Referat från våra arrangemang

• Radha Bhatt - DEN VÄRLD GANDHI DRÖMDE OM
• Mr S,'Jaya' Upadhyay - Arbete för byutveckling bland Indiens ursprungsfolk
• Jörgen Johansen - Gandhi och Sanningen - utvecklingen fram till konstruktivt motstånd
• I Mahatma Gandhis efterföljd - Seminarium i serien Vägar till fred - Föredrag av Radha Bhatt den 8 dec 2015
• Radha Bhatt på Kvinnofolkhögskolan, 9 december 2015
• Uttalande vid Folkets Fredspris i enlighet med Nobels testamente den 5/12 2015

• Prismotivering i diktform
• Fredspristagaren Åke Sandin FÖRBANNADE PACIFIST
• Agneta Norberg NATO SÅ IN I NORDEN
• Fredrik Heffermehl NOBELS FREDSPRIS
• Anders Dejke ATT INGRIPA FÖR FRED
• Inger Dejke FÖR KVINNORS RÄTTIGHETER I JHARKHAND
• Uttalandet om Nato och Nobels fredspris som här publicerats i Bohusläningen
• Uttalande av mötet: BEVARA SVERIGE ALLIANSFRITT!

FRED MED FREDLIGA MEDEL

Sammanfattning av föredragen

”Hur blir vi av med -ismernas förbannelse?” av Jan Öberg och

”En formel för fred” av Johan Galtung.

Hur blir vi av med -ismernas förbannelse? - Jan Öberg

Jan Öberg (JÖ) inleder sitt föredrag med att fredsrörelsers arbete länge byggt på att fokusera krigets faktorer istället för att belysa fredens komponenter och lösningarna för att bevara freden eller uppnå den. Han säger att 70 procent av arbetet handlar om militära frågor, vapenindustrin, säkerhetsrisker, JAS-plan, krigsmateriel och liknande och blott 30 procent ägnas åt frågan ”vad är fred?” och vad vi skall göra. Agendan sätts av de militära, mediala och akademiska systemen, vilka sysslar med kriget mer än freden. Människor styrs därför till temat ”avskaffa krig” istället för temat skapa fred. JÖ menar, att kritik av politiker och militärer är oemotståndligt enkelt men har ändå föga effekt. Avrustning bör bytas mot ”omrustning” av fredsrörelsers arbetsinsatser med inriktning mot idéer om alternativa, konstruktiva lösningar. Detta är, säger JÖ, ett sätt att erövra ”makt”, att man har lösningar, där andra inte har. Likaså kan påverkan från enskilda individer bli större än massunderskrifter, ”skriv ett personligt brev till en makthavare”, föreslår JÖ.Han ger också auditoriet tanken att ”var och en kan vara en egen fredsrörelse”. Kofi Annan var en generalsekreterare med stor förmåga att tänka lösningsfokuserat – även om han hade föga framgång i Balkankriget. Inga krig skulle inträffa om alla kunde sin FN-stadga, kapitel 1, om t.ex. förbud mot annat krig än självförsvar.

JÖ återvänder till föredragets tema, hur olika -ismer styr våra tankar och handlingar, som en religion. Alla former av -ismer kan definieras som djupa strukturer av tankemönster, som helt omedvetet styr oss till vissa tolkningar och föreställningar om verkligheten samt handlingar utifrån detta. Begreppet ”marknad” få oss att reflektera i vissa banor liksom ”centrum-periferi”, ”man-kvinna”, ”nord-syd”, ”vänster-höger”, etc. ” Ismer är det, som vi tänker utan att tänka på det vi tänker”. Krigets mekanismer är samma som alltid, ”issues are different but still the war is the same!” säger JÖ, ”vi måste bryta styrningen från ismerna, så att vi kan tänka och handla fritt”.

JÖ kommenterar i sitt föredrag presidenterna George Bush, ”dum och naiv, mer därför relativt ofarlig” och Barak Obama med sin ”stora intelligens, utbildning och manipulativa förmåga”, människors tro att en ”svart” man har större empati för utsatta samhällsmedborgare, ett Obama-tal i Aljazeera om att ”krig med drönare kan vara acceptabelt”, och slutligen Norska nobelkommitténs märkliga val av Obama som fredspristagare. Obama kunde ha avsagt sig detta pris.

Exempel på tankestyrande ismer, definitioner av dem och deras samband med krigshandlingar:

1. RASISM

Detta tankemönster ligger mycket djupt inom människor och gäller inte blott hudfärg. Kulturrasism innebär kvalitetsrangordning av folkslag och nationer med den egna tillhörigheten högst. JÖ refererar till Harald Ofstads bok ”Vårt förakt för svaghet”.

Rasism tar sig således uttryck som nedvärdering av länder, t.ex. Iran, ”ett land utan demokrati”, som man inte behöver ha medkänsla med. Istället vidtages sanktioner, bl.a. styrda från Israel, datorsystem infiltreras, handelsbojkott sker av viktiga varor. Ändå kan inte bevisas att Iran begått brott mot folkrätten. ”Det är Israel, som skulle bombas, om väst följde sina egna regler”, säger JÖ.

