of course, the Corona crisis. Skicka ett mail till oberg@transnational.org och skriv ordet Endorse i mailet, följt av ditt namn så är du med och stödjer detta.
Vi har skrivit under. Gör det NI också. Droppen urholkar stenen!
Debattartikel: KLARGÖRANDE TILL LYSEKILS KOMMUN 15/9 2020
