Folkets fredspris 3.12 2016
En feministisk säkerhetspolitik
Ingela Mårtensson
1945 när FN bildades handlade det om säkerhet mellan stater/länder.
1975 ESK, Europeiska säkerhetskonferensen. Den bildades under Kalla Kriget för att öst och väst skulle mötas i dialog. Namnet byttes till Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa (OSSE). Medlemmar är de europeiska staterna, de före detta sovjetrepublikerna i Kaukasien och Centralasien samt USA och Kanada i Nordamerika. Man borde satsa mer på OSSE.
1982 Palmekommissionen, en oberoende internationell kommission för nedrustnings- och säkerhetsfrågor. Den kom till stånd p g a oro för kärnvapenhotet. Människor var rädda för kärnvapenkrig. Idag har frågan fått lägre dignitet i den offentliga debatten trots att hotet idag kanske är större än någonsin förut. Palmekommissionens rapport talade om Gemensam säkerhet i betydelsen att vi inte skulle hota varandra, att säkerheten gäller ALLA, alltså även Ryssland och alla som ingår i regionen.
I antologin Bevara alliansfriheten: Nej till Natto-medlemskap! skriver Erkki Tuomioja, tidigare Finlands utrikesminister, att det är ett gammaldags maktspel att hota varandra. Vi måste tänka på ett nytt sätt.
Vi i fredsrörelsen blev glada när vi fick veta att regeringen tänkte föra en ”feministisk säkerhetspolitik”. Emellertid: I den utrikespolitiska deklarationen står det talat om att vår säkerhet har försämrats i och med Rysslands invasion på Krim och i Ukraina, att vi fördjupat vårt samarbete med NATO och att vi vill stärka vårt samarbete med USA, den största militärmakten i världen. Jag ser inte att detta passar ihop med en feministisk säkerhetspolitik. Vårt läge här i Norden gör Ryssland till vår granne. NATO:s gräns går i Baltikum intill den ryska gränsen.
När Sovjetunionen upplöstes och Östtyskland skulle förenas med Västtyskland fick Gorbatjov ett löfte att NATO inte skulle flytta fram sina positioner närmare Rysslands gräns. Detta är ett löfte som man inte har hållit. Mellan 1999 och 2010 gick 10 länder från forna Östblocket in i NATO. Detta har ökat spänningarna i hela området.
Värdlandsavtalet. Om detta sa Peter Hultqvist att det handlar bara om ”teknikaliteter”. Nu ska Sverige fylla det här avtalet med innehåll. I september nästa år kommer den stora krigsövningen Aurora17 att gå av stapeln [Göteborg, Gotland och Stockholm]. Förutom konventionella vapen bygger NATO:s doktrin på kärnvapen. Samtidigt säger Hultqvist att kärnvapen inte har med saken att göra! Efter inbjudan medverkar NATO-länder i träning och av princip svarar man inte på frågan om kärnvapen finns ombord på fartyg och flyg. Man bygger här i landet upp rysskräcken genom att anknyta frågan om Sveriges säkerhet med det ideliga talet om Rysslands aggressiva politik i Ukraina och på Krim.
Vad skulle då en feministisk säkerhetspolitik innebära? Feministiskt initiativ, Fi, är ett feministiskt parti som inte vill ha någon militär överhuvudtaget. Är det en jämställdhetsfråga att vara med i militären? FN:s resolution 1325 Kvinnor, fred och säkerhet antogs år 2000. Kvinnor ska finnas med i beslutsfattande i freds- och säkerhetsfrågor. De ska vara med i fredsförhandlingar och bygga upp samhällen efter konflikter. Det handlar också om Mänskliga rättigheter: Kvinnor far illa under krig, bl a när våldtäkter används som vapen. Det handlar också om att se kvinnor som resurser. Men så här har det blivit: Det har visat sig att det är svårare att få fram detta än att se dem som offer och det betonas att även kvinnor ska vara med och kriga. Jag ställer inte upp på det. Nu talas det om värnplikt igen. 1325 gäller inte jämställdhet utan en strävan efter säkerhet.
NATO är mycket intresserat av att få med kvinnor och prioriterar 1325 för att få NATO:s insatser mer militärt effektiva, genom att t ex få information från civilbefolkningen. Det handlar då om underrättelsetjänst och om NATO:s image: Man vill ha mer kvinnor i militären. Den svenska handlingsplanen för 1325 lyfter genderperspektivet i militären, och det var inte den ursprungliga avsikten. Avsikten var att få mer fred. Maud Eduards, prof. emerita i statskunskap, forskar med inriktning på kön, makt och politik. (Se t ex föredrag www.fredsrorelsen-pa-orust.se 7/4 2016) Hon är väldigt klar på den här punkten. Den kvinnliga fredsrörelsen vill skapa hållbar fred.
Robert Egnell, professor vid Försvarshögskolan, redaktör för www.manskligsakerhet.se, har ett genderperspektiv när han talar om förebyggande och hantering av grundorsakerna till konflikter, epidemier och katastrofer.
Ingrid Segerstedt, Utkastad och fri, 1983, reagerade mycket starkt på förslaget att kvinnor skulle delta i militären. Hon trodde det skulle leda till militärstater och hon undrade vem som skulle se till civilsamhället.
Erni tar upp det gamla förslaget kärleksstrejk – med ett leende.
Vid pennan
Karin Utas Carlsson
Upp
|