Varför diskuterar väst inte sin egen rasism, när vi vet, att ageranden, som dem vi vidtar, inte leder till samarbete eller lösningar på en konflikt? Först då kriget inletts, uppstår diskussionen. Var är FOA i denna fråga? JÖ ger oss en viktig jämförelse, att Norge, med en bråkdel av Irans befolkning, har ändå lika stor militärbudget som Iran, som anses hotfullt, men inte Norge. Logik?

JÖ ger exempel på den västliga militarismens fundamentalism och den analfabetism ifråga om konflikter som råder i krigssammanhang. Israel ockuperar utan att hindras. Kofi Annan fick inget stöd för att installera monitorer i Syrien. 95 procent av folket kommer i kläm men medlare tillsätts inte. JÖ tydliggör den stora betydelse av medlare, då förövarens och offrets positioner skall sammanjämkas till likvärdig status.

1. FUNDAMENTALISM

Detta är en princip, som exkluderar alla alternativ. Väst beskrivs av JÖ som mest fundamentalistiskt, mer än al-Qaida, som nu är starkt splittrat. Den västliga fundamentalismen indoktrinerar omvärlden med sin västliga, föregivet överlägsna civilisation, som den som t.ex. påstås försvarar de s.k. mänskliga rättigheterna. All annan kultur framtonas som bristfällig och okunnig. Det styrande synsättet är: ”Ni skall bli som vi, vårt system är felfritt”. Och vägledande begrepp är t.ex. demokrati och marknadsekonomi. Under denna rubrik ställer JÖ frågorna, ”Varför blev det krig i Jugoslavien?” och ”Varför hyllar vi de helt inkapabla ledare, som drev detta krig?”

1. ANTROPOCENTRISM

Begreppet betyder, enligt Wikipedia, ”förhållningssätt där människan sätts i alltings centrum”. Detta synsätt kan få katastrofala följder, då människan tar sig rätten att dominera över både djur och natur. JÖ ger åhörarna en mångfald infallsvinklar under denna rubrik:

Den nutida människan brister t.ex. i att ta ansvar för de kommande generationerna. Denna brist i empati tydliggörs likaså av behovet att hämnas och att fiendens lidande ses som något positivt. Begreppet mänskliga rättigheter vantolkas ofta, så att människans egoistiska motiv överbetonas. Vårt mänskliga sinne sträcker sig inte sällan blott till den egoistiska reciprociteten,: Om jag gör en god handling förväntar jag mig att du gör en liknande tillbaka - och tvärt om. Framtiden har aldrig gett mig något gott, alltså avstår jag från att ge till framtiden något nu. Vart tog humanismen vägen?

Människan har tagit sig rätten att förorena och utrota för egen kortsiktig vinnings skull.”Låt bli att skövla!” borde bli en stående uppmaning till den antropocentriska människan.

Alla som har kärnvapen är terrorister, då syftet med kärnvapen är att döda oskyldiga och att förstöra miljö och kultur. Vad hade Hitler gjort i bunkern, om han haft kärnvapen? Sannolikt använt dem. En liknande risk fanns, enligt JÖ, under Sovjets sönderfall men Michail Gorbatjov kunde med sin insikt och intelligens avvärja ett sådant scenario – och blev av detta skäl en persona non grata. Han var för radikal och insiktsfull att passa in i den rådande mallen.

Konsumismen är också en ism, som hör ihop med antropocentrismen.

1. DEMOKRATISM

JÖ definierar detta begrepp som en perverterad idé om det vi kallar demokrati, som är kopplad till nationalstaten. Men nationalstaten har inte längre någon sann innebörd och betydelse. Viktiga beslut rörande folkets levnadsbetingelser fattas i avlägsna rum såsom världsbanken, internationella bolag, Wall Street, Nato, etc. Ekonomiska beslut ligger utanför nationalstatens räckvidd. Det traditionella demokratibegreppet gäller därför inte längre. En regering kan heller inte inom demokratins ramar, uppnå politiska mål på fyra år.

Att mediabolag ger oss den världsbild, som marknaden har behov av, är också en del av den perverterade demokratin, alltså demokratismen. ”Politik är inte längre att vilja som Olof Palme sa, utan politik är att bli något”, sa en dansk politiker.

Hur skall den gamla goda demokratin återerövras? besvaras av förslag från JÖ med t.ex.”mer direkta val”, kanske genom SMS val av politiker, personval av representanter till FN, till världsbanken, etc. Det finns en stor motsägelse i att vi i väst lanserar ”demokrati”, trots att denna funktion är utslagen hos oss.

Alla dessa ismer, säger JÖ, har låst vårt tänkande. Vad är då lösningen, möjligen nya ismer? Eller rentav en anti-ism ?

