OMSTÄLLNING I KLIMATKRISENS SKUGGA - Gunilla Almered Olsson
Referat av föreläsning av professorn i humanekologi Gunilla Almered Olsson
i Henåns kulturhus den 30 september 2020
Höstens tema ”Global uppvärmning och kallt krig” antyder att vår kritiska belägenhet har stor spännvidd. Klimatkrisen kan skapa ett solidariskt samhälle frigjort från internationella konfliktskapande belastningar.
Föreläsningen ledsagades av 34 illustrationer av vilka ett fåtal återges här. De finns också tillgängliga i pdf-format, se länk i slutet av referatet.
Som humanekolog och växtekolog har Gunilla gjort internationella insatser. Hon är född i Almered i Västergötland och bor nu i Lyckedalen på Hisingen, vilket kommer att märkas.
”Om jordbruket i Lyckedalen vore borta skulle där vara skog inom kort”, säger Gunilla, som själv är aktiv i omställningsrörelsen. Varför omställning? Det är helt nödvändigt! Vi måste få fred med jorden, som Elin Wägner så riktigt förmulerade det. Planetens gränser kräver en omställning av matproduktionen och andra globala systemtjänster.
Bild på Västkustens landskap: Älgön i Kungälvs kommun och Klöverön i Tjörns kommun.
Matlandskapet har olika uttryck efter olika matproduktionssystem beroende på lokala förutsättningar. Den förändring som skett utgör en förlust av äldre etblerade system med mångfald till förmån för ett enda ”enfaldigt” system, vilket ökar sårbarheten.
Mat för människor ska beakta välbefinnande, vara nyttig för kropp och själ. Den bör finnas i tillräcklig mängd, vara ekonomiskt rimlig för alla och vara tillgänglig dagligen inom fysiskt räckhåll. Men idag finns inte längre några lokala lager utan ett ständigt beroende av fungerande import. Endast 45% av vår mat produceras i Sverige. Detta förutsätter säkra leveranser, tillgång till råvaror och energi i andra delar av världen. Vilka arbetsförhållanden råder där?
Försörjning och självförsörjning
Det finns nio miljödimensioner av avgörande betydelse för planetens uthålliga försörjningsförmåga. Det gäller markanvändning, hushållning med färskvatten, biologisk mångfald, friska hav m m.
Matproduktionen har flyttats från Sverige genom medveten styrning med ekonomiskt rationella argument och god energitillgång, vilket har gjort den billiga importen möjlig. Idag råder brist i matförsörjningen globalt. Och dessvärre ledsagades 1950-talets revolution i det svenska jordbruket av att beredskapslagren avvecklades. Den rådande ekonomismen säger att produktionen bör ske där det är billigast att producera. Marknadsmekanismen sköter fördelningen. (Detta gäller oavsett de sociala förhållanden som råder där den billiga produktionen sker.) Därför har Sverige inte längre 80-90% självförsörjning, utan bara 40-50%.
Den högsta graden av självförsörjning fanns år 2008 i Sydamerika, Australien och USA. Kina, Norden, Västeuropa, Mellanöstern och Nordafrika har lägst självförsörjningsgrad.
Ytterligheterna exemplifieras av Argentinas högavkastande soyaodling och Almereds landskap i Västergötland, där åker och skog omväxlar till större hållbarhet med lite högre variation.
Trenden går mot allt större likriktning av matproduktionssystemen. Konsekvensen blir att gamla etablerade produktionssystem förloras tillsammans med tillhörande kunskap. I sammanhanget minskar den livsviktiga biologiska mångfalden.
Med begreppet ekosystemtjänster betecknas naturens bidrag till människan. Och dessa bidrag är många: mat, energi, material, assistans, medicin m m - materiella, immateriella och allt som ger livskvalitet.
Inom industrijordbruket är ökande skördar det främsta odlingsmålet. Effekterna av industrijordbruket på ekosystemet berör utarmning av bördigheten, obalans i vattentillgång och i klimatet lokalt och regionalt. Biologisk och genetisk mångfald blir lidande. Dessutom påverkas socio-etniska aspekter, som djuruppfödningsmetoder och djurvälfärd tillsammans med människors arbets- och livsmiljö.
Hållbar matproduktion och matsäkerhet
Nyckelfrågor för hållbar matproduktion:
- klimatförhållanden – transporter – säsongsgrödor
- vad är närproducerat?
- energiförhållanden – fossilfri – radiakfri
- ekoanpassning av grödor och brukningsmetoder
- etisk djurhållning
- traditionell kunskap bör inräknas i modern teknik - Ett av många problem är att dagens husdjursraser inte klarar av att gå i berg!
- pedagogiska dimensioner: folk ska veta var maten kommer ifrån och hur den framställs.