JÖ refererar, i sitt svar på frågan ovan, till den inspirerande filosofen, statsmannen och eklektikern Mahatma Gandhi . Gandhi hittade något värdefullt hos alla trossatser, tanke- och värderingssystem. Det finns inte heller ett enda svar, en enda lösning, på mänsklighetens dilemman och problem. Flexibilitet och nyfikenhet på olika lösningar är en viktig grundinställning. Eftersom hela världsbilden är så komplex och har så många fraktioner kan ett modernt uttryck bli vägledande, låt oss öva ”to connect the dots”! Genom detta uppstår en nödvändig holism, en övergripande förståelse av hur allt hänger samman. Ismen HOLISM ger oss motståndskraft mot de reducerande och förgörande ismerna , som JÖ har gjort oss uppmärksam på.

Var skall fredsarbetet börja?

”Överallt och främst med dig själv”, svarar JÖ, ”gå ut och gör något, just där ni står nu!”

Eftersom vi i väst (alla människor egentligen, men just nu betonas västerlandet), inte kan självreflektera, är vi på väg ner, kulturellt sett, vi har stora svårigheter att lära av andra.

Andra länder kommer att ta över efter västvärlden: Kina, Afrika, BRIC-länderna !Brasilien, Ryssland, Indien, China). Kommer väst att stillatigande åse detta, eller kommer kärnvapnen att användas för att förhindra denna utveckling?

Vilka är, sammanfattningsvis, krafterna mot kärnvapenkriget och för freden?

Svar på den frågan har redan nämnts ovan, bl.a. det eklektisk-holistiska synsättet samt tänkandet i freds- istället för krigstermer liksom flexibilitet, nyfikenhet och ”börja-där-du-står”-attityden. Men JÖ ger till auditoriet även begreppet ”unity in diversity” (enhet i mångfald)att använda som fredsskapande tänkesätt – att förena mångfalden. JÖ uppmanar också till formulering av icke-våldstankar och en icke-våldsattityd i relation till de västerländska fenomenen:

-enfald

-privatisering

-västlig demokrati

- interventioner

Givetvis hade ännu en timmas föreläsning om icke-våldets former, vis à vis dessa fyra fenomen, uppskattats. Frågor från publiken tangerade detta, t.ex. en åhörares synpunkt på hanteringen av människors benägenhet att förföras av enkla lösningar, nutidens quick-fix-behov. Likaså Maj-Britt Theorins fråga vad man gör, ”holistiskt” och hur ”omrustningen” av tankar och politik utformas i verklighetens fältarbete. JÖ betonar, att han inte ger färdiga svar men däremot redskap för lyssnaren att själv hitta sina svar. Han uppmuntrar till läsning av tjocka böcker, studier, ökade kunskaper, stöd till den fria forskningen,” tänk mer komplext, våga dra bort ridåer, värna om egna underbyggda uppfattningar, följ inte alltid strömmen, författa små politiska dokument, och, återigen, sänd personliga brev till Era politiker, i viktiga frågor”.

Vid anteckningarna

Birgitta Edvinson

En formel för fred - Johan Galtung

Föreläsningen idag utgör en kvalificerad sammanfattning av Johan Galtungs (JG) arbete, under60 år, med frågor om fred och frihet i världen, också presenterat i hans just utkomna bok ”A Theory of Peace”. Föreläsningens rubrik är en direkt anspelning på bokens titel.

Inledningsvis delger JG åhörarna en övergripande bild av världens nationers och regioners inbördes relationer, t.ex. politiskt, marknads- och inflytandemässigt, ifråga om makt, progression och regression, känslomässiga anknytningar, nyskapade lojaliteter.

JG kallar sin bild av världen för the Octagon model (oktogonmodellen)*). Denna ligger till grund för föreläsningen, som med en mångfald infallsvinklar, belyser fredens globala, eventuellt troliga, utveckling.

The octagonal world, världen ovanifrån, åtta stora stater och regioner och deras relationeer

1)USA, 2) Ryssland, 3) Indien, 4) China, 5) OIC (the Organization of Islamic Conference, 57 muslimska länder), 6) EU (27), 7) Afrika (AU, African Union, 54 länder) and 8) CELAC, Latin Amerika och Karibien, 33 länder). Israel och Japan kan läggas till USA om kriteriet är villighet att gå i krig med och för USA – men Israel vill att USA skall utföra I:s krig och Japan är villigt att ingå i den nukleära klubben

Dessa åtta hörn har kompletterats av en yttre cirkel av länder, BRICS-konstellationen, Brasilien, Ryssland, Indien, China och Sydafrika och ev. Katar och Saudi-Arabien.

Utifrån denna modell av världen berättar JG detaljrikt om beroenden mellan delarna ifråga om handel, ekonomi, politiska bindningar, förtroenden och misstroenden, samverkan och åverkan, konkurrens och maktutövning, samband mellan utveckling och tillbakagång. Denna komplexa relations-väv, med synliga och osynliga spänningsfält, är den arena, som skall uttolkas för att optimala faktorer för fred skall kunna gynnas. Inom denna domän har Johan Galtung byggt upp sin fredsidé – ”A Theoryof Peace”.

En återkommande slutsats, som JG dragit av sitt långvariga arbete världen över lyder:

Väst är utkonkurrerat, dvs, Sverige, EU, USA och Norge, som dock har viss fortsatt styrka genom sin oljetillgång. Öst är på stark frammarsch.

Västs traditionella u-hjälp har varit föga framgångsrik och leder ofta till nykolonialism. Kina har ett mer tydligt utvecklingsmål med sina insatser och riktar stödet till de svagaste i mottagarlandet, som kan vara stort eller litet, och prioriterar fundamentalbehoven: mat, vatten, bostad, kläder, utbildning. Utbildning har dessutom ett symbolvärde, att vi skiljer oss från djuren. Utbildning avses leda till bättre kommunikation samt till att förstå djupkulturen. Kina betonar likaså lokalsamhället som en enhet för utveckling, mikro- krediter erbjudes dem som kan starta egen verksamhet. Dessa kinesiska u-hjälps-principer vinner inget gehör i USA, som snarare banar väg för spridning av egna företag, (Coca-Cola till alla). BRICS-länderna däremot avstår dock från detta kinesiska stöd, vill klara sig själva.

Kina ses som ett modell-land

JG beskriver Kinas sammansatta historiska, politiska och andliga utveckling, som den viktiga basen för var Kina står idag. Kulturrevolutionen, en revolutionär rörelse som gick djupare än maoismen, kan inte överskattas, menar JG och nämner t.ex. dess betydelse för kvinnors frigörelse. ”Kvinnor opponerade mot äldre, vithåriga, välutbildade män”. JG vill också tydliggöra, att Kina baserar sitt statsskick i hög grad på konfucianismen, en annan form av demokratiskt synsätt än den västerländska. Han återger en östlig definition av västerländsk demokrati såsom en ”aritmetisk demokrati”, i motsats till en ”konfuciansk demokrati” – en ”idé-demokrati”.Tanken att förena öst och väst, säger JG, att kineser ler åt. De menar, att dessa två kulturområden skiljer sig åt i djupet, dessa två kulturer TÄNKER OLIKA. I väst finns blott ”Newton samt action and reaction”. I österlandet finns en filosofi, idétradition, som bygger på Taoismen och yin och yang. I detta filosofiska rum, i detta tänkesätt, ingår begreppen holism, dialektik, tanken på spänningar, krafter och motkrafter, att det finns en kontradiktion i allt levande. Man får som åhörare en hisnande upplevelse av innebörden i JG:s framställning av skillnader mellan västerländsk och österländsk filosofi, religion, andlighet. Kan dessa två förenas och berika varandra eller måste även vi i väst le avväpnande åt denna förenings-tanke? Hur skall då skapande av fred och överbryggande av motsättningar någonsin ske?

JG fortsätter att ge en mångfald exempel på, för oss i västerlandet självklara, synsätt, vilka sedan spegelvändes med innebörd och tolkning att det ”österländska” paradigmet leder till framgång och att ”västerländska”, i synnerhet ekonomiska och militärpolitiska handlingsplaner, leder till tillbakagång. JG:s framställning av alla faktorer är integrerad och bygger på samlade studier och erfarenheter under mer än ett halvt sekel, varför den förkortade sammanställningen nedan kan te sig osammanhängande. Rekommenderas att läsa JG:s bok ”A Theory of Peace” för fördjupade insikter om seminariets föreläsningsrubriker.

Nedan exemplifieras således skillnader mellan synsätt i väst och öst, som möjliggör vidgade reflexioner kring komplexiteten i OKTOGONMODELLEN:

JG menar, att det mesta skiljer sig mellan öst och väst, ifråga om ekonomiska modeller, ifråga om modeller för utbildning och forskning. Ett begrepp som ”kommunkapitalism” går inte att nämna för en amerikansk senator, han förstår inte innebörden. Den österländska synen på historiens utveckling, the solution, bygger på föreställningen att det i vårt kosmos och i vår värld finns en inbyggd vågrörelse, som förflyttar sig från spänning till syntes. Detta fenomen kan heller inte förstås av västerlänningar. I samband med detta framför JG åsikten, att filosofen och vetenskapsmannen René Descartes fört västerlandet helt på villospår genom sin idé att upplösa verklighetens alla beståndsdelar, från helheter till fragment (kroppen skild från själen, politiken, etc.). Dessa fragment har vi sedan kvalificerat utforskat och utvecklat, men på bekostnad av en holistisk livs- och människosyn.

Geografin är en annan helhet, som fraktionerats.En för oss i väst spektakulär bild kan t.ex. utgöras av att öst låter definiera Europa som ett vattensystem (Rhen, Rhone, Donau, Po). Därav följer en särskild bedömning av vad t.ex. en olycka inom en Basel-industri skulle kunna medföra för landskapet. Centrum för kontroll borde således ligga i Schweiz.

Området från Midlands (England) till Po-dalen skulle också lika gärna kunna definieras som en ”unit” inomEuropa . Detta landområde kan då ses som ett gemensamt fält för ekonomisk utveckling.

Ytterligare tecken på västländernas ekonomiska svaghet är valet att låta sedelpressarna rädda statsekonomierna från bankrutt. I BRICS-länderna ”gör” man också pengar, eller mer korrekt uttryckt, man skapar resurser, bygger och delar med sig av industrier. Befolkningen ökar.