- social hållbarhet är beroende av livsmiljöer
- organisationsformen avgörande – äga – bruka – andelsägande
- matvanorna – tradition – omtänkande
Hand i hand med hållbar utveckling går matsäkerheten. Idag råder svält bland 800 miljoner världsmedborgare. Två miljarder människor är konstant undernärda. Samtidigt är två miljarder överviktiga och dras med välfärdssjukdomar. Inte mindre än 694 miljoner var överfeta (obese) år 2014, och trenden är ökande. I den rika delen av världen blir 35% av maten kastad som avfall. Överflödet ger typ 2-diabetes, hjärtsjukdomar, artrit, spänningstillstånd, sömnapné, hyperlipidemia och andra sjukdomar.
En avgörande fråga är denna: Kan vi föda 9 miljarder människor på vår planet år 2050? Detta hänger på om vi kan bevara och utveckla mark- och produktionskapaciteten, upprätta rättvis fördelning och rättvisa miljöförhållanden. Det är ytterst en fråga om maktfördelning och jämlikhet. Hur bemästras den pågående globaliseringens negativa effekter? Idag råder oljepalmplantagernas terror mot miljön och förnedringen av de bybor som arbetar där. Vinsterna tas av skogsskövlare, plantageägare och importörer i den rika världen.
Frågan om kostvanorna och näringsbehoven är brännande. Varje människa behöver 2100 kcal varje dag. Kostvanor och konsumtionsmönster är styrda av rådande kultur. Den rika världens människor konsumerar allt ätbart: omnivori! Man frågar mindre efter matens näringsvärde och nyttighet. Begreppet säsongsmat är närmast utraderat. Man äter jordgubbar till jul.
Konsumtionsmönstren av såväl vegetarisk som icke-vegetarisk mat har ökat stadigt sedan 1960-talet. Av frukt, bär, grönsaker och kött konsumeras årligen i Sverige mellan 80 och 100 kilo per person. Av ägg och ost är konsumtionen tämligen konstant runt 20 kilo per person och år. Matens kostnadsandel minskade från 18% år 1976 till 13% år 2016, till stor del på grund av nämnda industriella metoder som också gav billig import.
Man äter efter kulturens bud, inte efter vetenskap. Vi är huvudsakligen allätare oavsett näringsvärdet eller säsongsutbudet. Samtidigt sjunker självförsörjningsgraden kontinuerligt. Numera äter vi 80 kilo kött per person och år, men bara 30% av lammköttet är från svenska lamm. Lammköttet kommer huvudsakligen från Nya Zeeland och fraktas runt halva jordklotet. I stark motsats till detta ger inhemsk lokal köttproduktion med betesdjur biologisk mångfald. Utan betande djur växer markerna igen. Denna önskvärda produktion måste också vara etiskt försvarbar.
Det som kallas agroekologisk produktion sker genom kretsloppstänkande och med mycket lite av insatsmedel, vilket ger ökad resiliens (=förmåga till återhämtning) via större kolinlagring i jorden. Växterna tar upp koldioxid genom sin biomassa. Gräsmarker är lika effektiva kolbindare som skog på grund av gräsets underjordiska massa. Agroekologisk produktion ger större mångfald än konventionellt jordbruk. Större mångfald ger också fler ekosystemtjänster, som motståndskraft mot insektsangrepp och bättre jordkvalité. Mer än ¾ av matgrödorna globalt är beroende av insekts- och djurpollination.
Hållbarhetsmålen
FN har ställt upp 17 globala hållbarhetsmål. Här presenteras 8 kännetecken på hållbart matsystem:
- Bort från globalt beroende, som ersätts med lokala-regionala matsystem.
- Bort från konventionellt intensivjordbruk, som ersätts med betoning på agroekologisk produktion med diversifiering under klimathänsyn, till förmån för landskapet, vattenhushållning m m.
- Ökad kunskap, både akademisk och erfarenhetsbaserad från lokala ekosystem.
- Uppfödning av köttdjur under etiska principer för djurvälfärd.
- Bort från centraliserade förvaltningssystem och expertvälde till inflytande åt brukare och producenter.
- Maktförhållandena förskjuts till fördel för producenter och konsumenter.
- Förbättrad ekonomisk lönsamhet för matproducenter.
- Länken mellan stad och land återupprättad till ”matlandskap” och ”food-sheds”.
I Västra Götalands 49 kommuner kan den lokala matproduktionen ökas betydligt via gröna områden nära städerna och inom städerna, vilket ger effekter på ekologi, klimat och rekreation. Detta har också en pedagogisk funktion. Alla blir medvetna om hur maten kommer till. Slutligen skapas en social dimension via kontakter, gemensamt arbete, tillhörighet och personlig tillfredsställelse, vilket allt ger livskvalité och integration.
Matens identitet blir viktigare än priset.
Sådana matsystem förenar stad och land. Detta kan skapa en internationell hållbarhetsrörelse och ett matlandskap för stadsregioner i enlighet med FNs och speciellt FAOs City Region Food Systems. Dessa kännetecknas av nätverk av aktörer i matkedjan och landskapsperspektiv i relationen stad-landsbygd, en matproduktion som inte endast handlar om mat. Helheten bidrar till urban-regional ekonomisk, social och ekologisk utveckling.