I den nya ekonomiska världsordningen finns inget utrymme för gammalmodiga biltillverkarsystem, t.ex. Saab eller Volvo. De gamla klassiska urtillverkarna i Schweiz kan heller inte längre konkurrera med sina klassiska urverk, säger JG utifrån omfattande kunskaper och insikter om hur handel och ekonomi utvecklar sig inom oktagonen. ”Möjligen kan man sätta de diamanter, som fanns i de anrika urverken, på utsidan i stället”, säger JG lite parodiskt.

JG för en lång diskussion med innebörden, att väst inte klarar att förena ”två sidor”, bl.a. exemplifierat med marxism och kapitalism och vidare att polarisering istället för integrering utgör en ledande princip. Inom detta förda resonemang, angående västs oförmåga att förena motsatta principer, hänvisar JG till ett historiskt skede representerande motsatsförhållandet mellan välfärdsstaterna i nordost (Tyskland under Otto von Bismarck och Sverige med sin starka social-demokrati) och det revolutionära Komintern. Det framgår egentligen inte av föreläsningen, hur en kombination av dessa båda system skulle skett, för att t.ex. stävja de ”knep”, som JG menar, att välfärdsstaterna använde sig av samtidigt som fattiga länder i Europa, (under exploaterande diktaturer)som Portugal, lämnades i sticket. JG påpekar dock på nytt marxismens starka grundpelare att satsa på fattiga människors fundamentalbehov. Kina har också klarat den senaste världsekonomiska krisen mycket bättre än Europa och bl.a. åberopar JG Kinas ” domestic market”, baserad på basbehov, som en balanserande faktor.

Den västerländska arrogansen, som JG påpekar vid flera tillfällen, tillhör likaså regressions-variablerna. Få delegationer från väst efterfrågar kinesernas erfarenheter. JG ger exempel på, hur han själv i flera sammanhang varit den förste från väst att be om audiens, bl.a. hos ministeriet i Beijing med ansvar för att lyfta de svagaste grupperna upp ur fattigdom. JG fick dockbilda kö tillsammans med länder från särskilt Afrika. Sydafrika tar upp många idéer från Kina. JG nämner den sydafrikanska försonings-processen som beundransvärd, reconciliation, om än ej perfekt. Finns sådant arbete i väst? En enorm världsförändring stundar.

Nya samverkansmönster växer fram t.ex. Latinamerika-Afrika, en solidaritet mellan Syd och Syd. EU försöker komma in i Afrika men ansträngningarna undermineras av ett gammalt kolonialt tankemönster, som kastar sin skugga över en modern utveckling. Ett samarbete hindras även mellan Afrikanska stater och USA på grund av kollision mellan två tankesystem, ”parity and nostalgy”:

Öst:”vi vill inte bekriga er och Washington, vi vill blott bli jämlika”.

USA: ”rädslor för terrorism och invasion, som måste hållas borta med militärstyrkor”. JG summerar om USA som förloraren: ”USA hade tidigare en enda fiende, Cuba. Nu har man en enda vän, Tobago”.

JG återvänder till oktogonen, för att nu också belysa militärallianser. I mittfältet återfinner vi NATO och SCO (Shanghai Cooperation Organisation)som består av Kina, Kazachstan, Kirgizistan, Ryssland, Tadzjikistan, and Uzbekistan). Återigen beskrivs komplexa bindningar mellan stater och försvarsorganisationer, militära maktbalanser, rädslor och manipulatioer, heliga och oheliga allianser, attityder som gagnar eller underminerar fredsarbete.

USA betraktar SCO, som är den starkaste militäralliansen, med stort allvar, och SCO finns säkerligen med i kalkylen, när det gäller att anfalla Iran och inblandning i Syrien.

Formeln för fred börjar närma sig en definition efter att, som bakgrund för detta, oktagonens alla delar belysts. En tung fråga hänger i luften och väntar på att besvaras:

Hur skall Väst kunna acceptera sin tillbakagång och sina förluster gällande makt och välstånd utan att inleda ett krig? Svaret fokuserar dock inte västerlandets behov av stöd i detta avseende, formeln är mer generell och utgår från att fred grundar sig på synsätt i öst.

JG övergår till att beskriva hur konflikter skall kunna lösas och exemplifierar med ett seminarium i Afghanistan med 100-tal deltagare från många olika yrken och utbildningar. Under övningarna i konfliktlösning visade sig kvinnorna överlägsna männen, något som männen hade svårt att tåla. Mot slutet av seminariet skulle deltagarna formulera en modell för Afghanistans framtid. Förslaget blev:

1. Regeringen måste vara en koalitionsregering representerande de olika regionerna, folkslagen etc.

2. Landet skall organiseras som en federation

3. Regional samverkan med grannländerna.

4. De fundamentala behoven skall tillgodoses hos alla. Detta har talibanerna förstått men inte regeringar i väst.

Enligt JG är detta ett realistiskt alternativ, men hur skall man hantera en extrem våldskultur och kvinnoförtryck. Talibanerna har delvis insett detta problem och en viss förändring av inställning pågår, vilket dock västliga medier ännu inte har insett. Afghanistan vill lära sig av Tunisien och Indonesien, inte av amerikanska feminister.

Men JG fortsätter att beskriva världens potentiella konfliktzoner, vilka är många, Israel, USA, Japan. Iran, Iraq, Libanon, Libyen, Somalia, Sudan, Syrien, Nord mot Syd, SCO mot NATO, var och en av zonerna beskrivs. ”Vad kan utlösa ett tredje världskrig?” vågar JG också fråga. Sudan och Korea är heta områden, inte USA och Kina, de vill samarbeta.

Om Israel med sina konflikt-, ockupations- och krigsförgreningar talar JG länge. Han är angelägen att påpeka bl.a. att Israel aldrig uttalat huruvida de har någon begränsning för sin ockupations-expansion österut. Israel har på sin agenda, att styra USA att utföra Israels krig, de utövar en form av globalfascism – och att diskutera detta faktum är tabu i politiska kretsar i väst.

JG hävdar likaså att Japan bär på ett trauma gentemot USA, att de utsattes för kärnvapenattacker, det finns en hämnd kvar att utverka mot USA.

England är bärare av världens finansiella tjänster och stöttar USA med dollar. USA driver en linje att centralbanker skall vara privata som i USA. Tre dagar efter 9/11fick Pentagon order att angripa 7 länder med motiv att jaga terrorister, egendomligt nog alla med statliga centralbanker.

Krig NATO-SCO. Vilka är konfliktpunkterna? Formosa(Taiwan) och Korea.

Syrien: JG:s idé till lösning är en federal uppdelning med ett två-kammars parlament baserat på regioner. Den starka geografiska uppblandningen är en starkt komplicerande faktor.

Palestina: JG kallar lösningen 1,2,6,20.

1. Erkänn Palestina

2. 2-stadslösning vilket medför att Palestina får en gräns, likaså Israel. Gränsen mot öster är den verkliga konfliktanledningen.

3. 6 stater i regionen bildar ett East Community: Palestina, Egypten, Libanon, Syrien, Jordanien, Israel). Jämför hur konflikten mellan Tyskland och Frankrike löstes en gång i tiden: Gör Tyskland till en medlem av familjen (EU) Samma för Israel – medlem av familjen. Idén lanserades av JG när han var gästprofessor i Kairo.

4. 20 grannländer runt de 6 bildar en gemensam organisation.

En jämförelse görs med Ungern 1959, då även där ett federalt synsätt skulle ha tillämpats. Ungern är ett heterogent land och JG understryker att den etniska identiteten väger tyngst. Inte ens Gene Sharp, i sin bok ”From Dictatorship to Democracy”, visar I texten att han förstått detta fenomen och dess konsekvenser för hur statsbildningen bör utformas.

”Krutdurk” efter krutdurk beskrivs under eftermiddagens föreläsning och slutsatsen avJG:s kartläggning av alla potentiella krigshärdar mynnar i den nödvändiga uppgiften att:

”demobilisera krutdurkarna”.

JG utreder ytterligare begrepp t.ex.

Negativt icke-våld och positivt icke-våld inom ramen för konflikthantering. Förmågan till konflikthantering måste förbättras, upprepar JG och genomför ett eget litet rollspel för att åskådliggöra tillvägagångssättet. JG framhåller medlarrollens betydelse. Genom att ställa frågor får efterhand medlaren även parterna med på att ställa sig frågor, ett genombrott.

Det positiva icke-våldet innefattar att man tillvaratar erfarenheter från en gammal regim. Man fås att inse att en diktator, som borde avgå och försvinna, ändå har erfarenheter att överlämna till de nya, som tar över makten.

Nordkorea, som krutdurk, får sin belysning. För första gången under föreläsningen införs ”hatet” i resonemanget. ”Varför hatar USA Nordkorea?”, frågar JG och besvarar det med att ”man inte vann kriget”. I en modell vari ingår länderna, Kina, USA, Japan, Ryssland, Syd- och Nordkorea ritar JG in än fler hat-linjer än mellan USA och Nordkorea (mellan Japan och Nord och Sydkorea, och Kina). Samtidigt namnges och definieras flera olika lösningar.

En summering i punktform, ”freds-sentenser” att reflektera över inför formeln för fred:

1. Samma formel för ”fred inom en parrelation” gäller för ”fred mellan länder”

2. Statliga modeller, som behövs – federation, koalition

3. Säg tex. ”språket är ditt” ”men Kosovo är en federal stat”

4. Fred kräver jämvikt

5. ”Parity” – i äktenskap är båda parter jämbördiga

6. ”Harmony” skall gälla, ”att lida då partnern lider, känna glädje över partnerns glädje”

7. INTE glädje över lidandet och lidande på grund av glädjen

8. ”Allt vad i viljen-budskapet” stannar, i väst, vid en egoistisk kalkyl

9. En ”vi-kultur” skall man dela, det ger äktenskaplig totalitet

10. Trauma är samma som att inte glömma – bemöt med försoning

11. Man måste ha en alternativ lösning att erbjuda, vid medlarskap, ”lägg fram något aptitretande”, föreslår JG.

12. Mäklare i fred skall inte vinna matchen, de skall skapa en vision om framtida lösningar.

13. Använd positivt icke-våld

14. De fundamentala behoven förhandlar man inte om, dit hör språket

15. Inblandade parter i en konflikt måste kunna historien för att kunna förstå problemet för att kunna lösa det.

16. Idéer om fredliga lösningar måste komma från alla inblandade, utgå från en empatisk inlevelse i den andres perspektiv.