Redan existerande matlandskapsregioner kan ge idéer om hur efterfrågan på lokalproducerad mat kan ökas. Man kan kartlägga existerande butiker, vilket visar graden av tillgänglighet för de önskade konsumenterna. En mobil bondens marknad kan skapas, liksom s k REKO-ringar. Närbutiker kan inrättas via ekologiskt producentsamarbete. Upphandling kan beslutas av kommunerna till konsumenter i skolor, vårdhem, äldreboenden etc. Man kan ta hänsyn till säsongsvariationer, vilket ger en omväxlande och intressant diet. Slutligen kan nya grödor introduceras lokalt, t ex kinoa, vita bönor, koriander …
I detta arbete med hållbar lokal matproduktion kan man önska sig att stads- och landsbygdsplanerare beaktar behovet av hållbar livsmedelsförsörjning, främjar etablerandet av food sheds och tar vara på systemets möjligheter att främja social integration.
Det finns frågetecken för hur upphandling kan underlättas med förståelse för svängningar i utbudet på grund av säsongsvariationer. Slutligen är klimatsmart distribution och klimatsmarta transporter en angelägen logistikfråga.
Ett glädjande exempel ger de flyktingar från Syrien, vilka odlar mat nära Göteborg.
De arrenderar mark som förr var ridhästhagar. Förutom grönsaker odlar de också exotiska kryddor och grödor som vi andra kan ta till oss.
Vad kan jag göra som konsument?
Jag kan göra bedömningar och ställa frågor. Jag kan prioritera lokalt odlad mat. Och väl där kolla varifrån produkterna kommer, bedöma klimatdimensioner m m. Tänk på att äta säsongsvarierat efter vad som är tillgängligt just då. Och välj kritiskt: industriellt producerat eller strikt agroekologiskt… Var nyfiken på nya och gamla grödor, allt som odlas lokalt, inte minst uppdykande nyheter. Tänk efter vad som döljer sig bakom mejeriprodukter och kött. Välj det som kommer från betande djur – utegräs.
Omställningen pågår nu!
I coronatider har vi blivit uppmärksamma på var vi vistas: hemma eller på någon arbetsplats.
Vi har upptäckt sårbarheten vad gäller livsviktiga förnödenheter. Når de oss lokalt? Kan vi bara gå och handla? Vi börjar värdera närheten till natur som står till förfogande i regionen.
Vi har vaknat upp till ett visst krismedvetande. Och vi inser betydelsen av ett fungerande civilsamhälle.
Sammanfattningsvis
Hållbara matsystem uppfyller FNs globala hållbarhetsmål, som samtidigt blir arbete för ett hållbart samhälle.
Klimatet – korta transporter – inga fossilproducerade insatsmedel
Ekologi - byggd på lokalt tillgängliga resurser inklusive energi
Lokalt och globalt – förenade i ett humant och ekologiskt system – fair trade
Social hållbarhet – samarbete – gemensamhetsprojekt – anta de stora samhällsutmaningarna – integration istället för segregation
Lokal och regional ekonomisk utveckling – nya jobb i matkedjan – starkare landsbygd
LITEN FRÅGESTUND
Är det bättre att hålla gräset lågt eller högt?
Svar: Om man klipper växer det mer. Men högt gräs ger större mångfald.
Är det rätt att försöka förtäta städerna, som nu förordas?
Svar: Ja, det blir å ena sidan vinster för logistiken. Men någonstans måste maten komma ifrån. Det är bättre med en befolkning som är spridd i landskapet. Återcirkulering blir lättare, och en jämn produktionsfördelning underlättas.
I dag är ekologisk mat ofta dyrare. Hur får vi råd att helt konsumera bättre mat?
Svar: Vi har ju haft billig enerigi och billiga transporter, men det är snart ett minne blott. Vi måste låta maten ta en större del av vår totala konsumtion än dagens genomsnitt på 13%.
Andelen eko-konsumenter ökar stadigt, trots allt. Det handlar om opinionsbildning.
Det är ett helt paket av åtgärder som krävs för omställning: Strandskyddet borde kompletteras med skydd för jordbruksmarken, som nu ofta bebyggs. Där kan kommunerna besluta och agera. Vi bör visa vad matkedjorna köper in till priset av långa fossila transporter. Det gäller att propagera!
Politiska satsningar på ungdomsjobb kunde betona jordbruk för självförsörjning. Ny lantbruksskola byggs i Angered på kommunens initiativ. Syftet är integration och arbetstillfällen… Men generellt behöver politiker nya vyer. Jönköping är idag ledande för att bevara åkermarken. Men Kaprifolkött med sund djurhållning går inte längre framåt, utom i Varekil på Orust. Vi måste tänka: ”Det angår mej!” och därför måste vi våga sticka ut huvudet…
Och på Orust kunde man skapa ett hållbarhetsråd i kommunen.
Illustrationerna finns att titta på här: Orust30sep2020_G_Almered Olsson.pdf
Den som önskar kan få en omfattande litteraturlista på detta ämnesområde.
Referat av Ola Friholt ola.friholt@gmail.com , foto: Erni Friholt
Upp
|