Modellerna för lösning av konflikter är många, Buddistisk, Kinesisk, Islamisk, Japansk, västlig.

Alla de ovan nämnda fredsskapande faktorerna, modellerna och synsätten summerar JG i sin formel för fred, som i ”A Theory of Peace” är presenterad på följande sätt:

JG avslutar sin föreläsning med orden ”vid 60 år är barndomen slut, under åren 60 till 120 skall du visa vad du lärt”.

Vid anteckningarna Bo och Birgitta Edvinson

*) octagon: engelsk stavning, på svenska oktogon

Utöver föreläsningarna bjöd Fredsrörelsen på Orust också på musik och poesi. Först ut var Helga Hussels som spelade piano och fiol till Carsten Schales deklamationer av egna dikter. På vällen till festen underhölls vi av Barbro Fridéns egna tolkningar av Harry Martinsons dikter, samt kör- och allsång. Ola Friholt läste några av sina politiska dikter. Och till alltihopa: God mat, kakor och bullar och solidarisk dryck. Allt hemkokt och hembakt av de idoga fredsarbetarna: Annika Göthberg, Sven Oscarson, Pia Palmer, Angelina Mladenovic, Barbro Fridén, Erni Friholt och Ola Friholt. På väggarna kunde vi beundra Pia Palmers och Rolf Larssons förunderligt vackra foton,Olas målade banderoller och delar av Fredsrörelsens på Orust historik i bild och text, sammanställd av Håkan Håkansson och Pia Palmer.

--------------------------------------------

En sammanfattning av Johan Galtungs seminarium har föredömligt publicerats i Helsingborgs Dagblad den 26e maj av f.d. kulturredaktören Sören Sommelius, här bifogad:

Fredsforskaren Johan Galtung talar om västvärldens nedgång på fredsseminariet på Orust.

”Världen genomgår i vår tid enorma förändringar. Västvärlden är utkonkurrerad och på nedåtgående. Det gäller inte bara USA utan också Sverige och resten av EU. Och Norge, som kanske genom oljan klarar sig lite längre.”

Den norske fredsforskaren Johan Galtung föreläser fyra timmar för Fredsföreningen på Orust. Han ritar upp en åttkantig skiss över globala maktrelationer. Oktagonens hörn visar maktcentra, dess sidor maktrelationer. Här finns världens två största militära strukturer, SCO, Shanghai Coorporation Organisation, den största militärpakten i mänsklighetens historia, och Nato.

Galtung är fascinerad av Kina och kinesisk taoistisk kultur. Glöm väst, säger han, Kina är världens modelland, inte till följd av billig arbetskraft utan därför att man tänker bättre. Han talar om västlig ”aritmetisk demokrati” och kinesisk ”idédemokrati”.

I Kina utgår samhällsplaneringen från lokalsamhället och människors grundläggande fem behov, mat (vatten), kläder, bostad, hälsa och utbildning.

– På så vis får man också nya deltagare i ekonomin som växer. Det gäller särskilt i Bricländerna, Brasilien, Ryssland, Indien och Kina, där man producerar genom att producerar billiga och bra produkter som skapar en växande medelklass och inhemsk efterfrågan.

I USA och i länder som Storbritannien och Japan trycker man pengar i stället för att satsa på fattiga grupper. I Bricländerna skapar man pengar.

Kan västvärlden acceptera en nedgång utan att förstöra jorden med förödande krig?

Sören Sommelius
sosommelius@hd.se

PELLA THIEL Fred Med Jorden - På Vems Villkor?
För mångfald mot enfald
Välkommen till Ellösparken torsdagen den 6 mars kl 19

Torsdag 28 november talar fredsforskaren och världsaktivisten Jörgen Johansen under rubriken - PALESTINA hösten 2024 Finns det ett ljus i mörkret? - Välkommen kl 19 i Ellös Folkets Park!

Tors 31 okt talar fredsforskaren och konstfotografen
Jan Öberg, nyligen hemkommen från ännu en resa till Kina:
KINA TUR OCH RETUR
Intryck under 40 år

mottog då denna dikt av Ola.

FOLKETS FREDSPRIS i enlighet med Nobels testamente 2022
Seminarium, prisutdelning och Nobelfest i Svanviks skola vid Stocken (västra Orust) lördagen den 3 december 2022
Vår pristagare läkaren, doktorn i fredspedagogik, aktivisten KARIN UTAS-CARLSSON: FRÅN MILITÄR AVSKRÄCKNING TILL GEMENSAM SÄKERHET - ett bidrag till fredsundervisning

Erni & Ola Friholt - Världsmedborgare på Orust - Film i två delar av Jan Öberg - TFF Transnational Foundation for Peace & Future Research.

I dag, 24 oktober 2020, fyller FN 75 år! Och fredsforskningens pionjär JOHAN GALTUNG fyller 90!
Dikt till Johan finns här.

Folkets fredspristagare

Medborgarförslag till Orust kommunfullmäktige om åtgärder för att bidra till att bromsa pågående klimatförändringar. 15/3 2019

Gretas Gamlingar vid Göksäter augusti 2019

• Debattartikel: KLARGÖRANDE TILL LYSEKILS KOMMUN 15/9 2020
• Debattartikel: SVERIGE KAN FÖRSVARAS UTAN VÅLD sommaren 2020
• Debattartikel: ATT FRAMKALLA DEMONER sommaren 2020
• Debattartikel: ILFART MOT FRAMTIDEN sommaren 2020
• Debattartikel: HAR VI EN CHANS? sommaren 2020
• Debattartikel: KLIMATKOMPENSERA TILL DÖDS 13/3 2020
• Debattartikel: VAD HOTAR VÅRA INTRESSEN? juni 2019
• FN-KONVENTIONEN MOT KÄRNVAPEN - Remissvar om ambassadör Lars-Erik Lundins utredning 10/4 2019
• Krisbroschyren påtalad: Krisen pågår – vad gör vi? 25/3 2019
• Debattartikel: Farligt säkerhetstänkande 31/3 2019
  
• Debatt om ekologiskt jordbruk 31/1 2019
  
• Misslyckade klimatförhandlingar per design? Debattartikel av hemsidesredaktören 12/12 2018
• Debattartikel - Vem behöver lugnas? ETC-Göteborg 22/10 2018
• Debattartikel - Avklädda krigshetsare
• Debattartikel - Var noga med fakta. SyreGlobal nr 54 2018
• Debattartikel - Militärmanövrer förstör miljön. ETC-Göteborg 11/10 2018
• Öppet brev - Avbryt Nato-samröre 1/12 2018
• Brev till Agenda om Syrien-inslaget 15/4 2018
• Uttalande - Bygg broar - inte murar 11/4 2018
• Debattartikel - Konserver mot krig? 14/2 2018
• Uttalande - Förbud mot kärnvapen 2/12 2017
• Insändare - Är Sverige fredligt? 18/7 2017
• Uttalande - Är terrorismen förvirrad? 19/4 2017
• Uttalande - Återuppliva Sverige som fredskraft! 3/12 2016
• Öppet brev - Hejda de skändliga! 28/11 2016
• Öppet brev - Widmans fasta övertygelser 21/12 2016
• STOPPA KOLONIALISMEN! Öppet brev den 17/3 2016
• EN FREDLIG VÄG TILL FRED - Uttalande vid Folkets Fredspris i enlighet med Nobels testamente den 5/12 2015
• Uttalande: Vänd Nato ryggen! - Låt oss stärka FN genom att vara ett starkt fredsförbund! 19/10 2015
• Öppet brev: HUR STOPPAR VI VÄRDLANDSAVTALET? 13/10 2015
• Yttrande om promemorian om Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd - 28/9 2015
• Öppet brev: PRAKTISK REGERINGSFEMINISM 21/4 2015
• Öppet brev: FÖR EN FEMINISTISK POLITIK 5/3 2015
• Öppet brev: VAD ÄR NATO? 22/1 2015
• Öppet brev: BEVARA SVERIGE ALLIANSFRITT! 6/12 2014
• GRÄNSPOLIS MOT FLYKTINGAR I SJÖNÖD 6/11 2014
• FREDSPRIS PÅ AVVÄGAR! 12/10 2014
• Världens folk och regeringar, besinna er! 23/4 2014
• Nobels fredspris får ej missbrukas! 7/12 2013
• Är krig en bra affärsidé? 16/4 2013
• Stoppa drönarna! 16/4 2013
• JÄMSTÄLLDHET UTAN ILLUSIONER! 7/3 2013
• Det evinnerliga skumrasket kring handeln med vapen - 8/3 2012
• FLYKTINGAR FÖRTJÄNAR HÄNSYN - 12/4 2011
• INGEN SVENSK MILITÄR TILL LIBYEN mars 2011
• Främlingsfientligheten - öppet brev till sveriges regering och riksdag 21/9 2010
• ISRAEL VILL DÖDA SOLIDARITETEN - Uttalande 31/5 2010
• Återupprätta Sveriges Alliansfrihet! - uttalande om Afghanistan 10/4 2010
• Afghanistan nov 2009
• EU och rasismen - 26/11 2007
• VI VILL HA EN KONSTITUTION FÖR VÅR TID! - 12/4 2006
• Svensk militär i Afghanistan - 6/12 2005
• Flyktingbarnen - 16/4 2005
• Fredsprojektet Europa - 16/4 2005
• Om kvinnofridsdomstolar - ERNI & OLA FRIHOLT - 24/1 2005

Admin